Hur jag som änglamma vill bli bemött av min omgivning
HUR JAG SOM ÄNGLAMAMMA VILL BLI BEMÖTT AV MIN OMGIVNING
Under de fyra år som gått sedan jag miste min son Marcus, har jag reagerat mycket hur jag blivit bemött
av andra människor.Jag har träffat många föräldrar, som är i samma situation som jag, och det går en röd
tråd mellan oss. Inte bara sorgen, saknaden och förtvivlan över att vi mist vårt barn, utan också en besvikelse,
en bitterhet, en ledsamhet över människors okunskap och svek när vi mister ett älskat barn.Svåra ord från
människor, en tystnad som sätter sig som en tagg i ens hjärta.
Jag har länge velat sammanfatta en berättelse utifrån mina egna erfarenhet av människor som mött mig i min sorg
Min tanke är att denna artikel kan bli en hjälp till de som vandrar bredvid och
kanske detta kan bli en liten riktlinje till de människor som har en granne, en arbetskamrat,
en vän eller en släkting som förlorat sitt barn.
Att förlora sitt barn är det värsta en förälder kan råka ut för.Man hamnar i ett chocktillstånd, en sinnesförvirring,
Man krälar på marken, man vill inte förstå, man kan inte förstå, för det är så svårt att ta in detta stora i den lilla
kroppen som man har. Det finns inte plats för något så traumatiskt.Det känns som flera trådar i ens hjärna klipps av,
och aldrig löddas tillbaka igen.
När då det ofattbara händer, vad vill jag att du som medmänniska skall göra
Lämna mig inte ensam,svik mig inte, var inte rädd för att säga fel saker.Är du min vän, så finns där för mig och lyssnar på mig,
Då kommer du också alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.För de som vågade stanna kvar och de som svek glömmer
man aldrig.
Tala inte om för mig att livet måste gå vidare. En dag när jag tittar ut genom min glasbubbla, så förstår jag att livet
går vidare, men på ett helt annat sätt än det gjorde förrut.Jag blir aldrig den människan som jag var innan, Jag har förlorat en stor
del av mig själv.
Säg inte att jag trots allt har fyra barn till.Det finns inget barn som kan ersätta det andra.Inget barn kan ta det döda barnets plats,
För varje barn som man föder är just ens eget speciella barn.
Var närvarande och lyssna, börja inte berätta om när din farmor eller mormor dog, det är inte samma sak. I och för sig är det
en sorg det också, men kan aldrig jämföras med att ett barn dör.Var inte rädd för att säga fel saker, är du osäker fråga istället.
Det viktigaste är att du finns, inte vad du säger eller gör.Den som mister sitt barn ältar och ältar och måste få göra det, det är en del i
sorgearbetet.
Säg inte att du förstår hur det är. Detta är en väldigt vanlig kommentar, i all medkänsla.Men en kniv i hjärtat för den som
mist sitt barn. Du kan aldrig förstå den smärtan, hur det är att mista sitt barn, om du inte varit med om det.Det är
mycket långt från att tänka tanken till att vara med om det i verkligheten.Så säg aldrig att du förstår, för det gör du inte.
Tala inte om att tiden läker alla sår.Tänk om den verkligen gjort det, men såret efter sitt barn kommer alltid att
finnas kvar inom en. Det blir som en tunn sårskorpa som lätt rivs i sönder och blöder.
Var inte rädd för att prata om det döda barnet och att fråga saker. Du river inte upp något eller får mig till att gråta.
Jag gråter ändå varje dag av sorg och saknad efter mitt döda barn.För mig kommer det alltid att vara viktigt att prata
om mitt barn, och jag kommer också alltid att göra det. Jag blir mycket varmare i kroppen om du talar om honom,
än om att du låtsas som han aldrig har funnits.
Gå gärna ner till graven och tänd ett ljus eller lägg en blomma. Jag lovar att det är en sådan uppskattad gest.
Själv blir jag aldeles varm och rörd av lycka när jag kommer till min sons grav och jag ser att någon annan fortfarande går ner
till honom. Att de fortfarande minns och hedrar mitt barn.
Sorgen går aldrig över, den kommer alltid att finnas där som ett blödande sår.Så sluta inte nämna Det döda barnets namn
bara för att han eller hon inte finns här längre.Ens döda barn finns alltid inom en.
Var beredd på att livet aldrig mer blir detsamma för den som mist sitt barn.Livet stannar, men återvänder så småning om
på ett annorlunda sätt.
skrivet av Marie-anne Thörnström
mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
Små råd till dig som möter och vill stödja någon i sorg:
? Håll tyst - säg inte att du förstår, för var och en som mist någon nära bär sin egen sorg som ingen annan kan förstå fullt ut. Och säg framförallt inte att den sörjande ska försöka glömma, det vore ju hemskt att göra. Det behövs inga ord för att känna tröst - låna bara ut dina öron och lyssna!
? Häll i - den som sörjer glömmer så lätt bort att äta och dricka och blir ännu svagare av det. Så bjud gärna på en liten bit mat och något att dricka.
? Håll om - om du visste så viktigt det är för en förtvivlad människa att känna mänsklig värme!
? Håll ut - jag vet att den som sörjer är jobbig för omgivningen! Men försök att hålla ut. Jag lovar att du på sikt kommer att få belöning för ditt tålamod.
De fyra H.en är tagna från Febe,
