Vad är god moral?

Är verkligen ingen här intresserad?

Känner mej nihilistisk idag, men återkommer gärna. Intressanta frågeställningar.

Fint!
*längtar*

Kan man ha sjuk humor och samtidigt hög moral?
Ja. Klar man kan. Mitt humoristiska liv och mitt moraliska liv är väldigt åtskilda. Humor är ytligt, moralen är djupare.
Tycker jag.

Om jag har vissa principer och håller på de principerna, då tycker jag man kan kalla det god moral. Men - det är naturligtvis en väldigt förenklad förklaring ...
Låt oss säga att jag tycker det är fel att ljuga. Jag ljuger inte i min vardag. Men då kommer det en person och erbjuder mig 10.000 kr för att ljuga om något. Om jag vägrar att svika mina principer för pengar, så är det god moral. Å andra sidan kanske jag ljuger för att rädda ett liv, och då är det ändå inte ett tecken på dålig moral. Skillnaden är väl om jag sviker mina principer av egoistiska skäl eller för någon annans skull.

Men är det verkligen ett moraliskt val att ljuga för att rädda ett liv? Då blir det livsavgörande.

Som jag funderar så är moraliska val de man gör utifrån sina etiska principer.
Tex lövets utmärkta ex om lögner.
Jag ljuger aldrig, fuskar aldrig, försöker göra bra saker som ingen får veta (för beröm kan vara en morot isf moral) och håller strikt på konsekvens och följer lagen så ofta det är möjligt. (OK, jag kör för fort, *erkänner* men vem mår illa av det? Jag väljer mina tillfällen.)

Jag tycker att val som inte spelar någon roll är personliga och val som verkligen påverkar negativt är moraliskt rätt att lägga sig i. Det är enkelt att veta att man ska säga ifrån om man ser en misshandel (etiskt är det lätt, svårt moraliskt eftersom hot gör att man måste gå ifrån sina principer) men ska man verkligen säga ifrån när det gäller (helt ur luften ) amning? Det är inte som att man låter bli att ge sina barn mat.

Har mer men det är sent och jag är trött.

Nu kommer du in lite på vad jag tycker är skillnaden mellan etik och moral. Om jag tar något lite mindre brännbart kanske?
Jag har en etisk princip att inte sparka hundar, och min moral kräver att jag följer mina principer. För att min moral ska kunna kräva av mig att jag ingriper när någon annan sparkar hundar, så måste den frågan vara så viktig för mig att jag även har en princip att ingripa i sådana situationer - kosta vad det kosta vill!

Bra resonemang!

Etiken är per definition reglerna med vilka man utövar moral. (finns säkert en "fin" och exakt men...) Men det tycker behöver diskuteras var gränsen går för vad som är moral och vad som är "lägga näsan i blöt" eller moralisera(?). (är det fult eller fint att moralisera?)

Vad kallas det när man drar ner sina oviktiga val till moral-val?
Ex: ska jag gå på höger eller vänster? Båda har trottoar.
Eller: ska jag ge dem gröt eller välling till frukost?

Är ni med?
Bra moral har eg inget att göra med att moralisera eftersom bra moral är ett personligt förhållningssätt.

Jo; är det moraliskt att hålla på sig tills man är gift? Är det bra moral att gifta sig först och sen skaffa barn? Eller är det personliga val som eg inte spelar någon roll?

Är du/ni med på resonemanget?

(Vilket luddigt ämne det här är! Trevligt!

Sjuk humor verkar dessutom vara en sån grej man inte förknippar med god moral har jag märkt. Bara för att jag inte är en "uptight" tant så "får" jag inte ha bra moral.

Som om man måste vara allvarlig för att kunna ha bra moral. Är det ett krav att man kräver uppoffring och självförsakan bara för att ha bra moral?

Är uppoffring och försakan bra moral eller bara just det: uppoffring och försakan?

Moral (av latinets adjektiv moralis, "det som rör sederna") är i vardagligt tal, med innebörden av bedömning av kvaliteten av ett beteende eller tankemönster eller dylikt, en persons karaktär ur sedlig synvinkel; även egenskapen att vara sedlig. Termen moralisk används som sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedlig synpunkt; förhållandet att handla på ett sedligt riktigt sätt eller förmåga därtill. Ett näraliggande begrepp till moral är etik: Etiken är läran om moral.

Med ett akademiskt språkbruk avser "moral" en persons eller kulturs etiska normer, vare sig dessa är goda eller onda; även "omoraliska" personer kan således anses ha en moral. En viss moraluppfattning är ofta kopplad till en viss världs- eller livsåskådning, till exempel socialism eller kristendom (jämför Jesu bergspredikan). Å andra sidan är moral i marxistiskt språkbruk även sådant som på ett mer omedelbart sätt avspeglar villkoren för det materiella samhällslivet; moralregler som "var och en är sig själv närmast", "ensam är stark" och så vidare.

Begreppet används ibland även som en synonym till "etik". Etiken behandlar frågor som hur de bästa moraliska konsekvenserna kan åstadkommas i specifika situationer (tillämpad etik), hur man avgör vad som har moraliskt värde (normativ etik), vilken moral människor faktiskt har (deskriptiv etik), vad som är moralens grundläggande natur, exempelvis om den kan rättfärdigas på objektiva grunder (metaetik) och hur förmågan att vara moralisk utvecklas och denna förmågas natur i allmänhet (moralpsykologi).[1] Inom tillämpad etik är exempelvis frågan om att beröva människor deras liv kontroversiell mot bakgrund av dödsstraff, abort och krig. Inom normativ etik kan en typisk fråga vara huruvida en lögn som uttalas i syfte att skydda en person från att skadas är rättfärdigad. Inom metaetik är en central fråga vilken mening begreppen "rätt" och "fel" har.

Tungt!
Klippt eller självproduerat?
Hade svårt att hänga med i svängarna, men har jag fattat det rätt att det är mera en historisk och generell beskrivning av begreppen etik och moral?

Hej 
Någon är snäll kan svara den frågor?
Vad är etik och moral