Man som har barnlängtan men inte bara för barnet

Till skillnad mot vad tidigare personer sagt så tycker jag nog att det stämmer. Det har aldrig varit så lätt att skaffa vänner som just när man har småbarn. Man träffas ju ofta, måste vara med barnen hela tiden och då prata med varandra. Oundvikligen har vi lärt känna varandra bra och många föräldrar har blivit nära vänner med tiden. Skillnaden är att jag nu träffar mer varierade människor, som inte delar yrke eller intresse med mig, och ändå har vi blivit vänner. Det finns ju mycket att uppskatta i personer ändå och ofta hittar man något gemensamt. Om inte annat så har man barnuppfostran, skolor, barns fritidsintresse etc. att prata om. Jag har också inställningen att it takes a village to raise a child och att som föräldrar måste vi hjälpas åt, så med många föräldrar har jag fått riktigt fint förhållande till för att vi bryr oss och hjälps åt med varandras barn. 

Nu i skolåldern är det fortfarande lätt men blivit svårare. Dels börjar barnen så smått gå själv till skolan så man träffas inte vid hämtning och lämning längre, och dels stannar ofta barnen utan föräldrar vid lekträffar.