Ångrar katten
Tycker du att katten är jobbig ska du inte ha katt. Stackars djur. Låt den vara hos någon som gillar den istället.
Inlägg från: Anonym (Jessica)
|
-
-
Att den bits och rivs beror på nåt ni gör. Den känner väl av att du inte gillar den. De är inte dumma direkt.
-
Det tycker jag att det är. Och jo, han bits av en anledning.Anonym (Trött) skrev 2023-11-09 06:48:03 följande:
Det är inte synd om honom. Han får massa uppmärksamhet och jag tycker visst om honom, men han krockar med mitt mående. Bitas och rivas gjorde han hos uppfödaren också, hon sa att det är kattungebeteende som försvinner av sig själv, men jag upplever att han bits mer och mer.
-
Okej men orkar du inte ha katten och inte vill så lät den vara hos någon som vill ha den istället. Stackars katt.Anonym (Trött) skrev 2023-11-09 06:52:32 följande:
Och det är som sagt inget aggressivt över beteendet, men det gör ont och är väldigt påfrestande när en femkilos katt väcker en gång på gång genom att nafsa och trampa runt på en. Han är hur gosig som helst och följer mig konstant, men jag orkar verkligen inte... uppfödaren sa att han är en lugn soffpotatis, det har jag inte sett något av. Snarare tvärtom.
-
Tycker bara din attityd säger rätt mycket. Jag tycker så? Varför ska du säga till mig att sluta då. Om du mår dåligt gå och prata med någon sluta skyll på katten.
-
Anonym (Trött) skrev 2023-11-09 06:58:25 följande:Barnen vill ha honom och skulle bli förkrossade.
Sluta säg att det är synd om honom. Jag mår redan skit som det är och försöker hantera situationen. Jag är så jäkla djupt nere och vet inte hur mycket mer jag klarar av. Jag hade aldrig kunnat ana att jag skulle må såhär, djur har alltid hjälpt mig att må bättre.Man skaffar djur för man vill ha en. Inte för att barnen vill. Eller för du ska må bättre. Du ska vilja ha en katt och tycka om den, även om den skulle rivas lite. lär den att inte göra det då. Fundera på vad det är den vill istället förr att bara tycka den är jobbig.
Nej jag håller fast vid att låt den vara hos nån som tycker om den istället.
-
Nej det är vi inte för att vi vill att katten ska ha det bra.Anonym (Trött) skrev 2023-11-09 07:00:41 följande:
Ni är så fruktansvärt elaka, jag behöver stöd, inte mer ångest. Jag blev sjukskriven häromdagen på grund av min ångest och läkaren ville att jag skulle läggas in, men lyckades tala mig ur det.
Jag har tänkt i flera år på att skaffa djur och jag trodde inte alls att det skulle kunna kännas såhär.
-
Över om man har ångest så tycker man väl inr djur är jobbiga.Anonym (Trött) skrev 2023-11-09 07:00:41 följande:
Ni är så fruktansvärt elaka, jag behöver stöd, inte mer ångest. Jag blev sjukskriven häromdagen på grund av min ångest och läkaren ville att jag skulle läggas in, men lyckades tala mig ur det.
Jag har tänkt i flera år på att skaffa djur och jag trodde inte alls att det skulle kunna kännas såhär.
-
Prata med en psykolog då?Anonym (Trött) skrev 2023-11-09 07:01:34 följande:
Jag har ingen attityd... jag mår skit och gråter redan som det är...
-
Låter inte som katten är problemet utan att du behöver gå och prata med någon
-
Okej. Tycker den ska vara hos nån som gillar den iallafall.Anonym (Trött) skrev 2023-11-09 07:03:46 följande:
Klart jag ville ha den också.
Jag har inte gjort annat än försöka förstå vad som triggar bitandet, men uopfödaren säger bara att det är kattungebeteende som försvinner så småning om. Den får massa uppmärksamhet, men inget har gjort någon skillnad.
-
Jag håller med dig, men jag tycker ändå att man ska tycka om sitt djur och vilja ha den.Anonym (Maria) skrev 2023-11-09 07:13:13 följande:
Men vad får du för svar egentligen?
Katten behöver såklart omvårdnad, mat, aktivering osv, men den behöver inte att ts inombords känner kärlek. Den kan ha det bra ändå.
Hur gamla är barnen och hur mycket kan de hjälpa till?
Hur gammal är katten? Kattungebeteende kommer ju förhoppningsvis att minska. Sen kan det ju vara så att katten inte trivs själv, eller så är det ovansn, och att den blir extra på er människor.
En vecka är väldigt kort tid både för dig och katten, och det är ju inte saker som att du tröttnat på att tömma kattlådan eller inte har råd att köpa mat du tar upp, utan att det blev mer intensivt än vad du tänkt dig och att det krockar med ditt mående just nu. Sådant tänker jag har goda chanser att lösa sig när både du och katten vant er vid den nya tillvaron. Men ta hjälp! Låt ungarna göra så mycket som möjligt.
-
Det finns ju mycket som kan vara jobbigt. barnen skriker? Katten bits? affärer fulla med folk?
Men bara för man mår dåligt kan man väl inte ta ut det på nån annan och ångra man skaffade den
-
Har aldrig klippt en enda köp på mina katter. Vi har haft massor med katter sedan jag var liten. Klösträd och klösbrädor.
klipp inte kattens klor innan den känner dig. Du kommer inte få en bra reaktion.
Närma dig den försiktigt.
Läs på, finns massor på nätet.
Ledsen om jag lät arg innan. Min mamma lämnade min 19-åriga fina katt ensam när den var sjuk för att ut och supa. För hon mådde dåligt och var ledsen av andra saker. Fick gå in där och åka och avliva den.
Inte för det hör hit. Men jag är ändå smått allergisk mot någon gör en tråd med en rubrik att du Ångarr att du skaffat katten. Redan när man läser rubriken, tänker man - Lämna tillbaka stackaren.
Det vore nog det bästa också. Både för din hälsa men även kattens. Orkar du ta hand om dina barn ens med tanke på allt, du behövde ju bli inlagd på psykiatrin? Varför inte gå med på det om de rekommenderad det. För dina barns skull borde du kanske gjort det också. Jag tycker bara ändå inte att man borde ha en katt om man mår så dåligt så man inte orkar med den.
-
Anonym (Trött) skrev 2023-11-09 15:21:20 följande:
Katten har alltid varit innekatt och kan absolut inte gå ut här. Han stimuleras massor och mår inte dåligt.
Jag är visst van vid katter, hans klor är verkligen jättelånga. Han fastnar hela tiden.
Men en katt blir rädd om du ska klippa klorna på direkten. Du förstör ju tilliten också. Den vet ju inte vad du ska göra. Gå hellre då till en kloklippning i början. Ett tips. De är mer vana.
Katten behöver lära känna dig nu. Den kommer nog bara bitas mer och rivas mer om man gör massa sådana saker på direkten. Det enda du borde göra nu i början är vl att leka och kela med den. Ge mat. Bli vän med den. Lugna dig lite med sådana ssker.
-
Men jag menar med tanke på hur du mår psykiskt skrev du så borde du nog fokusera på din egen hälsa först och barnens. Inte ett husdjur också. Varför kan du inte fråga uppfödaren om att lämna tillbaka den och bara förklara varför? Det är väl inget dåligt med det. Tvärtom
-
Om jag har blivit riven eller biten av en katt har jag gjort något den inte gillar. Har haft många katter.
-
Tänkte man gör fel om man skaffar ett djur när man knappt orkar med sig själv och dessutom har barn att ta hand om. Det kanske borde ha väntat lite. Men jag förstår att man vill bara snäll mot barnen. Men det är ju för barnens och djurets skull hon kanske borde tänkt mer på sig självragnvaldigur skrev 2023-11-09 23:06:05 följande:
Sluta anklaga henne. Hon har inte gjort nåt större fel.
katten är bara ett år, katter brukar klösa å hålla på. ha lite tålamod och ge katten lite utrymme och se om det blir bättre. ge det några månader. lycka till
-
Om hon fullständigt kör slut på sig själv kan det ju gå ut över barnen med sen. Det är ju ksnsker därför reaktionen blev så stor nu, som ts skrev själv i tråden. Att ångesten talade. För att katten är si och så, efter att de bara haft en vecka. Man blir inte så tålig med sådan ångest. Minsta lilla så blir man ju ledsen, förtvivlad och så. Då behövs inte så mycket. Men kanske inte rätt läge att skaffa katt då. Egentligen.