Ni som har en älskare/älskarinna - blir ni kära i den personen?

Det är väl bättre med två källor än en?

Dessutom skrev du "vet han vad hon TÄNKER" men vad hon tänker speglar ju inte nödvändigtvis realiteten.

Om hon tänker "jag trivs bra i min relation men gillar bara variation i kukar" så kommer hennes man såklart inte veta det för det har hon förmodligen inte sagt till honom.

Men om hon då sagt till dig att hennes relation är förfärlig och hon lider alla helvetes kval dagligen, snyft snyft...för att få det faktum att hon knullar runt bakom ryggen på sin man att låta lite snyggare än vad det är eller för att få dig att tro att hon vill skapa sig en framtid med dig så kan ju hennes man absolut ge dig en annan bild av det.

Passar det även din man så borde alla inblandade vara nöjda.

Jag känner min man mycket väl efter ganska många års äktenskap.
Han är mycket nöjd och glad, han tycker att han och vi lever ett harmoniskt och kärleksfullt liv tillsammans. Jag vet att han älskar mig, vår familj och vår relation. Han visar ofta och tydligt att han älskar mig djupt och han känner utan minsta tvekan att han är älskad av mig.
Både han och jag tycker att vi har ett bra och lyckligt liv och det framgår särskilt tydligt när vi tittar på många många andra par i vår omgivning.
Han har inte sagt eller visat att det finns något i vår relation som inte passar för honom. Jag vågar utan att tveka säga att han tycker att jag passar för honom, att vår relation och vår ömsesidiga  kärlek passar honom.
Så jag vågar svara dig att min man är nöjd.

Jag tolkar detta som att han är nöjd med det han vet. Skulle han vara lika nöjd om han visste mer?

Att du på eget bevåg buslutar om sådant känns synnerligen tveksamt.

Haha, exakt... lite som att säga... min arbetsgivare är jättenöjd med mina insatser men vet inte att jag förskingrat 2 miljoner... då kan man ju fråga sig om arbetsgivaren skulle vara lika jättenöjd om den visste hela sanningen? 

Min man är nöjd och vår relation passar honom. 

Jag vet inte om han skulle vara lika nöjd, eller mer eller mindre, om han visste mer.

Jag har inte inte beslutat något om hur min man känner. Framförallt har jag inte beslutat något om hur han skulle känna gällande en hypotetisk fråga.
Jag har bara svarat ärligt och berättat om det faktiska förhållandet, att min man är nöjd.
Jag vet att han är nöjd.

Om någon annan tror sig känna honom och vårt förhållande bättre än vad jag gör, och vill tro motsatsen, så får någon annan tro det.

Hur lyckas du undvika i alla år att din man får reda på det?

Jag har inte alltid haft en älskare och inte riktigt under alla år.

Men troligen för att jag gör ungefär som alla andra som lyckas undvika det. 
Typ genom att inte väcka misstankar och undvika vara slarvig..?

Bara undrar hur du gör det möjligt för enligt vissa här så kommer all otrohet fram förr eller senare

I mitt fall stämmer det då inte att det skulle komma fram förr eller senare.
Åtminstone inte hittills, och tror inte det är någon stor risk om jag inte skulle börja slarva.
Har vant mig vid flera säkra rutiner och tar inga stora risker. Om jag behöver välja i någon situation så prioriterar jag mitt äktenskap och min make. Älskare får oftast komma i andra hand.
De är nog grunden för mig och en stor anledning till att det inte kommer fram, vare sig förr eller senare.

Jag vet fler kvinnor som gör som som jag och där det inte heller har kommit fram någonting.
Känner också till några där det kommit fram men så vitt jag vet så har de då blivit slarviga. Kanske inte var så viktigt för dem att de riskerade att det kunde komma fram? Nåja, det finns nog alla varianter.

Inte väcka misstankar och undvika vara slarvig? Hur? Den mannen som är otrogen med mig är extremt försiktig. Oftast iaf. En gång mötes vi fast hans sambo var i närheten. Fick nästan mig att avstå, men träffade han ändå. Kunde inte hålla mig. I efterhand tycker jag det var väldigt vågat. Han tyckte nog det själv också. Vi hörs nästan bara på hans iniativ. Dagtid. Vardagar. Kan gå veckor emellan kontakt. Då blir jag orolig att han "glömt" mig. 

Att inte vara slarvig är enkelt när man inte är en slarvig person. I det här fallet att inte ta onödiga risker. Men att berätta hur går nog inte för den som inte redan vet.
Om man känner till någon som har blivit avslöjad så tror jag att man vet att det var på grund av slarv. Om man känner någon som är slarvig i vanliga livet så tror jag att man förstår.
Att helt enkelt avstå från att mötas om partnern är i närheten är väl att välja att inte ta onödiga risker.

Min älskare brukar också bli orolig ibland att jag "glömt" honom. Men när vi träffas så märker han helt säkert att jag inte glömt

Se till att det finns tillräckligt med tid när man ses, och förbereda förklaringar till ev. tidsglapp eller att man befinner sig på ett visst ställe.

Bete sig normalt med utseende, sociala media och annat.

Vara oparfymerad/ se till att ta bort spår av doft om partnern är känslig för skillnader. Eller byt parfym när träffar inleds och ange det som förklaring till skillnaden.

Parkera på annan gata. Gå inte samtidigt från mötesplatsen.

Lämna inga saker någonstans där man möts. Ha bra gömställe till lingerie och och ta sedan in det i ordinarie liv även om en annan fick premiären.

Föreslå inga nya lekar hemma även om det är frestande. Låt allt vara normalt.

Ja det är lätt att tro att man är bortglömd när man inget hör på flera veckor. Hur tar ni kontakt med varandra? Är det du som styr eller kan han kontakta dig? Vi använder Snap där allt försvinner. 

T ex hemlig kontantkortstelefon, använder och förvarar den på säkert sätt. Hemlig webmail. Chat och annat där det påstås vara säkert.
Hemlig dator. Fick ta gamla jobbdatorn utan hårddisk, en kollega installerade nya hårddiskar till mig och alla som önskade. Nog fler än jag som inte berättat hemma om den datorn. Så jag lämnar inga spår på min vanliga dator.
När man vänjer sig vid vissa rutiner så blir det bara en vana och inte alls svårt eller komplicerat, tvärtom roligt och inspirerande, om man tar det på rätt sätt.
Skulle tro det är fler än jag som gör såhär?

Du är garanterat inte ensam. Jag gör ungefär likadant, hittills utan upptäckt. Jag tror jag är lite sexberoende men har ändå förnuft att hålla det på nivåer som gör att det kan passa in i mitt vanliga jobbschema. 

Jag reser mycket i mitt jobb som säljande HR-konsult och har flera älskare runtom i landet. Har en speciell mobil bara för kontakter med mina älskare. Har den på jobbet i ett låst skåp och använder den bara när det är nödvändigt. 

Nästa bit är att jag inte vill bli smittad av något, så mina partners måste visa upp nytaget test med jämna mellanrum. Väljer man partners som har några hjärnceller kvar är det heller inga problem. 

Sammantaget för att komma till kärnan av detta, jag njuter verkligen av livet. Jag får kuk när jag vill, männen jag träffar har oftast fruar som inte är intresserade av sex och när dom kommer till mig är jag deras gudinna som dom gör vadsomhelst för. Oftast älskar vi flera gånger på raken om dom orkar.

Jag har ett underbart liv!

Jag har ett bra liv med min fru, men sexlivet är helt dött. Så nu letar jag efter en trevlig dam för "vänskap med förmåner". Det får gärna vara en dam i samma sits som jag, så att vi är på samma spelplan. Då kan vi sköta detta på ett sätt som gör att våra känslor för våra andra hälfter blir intakta, men jag är övertygad om att att kärleken till min fru består oavsett vem jag nu träffar. Det är inte känslomässig kärlek jag söker. Den är helt reserverad för min fru.