Vi hoppar av nu :-(

Nu var det några år sedan vi adopterade men jag var överviktig när vi gjorde vår hemutredning. Jag var jättenervös just gällande vikten. När vi gått flera gånger hos utredaren och hon inte ens tagit upp viktfrågan så tog jag upp det själv. Hon granskade mig uppifrån och ned och sade: Men du är ju frisk eller hur? Ja, jo, det är jag ju, min vikt stod ju dessutom på läkarintyget och hon brydde sig inte. Jag vägde dock ej över hundra kg, har aldrig gjort det men jag är kort och i BMI räknat så var jag gravt överviktig, hade stl 46. Hon sade däremot att vissa länder föll ju bort för oss eftersom de hade BMI-krav men eftersom jag var frisk trots övervikten och jag jobbade med att gå ned och att jag var en hälsosam person som var medveten om min övervikt och varför jag hade den osv så tyckte hon inte det var någon fara. Nu börjar jag bli normalviktig, har gått ned 18 kg i vikt och kommer rasa mer pga sjukdom. Jag träffade vår utredare för inte så länge sedan och hon sade att hon fortfarande inte dömer ut alla direkt pga övervikt utan tar reda på vad orsaken till övervikten är, hur medveten man är över den, osv.

Alkohol, "matmissbruk", rökning etc ÄR frågor som alla skall tas upp under medgivandeutredningen - de rubriceras "livsstilsfrågor" och är alla relevanta, förstås - det är bara i detta forum (och i vissa ursprungsländers kravspec) som fokus hamnar på övervikt/BMI

TS: Får jag bara fråga, hade ni först ett medgivande, och det är ett NYTT medgivande som inte medges? (läste på din presentation att ni hade medgivande för barn uppp till 4 år?). Har du i så fall ändrat din vikt väldigt under de två åren som det första medgivandet var giltigt? Du behöver naturligtvis inte svara.. men jag tänker bara att om du hade en annan vikt då, så kanske du skulle kunna få den vikten (eller mindre) igen? Och därmed få ert efterlängtade barn?

Fast, nu handlar det ju inte om lite övervikt.. Om TS är 173 cm lång och väger 100 kg så har TS ett BMI på 33,4.. Övervikt är BMI 25-30. Över 30 är tyvärr fetma. Det finns väldigt många sjukdomar som är starkt relaterade till fetma. Diabetes, hjärt -lungbesvär, ledproblematik är bara några av dem. Kraven är hårda på alla adoptivföräldrar, så det är inte jättekonstigt att en person som ligger i riskgrupp för allvarliga sjukdomar får avslag på sin ansökan om medgivande.

 

Jag orkar inte skriva några större kommentarer, men jag är glad att diskussionen kommit igång och jag hoppas att det kan hjälpa andra i framtiden.
Vi kämpar på men tänker inte fokusera på adoptionen under detta år, måste få ett "break" - har ju liksom annat att fokusera på....

Jag kan ju iaf svara "morgonsolan" att det stämmer att vi haft ett medgivande och då vägde jag i stort sett samma, saken är den att det medgivandet gått ut och pga nya riktlinjer i handboken som utredarna följer gör att det är större fokus på vikten denna gång... Tyvärr...

Går hos en dietist, vet att maten vi äter INTE är fel - äter rätt kalorimängd/dag, problemet är snarare bristen på regelbunden motion och gottis på helgerna (vi frossar inte!). Sen har jag ett kontorsjobb som gör att jag sitter 6 tim/dag, men går lunchpromenader för att få både luft o motion.

Tack för alla tips om olika sätt att gå ner i vikt, har provat dem alla och som jag tidigare sagt, problemet är inte att gå ner i vikt - det är att sedan behålla vikten som är svårt!

Nåja, det är som det är..... Men jag är på G, kanske vi hörs i framtiden?

//

JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG!!!!
Jag fattar inte att vikten ska stoppa en familj från att adoptera. Jag har BMI 34 och har precis fått medgivande men det var inte självklart, vi var tvugna att berätta hur vi minskat vår vikt och hur vi ska fortsätta att minska.

Jag pratade med någon på MIA som mailade mig ang vikten som du säger så fick inte jag heller några klara svar men samantaget så sa hon att det är föräldraförmågan som ska bedömmas inte en enskild faktor så som tex BMI. Jag har också förstått det som att man måste ha specialistläkar intyg på att man är fullt frisk om man har BMI över 35.

JAG HOPPAS ATT DU ORKAR KÄMPA!!! När du vilat lite...

Tänker på dig...
Fabbemam

Jag tycker inte att en vikt på lite drygt 100 behöver vara för mycket om man inte är allt för kort! Det som har betydelse är ju kroppsbyggnad och muskler också. Blodvärden har också betydelse. Jag vet smala bekanta som har fel värden i blodet och rekommenderas att äta mindre godis mm medan andra har hur bra värden som helst trots att de har övervikt. De smala blir ofta chockade och arga för de hade alltid trott att de kunde äta hur mycket som helst bara för att det inte satte sig på kroppen på ett synligt sätt... Eller då gick de omkring och inbillade sig att de inte åt så mycket som de gjorde... Jag tror dock personligen att det har mycket med motionen att göra. Motionerar man mycket så gör det inte så mycket att man har extra kilon. Dessutom är ju vikt en färskvara!!! Att jojobanta för en utredning kan ju tex inte vara bra alls, kanske bara slutar med att man blir ännu mer överviktig. Och barnen de springer ju och rör sig och matvägrar ofta, så jag tror inte de har så stora problem med överviktig förälder. Plus att de överviktiga ofta kan ha en sundare inställning som överförs på barnen, jag menar de har en vidare syn på hur människor ska vara för att vara acceptabla! Fy för de smala föräldrar som nästan överför ett anorektiskt tankesätt på sina små barn för att de ska passa i en form...

Jag glömde en sak till jag tänkte skriva. En av alla orsaker till att man vill adoptera kan ju vara att man har svårt att få biologiska gemensamma barn och en av alla orsaker till att man har svårt för det kan vara att kvinnan har PCO. PCO är en hormonrubbning som gör att man har lättare att gå upp i vikt. Ja, även om det inte är just PCO som kvinnan har så kan det ju vara någon annan hormonrubbning hos mannen eller kvinnan som kanske påverkar vikten. om man har övervikt pga hormonrubbing så är det inte detsamma som att man motionerar mindre än gemenemann eller att man äter mer onyttigt. Dessbättre ärvs ju inte detta till det adopterade barnet!

Jag har inte läst alla svar men jag tycker att det blir lite tokigt när man riktar in sig på några få risker att avlida i förtid.

Jag tycker att de i så fall ska löpa linan lite längre. Till exempel kolla sjukdomshistoria i släkten. Dåligt hjärta och cancer sjukdomar i släkten är i så fall också en risk. Det finns många sjudomar som har en ärftlig risk. Rökning, motion matvanor är sånt som de borde titta närmare på. Till exempel kan de fråga referenter om levnadsvanor.

Beklagar att ni inte okar fortsätta just nu, men med lite perspektiv kanske ni får nya krafter.

Vill också tillägga att man kan införa en mycket grundligare läkarundersökning för att bedömma risken att avlida i förtid. Det skulle bli mycket mer rättvist mot dem som befinner sig i gränslandet gällande ålder och som nu för högt BMI.

När jag tänker med hjärtat tycker jag synd om TS eftersom det är en fruktansvärt jobbig motgång och jag själv skulle bli oerhört ledsen om det drabbade mig. Vi i adoptionssvängen får tyvärr(?) acceptera att det ställs hårdare krav på oss än ”vanliga” föräldrar och det kan kännas oerhört orättvist. Andra kan röka, dricka, knarka, vara överviktiga, ha noll nätverk och pengar men ändå få barn. Någonstans måste man ändå komma ihåg att man från både svenska myndigheter och utländska sådana vill se till barnens bästa före vuxnas önskan, även om det ibland slår ojämnt och ojämlikt. Drabbas man själv är det här ingen tröst, men det ligger inte illvilja eller personligt agg bakom riktlinjerna. Myndigheterna ska ta ansvar för att de placerar föräldralösa barn i nya hem och måste eliminera så många risker det går. Det är något helt annat än att en ansvarslös förälder väljer att skaffa barn utan att kunna ta hand om det.

Men jag önskar alla som drabbas all lycka – på vilket sätt ni än må finna den. Kram

Jag hade BMI över 30 och jag uppgav att jag hade PCO och hade intyg från gyn att det är typisk PCO-övervikt jag hade. Utredaren gjorde en bedömning utifrån mig och mitt/vårt sätt att leva, min syn på mig själv och min övervikt. Te x Kina har en BMI-gräns som är rätt hög, alltså lade utredaren ingen värdering i hur min övervikt skulle påverka länderna utan hon kollade upp min hälsa som var klockren. Jag led av fetma och hon var självklart väl medveten om att fetma inte är bra och kan leda till diabetes mm men som sagt, hon utgick ifrån alla mina värden och jag gick dessutom hos dietist för att visa att jag verkligen tänkte kämpa för att gå ned i vikt. Jag tycker det är konstigt att man kan få avslag om man visar att man är helt frisk- trots sin fetma, riskgrupper finns det gott om, te x ärftlig cancer i släkten, rökning ärftliga sjukdomar generellt.

Jag menar, jag har varit överviktig och kunnat adoptera, fött biobarn och sedan fått veta att jag har en ärftlig sjukdom som jag nästan dog av för 2,5 v sedan, fick akutopereras för att överleva och det har inget med att göra att jag varit överviktig! Nu blir snarare mitt problem att inte bli för smal och undernärd, det kommer jag få kämpa för resten av mitt liv.

Vi var inne i adoptionssvängen ett tag men tvingades också att se över andra alternativ. Så nu får vi barn via surrogatmamma istället så det finns flera alternativ.
Ge inte upp!

men surrogatmamma är väl inte lagligt i sverige?? eller??

Det är inte olagligt (i betydelsen brottsligt) , men det finns inga entydiga lagregler för det .....

Jag tänker att vid tveksamheter kanske även övervikt ska motivera ett specialistläkarintyg? Så att man verkligen får utrett hur de eventuella hälsoproblemen ser ut. Det känns mer rättvist gentemot både adoptanter och blivande barn.

Jag hade ett intyg om svårigheter kring fertiliteten och att det samtidigt var en orsak till min övervikt.