Vill bli av med besatthet

Usch. Hur länge har ni setts? 

Jag tänker lika dant. Även om de aldrig hänt (vad jag vet) att han är med någon annan av den orsak. 

Jag tror att jag kommer vara lugnare om jag en dag hamnar i relation på riktigt. Alltså uttalat att vi är ihop. 

puff

Jobbig känsla

Sjukt mycket tid går till att undra vad han gör. Varför hör han inte av sig? Varför lägger inte han så mycket tid på mig? Är han med nån annan? Osv.

Snacka om att va osäker..

Oroar mig jämt.

Frågan är HUR man tar sig ur det? Jag vet ju av erfarenhet att det vänder lika snabbt den dagen man slutar vara intresserad av honom. Men det är ju inte dit man vill. Man vill ju kunna må bra och vara intresserad av någon. 

De som inte vet känslan kan säkert påstå att det "bara är att låta bli", eller sysselsätta sig med något annat, gå i terapi eller att man är psyko. Ja, man är psyko, men man vill ju göra något åt det, och fattar att det är fel, men den enda det drabbar är ju en själv. Tänk om man la så mycket tankeverksamhet på något vettigt, vad bra det skulle vara då. 

Jag är så men det är lika med kär. För mig ska det vara så. Hur kul är det att vara avslagen när man är kär? Killen måste vara lika intensiv annars är det en torrboll. Besatt är lika med kär.

Är jag kär eller attraherad blir jag sån och det varar till attraktionen går över, vi blir ihop eller jag blir refuserad. Det värsta som finns är när inte vet om personen är intresserad av mig eller inte eftersom jag dåkan vara "besatt" ganska länge. Som tur är blir jag inte så lätt attraherad.

Om man ändå kunde sluta när personen är svalare eller inte lika på... men nix.

Vill så gärna vara med honom o tänker på honom hela jäkla tiden. Oroar mig o mår dåligt.. Önskar bara att han kunde säga eller visa nåt så jag kände mig säker liksom

Jag känner så väl igen mig. När jag var singel mådde jag skitdåligt när jag dejtade, allt kretsade kring killen och ibland visste jag inte riktigt hur intresserad jag själv var och vad jag ville, utan det handlade bara om vad jag trodde att killen tyckte om mig. Kunde analysera sönder sms, konversationer vi haft och jag hade världens ångest under tiden jag väntade på svar. En kille jag träffade och låg med, som sedan blev väldigt kortfattad i sms och inte verkade vilja ses mer, gjorde mig så ångestfylld att jag sjukskrev mig från jobbet i tre dagar. I efterhand insåg jag att jag egentligen inte ens var så intresserad.

Dock när en kille sagt att han inte var intresserad på en gång så var jag ledsen typ en dag och gick sedan vidare. Det svåra var när killen inte var tydlig och jag typ anade att han var ointresserad men han antagligen inte vågade säga det utan blev mer och mer kortfattad i sms eller ghostade en.

Var även jobbigt med killar som var intresserade men kanske inte hade samma behov av kontakt i början. Just att inte veta, det här mellanläget, var hemskt.

Allt detta handlar ju om en enorm osäkerhet i mig och en rädsla att bli lämnad. Idag är det bättre, men jag hade turen att träffa en kille som var väldigt tydlig med vad han ville och när jag inte behövde oroa mig för vad han tyckte, utan han sa det rakt ut och visade hur mycket han trivdes med mig så kunde jag äntligen slappna av. Dessutom varade mellanläget så himla kort att jag inte hann bygga upp en massa rädslor. Så för mig betydde det mycket att träffa någon som gjorde det tydligt för mig var han stod redan i början och som dessutom ville gå lika fort fram som jag. :)

En sak som hjälpte mig, men som var väldigt jobbigt första gångerna, var att om jag blev osäker och tyckte att killen gav otydliga signaler, så skickade jag du sms och frågade rakt ut om han var intresserad eller ej? Då fick jag veta och kunde få vidare. Det jobbiga är väl just om han är intresserad men inte vill ses lika intensivt, då vet jag inte riktigt vad man gör. :/

Om du vill får du maila mig.Finns hjälp och få.Själv varit där.Inget och leka med.Är tillfrisknad.Hör gärna av dig så kan jag guida dig vidare.