Vill bli av med besatthet

Anonym (Selma)

Sat 9 Nov 2019 00:35
21 svar

Citera Återställ Anmäl

Vill bli av med besatthet

Jag har vart deprimerad till och från flera år. Jag har kunnat hålla de i kontroll fram tills jag träffar en partner då jag blir som besatt (om jag fattar tycke för honom).

Är det någon mer som känner igen sig.

Jag kan ta ett nej, det är inte det, blir jag avvisad med förklaring osv då släpper jag honom. Eller klart så blir jag ledsen, men det värsta är mellan inledning och ja tills det blir seriöst eller ej.

Jag tänker på honom heeeela tiden, undrar vad han gör, planerar för nästa sms jag ska skriva, planerar för när jag ska skicka de. Åker till och med förbi hans hus för att se om han är hemma. Alltså väldigt oskyldigt, men jag vill bli av med min besatthet. Det liksom tar så mycket av min energi att jag blir mer deprimerad och på det sättet kommer avsluta med killen innan det hinner bli något seriöst, för att få ett lugn och kunna må något bättre.

Någon mer som känner igen sig?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vill bli av med besatthet
Anonym (Selma) Trådstartaren

Sun 10 Nov 2019 19:37

#1

Citera Återställ Anmäl

puff
Anonym (Selma) Trådstartaren

Tue 12 Nov 2019 23:05

#4

Citera Återställ Anmäl

Anonym (En till..) skrev 2019-11-12 16:40:57 följande:
Har tyvärr inga tips men känner igen mig jobbigt mycket. Plus dålig självkänsla på det så oroar mig väldigt mycket.

Har försökt att bara INTE men det är jättesvårt verkligen! Följer och hoppas någon annan har något bra tips =)

Tack för att du skriver, även om jag inte är glad för din skull, är jag glad att du delar med dig så jag vet att det inte bara är jag som är sån här. Som du skriver, man försöker men det går INTE. Varje gång man blir "sig själv" igen, för det blir jag dagligen också, så tänker man att man ska hålla emot för evigt, så kan man en minut senare sitta och googla, fb stalka osv.

Självplågeri. Men också typ ännu mer självplågeri i stunden att inte agera.
Anonym (Selma) Trådstartaren

Wed 13 Nov 2019 11:27

#6

Citera Återställ Anmäl

Markolabor skrev 2019-11-12 23:18:46 följande:
Jag är EXACT likadan som dig träffade en tjej förra veckan blev inte besatt direkt men efter dag tre då jag valde att kyssa henne blev jag förälskad besatt o galen satt o väntade i timmar på hennes sms, och skrev flera sms under tiden fick sen svaret att hon inte var redo för ett förhållande släppte det o mår bra nu men jobbigt då jag vart ensam i två år. Du och jag kanske kan träffas av mig får du svar på 2 min och tänker alltid på tjejen, i dont know, man får hitta en hobby tror jag som man verkligen älskar och svara och umgås när det passar partnern när man är så ensam. Som många av oss är.

Det är synd om det går så pass långt att man kanske förstör ett framtida förhållande. Hittills med det jag går in i nu har jag lyckats hålla mig lugn mot honom, inga sms i onödan. Även om jag verkligen velat och det har varit svårt att stå emot.

Jag vet känslan, att sitta och vänta i timmar på svar, som sen kommer, men ändå en pina tills de kommer. Och som i ditt fall har jag även inte kunnat hålla mig och skickat iväg sms under tiden jag väntat förr, för att kanske han har missat att jag skrivit och att mitt sms kanske skulle få honom att svara tidigare. Tyvärr är det alltid motsatsen, man kan inte tvinga någon att tycka om en, och därför måste man hålla igen. Men det är svårt. Och jag vet inte hur man ska komma ur de
Anonym (Selma) Trådstartaren

Sat 16 Nov 2019 09:10

#7

Citera Återställ Anmäl

Någon mer som känner igen sig?
Anonym (Selma) Trådstartaren

Sun 17 Nov 2019 09:24

#10

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Likadan) skrev 2019-11-16 09:28:52 följande:
Jag är likadan!

Så fort någon visar intresse för mig så tänker jag på den hela tiden, googlar, väntar på sms .

Tack för att du startade denna tråd!:)

Var rädd att jag en dag kanske skulle bli en sån där riktig galning till slut! Skönt att höra att ni är fler.

Men min självkänsla är också riktigt dålig så det har väl med den att göra...

Tack för att du svarade.

Jag har väl fattat att jag inte är ensam, men det är liksom inget man pratar om ändå. Jag går hos en psykolog just nu. Sist tog vi upp just mitt beteende kring killar jag blir intresserad av. Jag hoppas att det kommer någon ändring av mig själv ur de.

Jag har inte trott att jag har dålig självkänsla, då jag i "vanliga" livet beter mig ganska självsäkert och gillar mig själv liksom. Det är bara i situationer med killar jag är intresserade av jag hamnar i dessa onda banor. Men det är nog dålig självkänsla bara att det är koncentrerat till relation.

Jag slösar så mycket tid på att vänta på sms, googla, bara sitta av tid. Jag inbillar mig att han inte vill ha mig varje dag, vilket jag också är livrädd för.

Jag kan bara relatera till mig själv, hur jag är när jag gillar någon.
Jag svarar på sms
får igång en konversation
planerar för att ses
osv.
Anonym (Selma) Trådstartaren

Sun 17 Nov 2019 12:28

#11

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Japp) skrev 2019-11-16 10:43:54 följande:
Likadan. Hatar det. När vi inte ses oroar jag mig hela tiden. Särskilt jobbigt på kvällar och helger.. Vet ju inte vem han är med, han har många kvinnor runt sig..

Usch. Hur länge har ni setts?

Jag tänker lika dant. Även om de aldrig hänt (vad jag vet) att han är med någon annan av den orsak.

Jag tror att jag kommer vara lugnare om jag en dag hamnar i relation på riktigt. Alltså uttalat att vi är ihop.
Anonym (Selma) Trådstartaren

Wed 15 Jan 2020 20:50

#12

Citera Återställ Anmäl

puff
Anonym (Selma) Trådstartaren

Fri 17 Jan 2020 18:24

#15

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Japp) skrev 2020-01-15 22:58:09 följande:
Sjukt mycket tid går till att undra vad han gör. Varför hör han inte av sig? Varför lägger inte han så mycket tid på mig? Är han med nån annan? Osv.

Snacka om att va osäker..

Oroar mig jämt.

Frågan är HUR man tar sig ur det? Jag vet ju av erfarenhet att det vänder lika snabbt den dagen man slutar vara intresserad av honom. Men det är ju inte dit man vill. Man vill ju kunna må bra och vara intresserad av någon.

De som inte vet känslan kan säkert påstå att det "bara är att låta bli", eller sysselsätta sig med något annat, gå i terapi eller att man är psyko. Ja, man är psyko, men man vill ju göra något åt det, och fattar att det är fel, men den enda det drabbar är ju en själv. Tänk om man la så mycket tankeverksamhet på något vettigt, vad bra det skulle vara då.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vill bli av med besatthet

Vill bli av med besatthet

INNEHÅLL