Jag vill hitta en familj åt dej min älskade son.

Ovanstående trodde jag var något de flesta i den svenska borgerligheten kunde skriva under på. Åtminstone fram till i söndags då Per Schlingmann deklarerade i Expressen att hela Jantelagen är en myt. Men inte bara det, utan också att Jantelagen inte är något annat än en borgerlig nidbild.

Som ofta när Nya Moderaterna uttalar sig skrivs debattartiklar helt utan politiska förslag, utan kritik mot oppositionen och utan utpekad politisk färdriktning. Den här gången går det dock ändå att uttyda vad den moderate chefsstrategen egentligen vill. Dessvärre handlar det om att slå undan grunden för borgerlighetens strävan efter att förändra det samhällssystem som i decennier byggts av socialdemokrater.

Jante har under lång tid fått bära hundhuvudet för hela den socialdemokratiska fördelningspolitiken. Socialdemokratins politiska doktrin har, i vart fall under hela efterkrigstiden, varit missunnsamhetens dogm. Den maniska jakten på att utrota skillnader mellan människor kan inte ses i något annat ljus. Två som har det dåligt är bättre än en som har det dåligt och en som har det bra. Borgerligheten har försökt förstå varför denna politik varit så framgångsrik genom att underblåsa föreställningen om Jantelagen som ett dominerande svenskt karaktärsdrag som måste bekämpas. Jante har kort sagt varit en bekväm förklaring till varför sossarna vinner val.

Och visst är det så att borgerligheten genom denna förklaringsmodell ibland utmålat Jante på ett lite väl ensidigt sätt. Men att dra slutsatsen att Jante över huvudtaget inte skulle finnas är ett klart felsteg. Jantelagen formulerades förvisso av en dansk författare, men säger ändå mycket om den svenska mentaliteten och är definitivt inte en myt. En viss social passivitet och en inte helt sund avundsjuka, är något de flesta ser i svenskarna och deras sätt att vara. I vart fall vid en jämförelse med andra länders befolkningar.

Men det finns också karaktärsdrag hos svenskarna som kan kopplas till Jantementaliteten, som de flesta av oss ser som positiva. Exempelvis att svenskar kommer i tid, har en generellt hög arbetsmoral, inte avbryter andra och inte ägnar sig åt onödigt skryt.

Men om missunnsamhetens Jante inte alls finns, som Per Schlingmann vill göra gällande. Varför avskaffar regeringen då inte värnskatten, som av flertalet utredare utmålats som en både självfinansierad och tillväxtfrämjande reform? Varför tar alliansen då inte bara bort de orättvisa turordningsreglerna i las, som effektivt sätter godtycke framför meriter och arbetsmoral? Varför motverkar staten aktivt de egenskaper och dygder som står för utveckling och framåtskridande?

Vi unga kristdemokrater kommer fortsätta att motverka Schlingmanns beskrivning av saker och tings tillstånd. Vi är övertygade om att behovet av att "bekämpa klyftor" är ett kardinalfel i den politiska debatten. Vi vet att det är först när vi slutar mäta framgång i små skillnader som vi kan komma någonstans. Vi vet också att enskilda människors förmåga att forma sina egna liv, efter sina egna förutsättningar, försvåras av den gällande svenska politiska diskursen. Och vi drivs av en vilja att göra något åt detta.

Detta, Per Schlingmann, handlar inte om en falsk bild av Jante, det handlar om en sann bild av vad som är och bör vara det borgerliga uppdraget!

ARON MODIG

Aron Modig är förbundsordförande för KDU, Kristdemokraternas