Hur slutar man oroa sig?

Det kallas för "katastroftänkande" och innebär att man omedvetet spinner vidare på vardagliga händelser och automatiskt hittar den värsta tänkbara utgången.

Det är inte alls särskilt ovanligt och orsakar ofta det som kallas GAD, generellt ångestsyndrom, eller till och med tvångsbeteende som tvingar personen att på ett rituellt sätt genomföra handlingar för att försöka minska ångesten. Det är helt meningslöst att ge råd i stil med "slappna av", "ta en promenad" eller "gör något annat", ångesten kommer att finnas där i alla fall och följa med dig vart du än går. Man måste ta tag i det på ett annat sätt.

Det är inte lätt att så här på ett webforum försöka ge dig verktyg att hantera detta, det kräver en längre behandling hos en terapeut för att komma till botten med problematiken, öva upp scenarion och arbeta med olika tekniker. Om du absolut vill ha något att starta med på egen hand istället för att söka dig till vården, så skulle jag börja med att försöka visualisera de negativa tankarna så att du kan börja hantera dem.

Tänk dig att de är en riktigt ful, tandlös och illaluktande apa som heter "Prutt" som sitter på din axel och viskar de där hemska tankarna. Du kan inte jaga bort Prutt men du kan åtminstone försöka skilja Prutts ord från dina egna tankar. Så fort du får en sådan ångestfylld tanke i huvudet, så får du säga till dig själv, "jaha, ser man på, nu är Prutt igång igen". Sen får du tänka den hemska tanken men du måste hela tiden visualisera den där gräsliga fula apan sitta och muttra. "Ja Prutt", får du säga ibland, "jag hör dig Prutt, men är du klar snart, jag behöver göra lite annat ett tag".

Det låter jättetramsigt, jag vet, men på sikt kommer de där hemska tankarna att börja skiljas ifrån dina egna normala tankar och blir inte lika skrämmande.