Han jobbar mycket men ändå betalar vi 50/50

Kom ihåg det sen när du tjänar mer bara och ändra dig inte då! 50/50 gäller även om du tjänar det dubbla.

Vi har pluggat båda två och betalade inte 50/50, när sambon pluggade jobbade jag och vice versa.

Men jag förstår det som gör annorlunda, när jag pluggade levde flera tjejer i klassen på sin kille som var knegare sen när de var färdiga gjorde dom slut och blev ihop med någon akademiker istället. Dålig investering för killen...

Vi (iaf jag) har hela tiden sett oss som familjen AB och att vi ska ha det bra. Jag tjänar idag tre ggr mer än sambon och vi slår ihop våra pengar i samma pott. Jag sköter ekonomin och det är mitt förslag att vi gör så här så det är inget hon lurat i mig. Vi slutar säkert med det när barnen flyttat ut men då blir det väl att jag betalar det mesta istället.

När det finns gemensamma barn blir det dock lite annorlunda, för då har de glädje av att mamman är hemma med dem, snarare än att de ska gå långa dagar på dagis, för att hon måste tjäna de där pengarna så att hon kan lägga 50 procent. 

För övrigt blir kvinnor också utnyttjade på samma sätt. Jag hade en väninna som blev tillsammans med en iranier. Han hade inga riktiga flyktingskäl och fick därför inte PUT och kunde inte utnyttja CSN, utan han hade studentvisa när han pluggade på KTH. Hon försörjde honom på sin uska-lön genom en hel civilingenjörsutbildning, och han sa hela tiden att "SEDAN ska vi leva gott på min höga lön du och jag och de barn som vi ska skaffa SEDAN, och du får vara hemmafru och ha det bra". Hon ville sätta igång och skaffa barn för hon var äldre än han, men han ville vänta tills han var klar. 

...sedan när han var klar, så hann han knappt gå på examensölet förrän han berättade för henne att han träffat en tjej på sin kurs - i verkligheten hade de antagligen varit ihop länge redan. När min väninna blev förtvivlad, hade han till och med mage att säga: "X och jag är ju civilingenjörer båda två, vi har mycket mer gemensamt än vad du och jag någonsin hade. Du och jag kan ju inte diskutera någonting". Hade det varit jag, så hade jag nog mördat karl'n och tagit straffet...

Jag tänker att vi behöver prata mer om ekonomiskt våld och kontroll, eftersom många inte verkar känna igen varningsklockor och att faktiskt vara tydlig med att man som sambo, eller gifta faktiskt förväntas att bidra till hushållet.

Jag blir så ledsen varje gång jag läser på familjeliv om hur en människa försöker norpa åt sig av en fattigare partner genom att hänvisa till att utgifterna ska delas 50/50, vilket leder till att den ena människan faktiskt sätter den andre i en situation av beroende.

Syftet med att göra så ÄR att man tycker att denna typ av kontroll är okej, samt att man vill ha denna makt.

Personligen tänker jag inte gaslighta en människa i denna situationen att det är rimligt att urholka sin ekonomi, och att hen ska använda sparpengar. Tvärtom tycker jag att TS borde fundera på att faktiskt lämna, innan hon sitter i en än värre situation!

Fast kommer man överens om 50/50 när man flyttar ihop så får man nog stå ut med det också.

Det kan vara så att den ena är en "spara" och den andra en "slösa" och då går det rimligtvis inte att slå ihop alla pengar i en pott.

Som sambo har man heller inte försörjningsplikt, så länge det inte handlar om att man står på soc trappa och ska söka försörjningsstöd.

Han ska ju absolut kompensera dig för att du tar hans del av arbetet hemma!

Som sambo har man aldrig försörningsplikt.
Att soc nekar bidrag till en som har sambo gör inte sambon juridiskt skyldig att försörja sin sambo.

Det är en annan sak att de flesta väljer att försörja sin sambo frivilligt i denna situation eftersom sambon får inte hjälp av soc.

 

 

Fast nej man har faktiskt ingen försörjningsplikt även om soc. räknar som de gör.

De e inte till döden skiljer oss åt längre dela fasta kostnader 50/50 sen e de bra :)

Folk på familjeliv är så otroligt idiotiska så fort det kommer till ekonomifrågor. Det är INTE rättvist eller rimligt att ha det upplägget TS beskriver!! 50-50 är inte alltid rättvist om vi pratar om två normala människor med god ekonomiskt synsätt! Ett hem måste skötas, barnen måste tas hand om, pengar måste komma in. Varför är det ena mer värt än det andra? Man är väl ändå ett team och valt att leva ihop? Varför vill man roffa åt sig ekonomi och sitta på sin hög med pengar likt ett girigt troll när man vet att sin partner som man FÖRHOPPNINGSVIS älskar och bryr sig om får ta av sina sparpengar? Någon pratade om ekonomiskt våld, vilket verkligen stämmer bra in här, för det ÄR ett slags sätt att kontrollera sin partner och skapa stress!

Enda rättvisa när du har barn ihop och vill dela ett liv är: ALLA pengar som kommer in i månaden hamnar i en pott. Räkningar betalas. Del av det som blir över hamnar i gemensamt sparande, sen två lika delar går till vardera parter att spendera fritt (spara, spendera, whatever). Om en pluggar, är arbetslös, lever på minimumlön, tjänar 80 000:- i månaden spelar ingen roll. Livet går upp och ner och man går hand i hand genom det tillsammans utan att gnälla om att "det ska vara RÄTTVIST och delas 50-50!". Vad i helvete är ni som föreslår detta 5 år mentalt eller? Rättvist är inte alltid lika, punkt.

Personligen tycker jag man omedelbart bör lämna en relation där en person tycker att det upplägget man "kom överens om" fortsatt gäller i absurdum!

I just denna tråd vet jag inte vems barnen är, exakt hur stora utgifter som finns i hushållet.

Att ha en sambo ger ingen rättighet att ekonomiskt suga ut den parten och är barnen gemensamma finns visst en plikt att faktiskt försörja dem. 

Man är DUM om man håller på och snyltar på människan i förhållandet med låg inkomst. Och det är inte alltid olagligt, men faktiskt en typ av relationsvåld.

Varken kvinnor eller män behöver "stå ut". Tvärtom är det viktigt att just prata om vissa saker, som kan vara svåra att se mitt uppe i en relation. Det är viktigt att faktiskt öka medvetenheten om vikten att faktiskt INTE acceptera för dåliga villkor i en relation. Då är det faktiskt bättre att vara ensam.