Hur slutar man oroa sig?

Jobbigt!Du måste lärä dig att slappna av .Man kan inte kontrollera allt.Acceptera och le livet istället.

Ja, håller med

Låter så enkelt. Men det är svårt.
Något i min hjärna måste liksom vänja sig av vid "överanalyserande" och bli mer "proaktivt" istället, om ni förstår?

Det kommer inte naturligt för mig.

Hej! Det låter som att du försöker kontrollera alla situationer du befinner dig i vilket helt enkelt är omöjligt, du kommer aldrig bli kvitt din inre kritiker men du kan börja bli medveten ?okej kritikern jag hör dig, tack för din varning men detta handlar inte om liv och död utan om en simpel presentation på jobb? tex, börja vara nyfiken. Vad handlar det om egentligen? vad är det bästa som faktiskt kan hända? osv. 

kontroll kan vi aldrig ha men koll kan vi ha dvs ha koll på att presentationen är noga genomförd, ha koll på vad vi stoppar i oss för att minska risken för sjukdomar osv. 

be också om hjälp, kbt eller terapi har hjälpt mig massor. 

lycka till! 😊

Först måste du våga acceptera att du inte kan kontrollera allt.Lär man sig detta är det en befrielse.

Låter som gad. Metakognitiv terapi kan hjälpa bra!

Gå en kurs i mindfulness. Börja utföra det dagligen, avsätt tid. Istället för dumsurfa träna mindfulness. Tio min /dag ger effekt om man gör det regelbundet. 45 min/dag och stora effekter kommer med tiden. 

du kan aldrig styra tankar eller ta bort dom. Tankarna kommer att komma hela tiden. Det träningen handlar om är att UPPTÄCKA var du har dina tankar och då föra din uppmärksamhet tillbaks till ett bestämt fokus tex andningen. Snart har du så drivit tillbaks till tankarna och du kommer återigen vara upptagen med dessa tankar så fort du åter upptäcker var du är tar du tillbaks uppmärksamheten till ditt fokus. Tillbaks tillbaks tillbaks till ditt fokus är målet. Om och om igen.  Denna typ av träning är mycket gynnsam vid oro, ältande och grubblerier. men man måste hålla på, man måste göra träningen. målet är inte att aldrig tänka tankar det är omöjligt att sluta tänka så länge man lever, man har inte misslyckats om man driver in i tankar , det är förväntat att hjärnan gör så, det räcker att utföra träningen som beskrivits ovan. Detta i sig kommer med tiden minska tankeflödet och då kommer en större frid per automatik infinna sig. 

gört det hjälper. det hjälper kortsiktigt i stunden, att över tid regelbundet träna påverkar amygdalan i hjärnan. Sömnen förbättras, kan få effekt direkt men inland ta några veckor, du läker din stress successivt. 

att träna fysiskt är också hjälpsamt för att minska ev stress i kroppen , men tankar och oro-MINDFULNESS. Oslagbart. 

Varsågod och lycka till ! 

Tack för era tips!
Jag såg ett stavfel jag gjort här i ett inlägg och reagerade direkt med ångest. Typiskt. 
Men det är en bra idé att öva på mindfulness och meditation!

Hej du,
Det där är jobbigt å leva med och jag har det också....gjorde en liten utredning och facit kom å sa att du har GAD....det vet jag väl sa jag då, är ju det gamla uttrycket på att vara hypokondriker helt enkelt. Ä ett helvete oavsett. Det jag har märkt fungerar lite grann är

1: Försök sänk prestationskravet på dig själv. Blir saker inte som du tänkt från början så säg bara...jaja,dä funker ändå. Dä blir som dä blir ändå.
2: Promenader med nån skön musik el podd för å skingre tankera
3: Googla INTE på saker å ting, dä blir bara värre av det,speciellt sånt som har med sjukdom å göre...acceptera att du har GAD helt enkelt. Vi är måååånga som hart och du har ju sagt nu att du oxå har det, bra början. Acceptera det.
4: Ge fan i å jämföra dig med andre, du ä bra nog som du är
5: Andnsövningar och prio sömn ä sjukt bra mot stress, för GAD orsakar stress

* Jag tror hon sliter ännu mer med sig själv än va du gör, umgås med kompisar som du känner langt inne INTE beter sig som hon istället.

Till slut kommer man till en punkt då man inte orkar bry sig längre. 

Det kallas för "katastroftänkande" och innebär att man omedvetet spinner vidare på vardagliga händelser och automatiskt hittar den värsta tänkbara utgången.

Det är inte alls särskilt ovanligt och orsakar ofta det som kallas GAD, generellt ångestsyndrom, eller till och med tvångsbeteende som tvingar personen att på ett rituellt sätt genomföra handlingar för att försöka minska ångesten. Det är helt meningslöst att ge råd i stil med "slappna av", "ta en promenad" eller "gör något annat", ångesten kommer att finnas där i alla fall och följa med dig vart du än går. Man måste ta tag i det på ett annat sätt.

Det är inte lätt att så här på ett webforum försöka ge dig verktyg att hantera detta, det kräver en längre behandling hos en terapeut för att komma till botten med problematiken, öva upp scenarion och arbeta med olika tekniker. Om du absolut vill ha något att starta med på egen hand istället för att söka dig till vården, så skulle jag börja med att försöka visualisera de negativa tankarna så att du kan börja hantera dem.

Tänk dig att de är en riktigt ful, tandlös och illaluktande apa som heter "Prutt" som sitter på din axel och viskar de där hemska tankarna. Du kan inte jaga bort Prutt men du kan åtminstone försöka skilja Prutts ord från dina egna tankar. Så fort du får en sådan ångestfylld tanke i huvudet, så får du säga till dig själv, "jaha, ser man på, nu är Prutt igång igen". Sen får du tänka den hemska tanken men du måste hela tiden visualisera den där gräsliga fula apan sitta och muttra. "Ja Prutt", får du säga ibland, "jag hör dig Prutt, men är du klar snart, jag behöver göra lite annat ett tag".

Det låter jättetramsigt, jag vet, men på sikt kommer de där hemska tankarna att börja skiljas ifrån dina egna normala tankar och blir inte lika skrämmande.

Jag var deprimerad för en del år sedan och vid sidan av det var jag typ också så som du beskriver dig. 
Körde antidepressiva i ungefär ett år och det bidrog att min oro försvann och jag blev som en ny människa.

Okej, intressant.
Jag har provat antidepressiva, och visst- oron minskade en del, men det gjorde även min förmåga att känna någon typ av glädje över huvud taget. Det var faktiskt läskigt.. 

Hej!
Jag har varit i samma situation, det här har hjälpt mig:

1.) stänga av pushnotiser och bestämma en specifik avgränsad tid för nyhetskonsumtion.
2.) skaffa barn och byta till ett mer krävande jobb är två saker som har gjort susen. Kan ju inte säga det som en rekommendation, men att hitta något engagerande som kräver mycket av ens tid och engagemang är väldigt bra. Vet flera som har sagt samma sak om småbarnsåren exempelvis.
3.) begränsa eventuellta kontrollbeteenden. Det har jag fått träna på i kbt och det har hjälpt mig. Exempelvis, om du får för dig att du har fått cancer, då får du använda en kvart idag åt att boka läkartid/söka info/ev andra åtgärder du vill göra. Efter den kvarten får du vänta tills i morgon innan du kan göra något mer åt saken.
4.) under en period då det är som värst, var jättesnäll mot dig själv. Ät goda grejer, titta på roliga filmer osv.

Hoppas det blir bättre, det kan verkligen bli det!