"Håll käften & var glad"

Problemet är att vi bor i min bostad som jag inte vill göra mig av med. Och det är bara jag som arbetar. Så chansen att hon hittar en bostad är inte jättehög.

Jag vill inte bara slänga ut mina barns mamma på gatan.

Jag tänker att det kanske finns mindre drastiska lösningar. Eller att det är någon som känner igen sig och vet om någon behandling som kan fungera för henne (förutsatt att hon vill ta till sig den). Hon har en kronisk sjukdom som gör att hon fått någon livsfilosofi att man ska lösa problem genom att tänka positivt. Men den inställningen fungerar bara för vissa personliga saker där det handlar om inställning eller upplevelser. Hon verkar ha svårt att ens prata om problem eller något som är negativt. Hon tycker att man ska förtränga många problem. 

...och hon skulle aldrig våga kasta ut mig. Samtidigt tror jag att hon vill att allt ska fungera men på hennes sätt. 

Om man inte är så drastisk kring kvinnans ev vårdbehov... bara det att hon inte tar till sig av det som BVC säger är nog.
Barn förstår absolut att föräldrar olika, människor är olika men de flesta mår bra av att föräldrarna samspelar och är ett team.  Att föräldrarna är konsekventa och förutsägbara. 
Liknande värderingar mm.
Det känns som det viktigaste just nu relaterat till barnen som kommer fara illa om detta fortsätter. 

Kan ni gå en föräldrautbildning tillsammans? Erbjuder kommunen/BVC något i stil med ABC eller Komet  ( det kan kallas olika)?