Ångrar katten
Känns hemskt att erkänna. Vi har bara haft den drygt en vecka, men hade jag anat hur jobbig den skulle vara hade jag aldrig gått med på det. Barnen har velat ha djur i många år (jag också) och nu när jag separerat från pappan (som inte ville ha djur) fick de sin efterlängtade katt.
Han är ett år gammal, bits mer och mer (inte aggressivt, men det gör ofta ont) och sätter ständigt klorna i en.
Jag mår inte alls bra psykiskt, men en kompis katter har varit lugnande för mig, så trodde att jag skulle känna så inför en egen också... men nej. Jag ångrar att vi köpte honom och vet inte alls vad jag ska göra. Barnen älskar honom och jag är mest uppgiven. Vännen säger att "katten är det bästa som kunnat hända mig" och vägrar ta till sig att jag inte alls känner så. Jag vill bara vrida tillbaka tiden och inte köpa honom alls.
Vet inte om det är ångesten som talar... men just nu vill jag verkligen inte ha honom...
