Toplistan på dumma kommentarer

Ja, jag blir mest sårad över att de flesta inte ser Moa som nån förlust utan som ett missfall. Om hon skulle ha dött fullgången vid förlossningen tror jag folk mera skulle förstå att det är vårt barn vi har mistat, inte nån blodklump i toaletten. Någon tröstade också (nästan lite arg) att vi är ju inte de enda som får missfall! Men vad spelar det för roll för oss att andra drabbas av samma hemska öde? Dessutom var vårt barn inget missfall, hon dog i magen och var en underbar liten bebis.

Var glad och tänk inte på det så blir du gravid. :( Har försökt i 3 år nu att få bebis till Robin.

"ryck upp dig" - svärmor till svägerska när hon grät över mitt o sambons förlorade barn

Vi har nog haft tur: mest kommentarer som typ "Livet går vidare", "Ni får fler barn", men jag kan förstå folk som inte vet vad de ska säga.

Det som gjorde mig mest ledsen var när jag ringde min mamma och snyftande berättade att ultraljudet i v 19 visade att våra tvillingpojkar inte levde längre. Hon kunde inte ta in det och säger att det var tråkigt "för ni blir ju inte yngre direkt" (jag är 35 och min man äldre). "Tyst". skrek jag. "det vet jag väl!".
Ett övertramp tycker jag men jag vet att hon blev helt chockad av min nyhet.

Jag är moster till en helt underbar ängel som lämnade oss för snart ett år sedan, och nu när vi närmar oss den tragiska ett års dagen och man börjar få lätt till gråten och känner sig jätte nere får jag ofta höra "men det har ju gått ett år nu borde du inte sluta grina nu" eller som när det tragiska hände och jag var höggravid och folk sa "men du har ju snart en egen att älska" Vadå betyder det att jag inte får sörja min älskade sysyter son och att det bara finns plats för en i mitt hjärta!!??!! Dumma komentarer finns det tusen tals av men "klasikern" är nog Den som vi som fått "tidigt" missfall får höra. "Ja men det är ju bättre så det måste ju ha varit något fel på fostret" HALLÅ det är mitt ofödda väldigt älskade och efterlängtade barn ni pratar om... Skulle kunna skriva i oändligheter men då blir jag nog bara väldigt arg...
Tack för en rensa sig på taskiga komentarer länk!!
KRAM

kom på mer: Har ni inte sörgt klart än.

Vännina: Jaså begravdes han!
Prästen: Nej han kan inte få ett dop ljus! men med mycket snak från min mammas vännina om att alla barn är guds änglar. Fick vi ett dopljus som vi tänder varge månadsdag. Men vi får inte kallade det för dopljus uten Kristiljus.....fattar inte. Det känndesd som han aldrig existerat

Det är så svårt att närma sig sorg. Det är lite så att vad man än säger så blir det fel.
Jag fick missfall i v10 och jag trodde nog att jag skulle dö av sorg men många i min omgivning tyckte att det är väl inget.
Lider med dig men vet också att det är svårt att säga rätt saker och att för det mesta så menar folk väl.

Även om folk genomgår ett mf skall man vara stödjande än att säga som min pappa sade till mig:

Det gör mig inget jag har så många barnbarn redan. 
Detta sårade mig djupt min äldsta dotter var då 8 månader och han hade 9 barnbarn från mina halvsyskon. Som relationen är väldig knepig med. Då sade jag: Då vet jga vart landet ligger - då kan du räkna med att jag inte ser dig som min pappa längre.

Förra året hade jag mitt andra mf - så skrattade en bekant - som jag idag inte vill se eller inte vill prata med. Hon sade att hon hade två lyckade graviditeter och inga missfall. Det retade mig så djupt i hjärtat.

Docendo díscimus,

Får man vara så egoistisk som dessa människor?! Det var jättebra att du konfronterade din pappa! Sådana personer ska man inte behöva stå ut med! Lider med dig! Lycka till med graviditeten!

Tack!

Sen 18 månader senare kom pappa på ett service boende - gissa vad han förväntade sig. Jag gjorde klart för chefen att min plats var hos min man och mina barn - andra dottern var nyfödd just då. Så jag berättade för denna chef att jag hade året innan ett mf och pappas reaktion. Hon teg.

Men den andra tjejen som skrattade - henne tål jag inte se. Vi har våra barn på samma dagis som hon. Jag har inte lust att släppa in någon som är så respektlös in i mitt liv.

Jag hade ett missfall o frågade en tid efter en bekant, om hon haft missfall själv.
- Nej, jag lever rätt, så därför har jag inte fått det, fick jag till svar. Hon menade att om man får missfall, så äter man fel, stressar mm. Till saken hör att hon är kraftigt överviktig själv o inte jag.

Så onödigt sagt.

Men guud,det var då det värsta jag hört..vilken kommentar..
Ja en del är fruktansvärt otänkta!!!!

Ja, det var ju inte ens bara klumpigt, utan bessewisser-attityd.

En väninna till mig fick MF i vecka 19.När vi var och fikade ett tag senare träffade vi en bekant som vi brukar kalla: Skvallerdrottningen. Hon sa till min väninna: "Men gud vad smal du är, man kan ju aldrig tro att du precis fött barn".
Min vän berättade då att hon fick ett ganska sent missfall så blev skvallerdrottningen ganska obekväm och ursäktade sig och gick därifrån en kort stund därefter.
Dagen efter ringer skvallerdrottningen som vän och frågar om de ska gå på en kurreringsrunda på stan för att muntra upp sig lite. Dessutom sa hon att hon skulle bjuda på fika så min vän skulle kunna gå upp i vikt så att hon blev mer mottaglig för en ny graviditet.

Sjuka människor det finns

min syster har en son som haft cancer sedan födseln. Han har ca 2 månader kvar att leva. Min syster har fått höra kommentaren:
-Men hade det inte varit bättre att ni låtit bli att ge honom alla dessa behandlingar? Då hade han sluppit lida och er saknad efter honom hade inte blivit lika jobbig...
Man blir så ledsen. Självfallet är det jobbigt att se honom kämpa. Men vi är så glada att vi fått alla dessa år med honom..han är 6 år nu.
Han är så underbart rolig och fin.
Men livet fortsätter ((säger jag av den erfarenhet att min bror gick bort för två månader sedan)). Man får leva med sorgen och låta den göra ont då det behövs. Och självfallet tillåta sig själv skratta tillsammans.