• Anonym (DåligMamma)

    Jag vill hitta en familj åt dej min älskade son.

    Du är nu 4månader och jag älskar dej så otroligt.
    Jag önskar dej all lycka i livet. Du är verkligen helt underbar, finast i världen.
     ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

    Jag är nästan 30. Har alltid haft ett tufft liv. En hemsk uppväxt och svårt därefter.
    Droger, elaka killar osv...

    Sista åren tog jag tag i mej själv. Träffade vad jag trodde en underbar sambo. Trodde vi skulle klara allt tillsammans. Ha ett lyckligt liv.
    Började utbilda mej till undersköterska under graviditeten, har några kurser kvar.

    Min son var inte planerad, blev till fast jag åt minipiller. Men vi blev otroligt glada, och vi båda tvekade inte en sekund på att bli föräldrar.

    I vecka 20 blev min sambo hemskare än alla tidigare jag varit med tillsammans. Han är så svartsjuk så jag knappt kan kolla på tv. Han får helt hysteriska utbrott för minsta skitsak. Skriker och slår i saker timmar i sträck. Börjar även slita runt mej.

    För en månad sedan lämnade jag honom. 

    Nu är det jag och min son. Ensamma socfall.

    Vi har ingen släkt vi kan ta hjälp av, utan tvärtom, finns dom vi är väldigt rädda för. Värst är min sons farfar, har suttit inne för dråp två gånger. Det är bara droger och elände.

    Jag gör allt för min son. Och vill han ska ha det bästa. Ha alla bästa möjligheter till att få ett bra liv.
    Föräldrar med stabilt hem, ekonomi, kärlek osv. 

    Jag kommer alltid vara hans mamma, Men jag vill ge han bra föräldrar.

    Det räcker om jag kunde få något mejl då och då med bilder och information om hans liv. Och skulle vara helt underbart om jag kunde få träffa honom någon gång.

    Men jag vågar inte bara fråga soc. Jag har själv suttit på olika hvb och familjehem som liten. Och det var hemskt. Vidrigt. 
    Jag vill han ska få en familj, inte dålig förvaring. 

    Vad gör jag?

     

  • Svar på tråden Jag vill hitta en familj åt dej min älskade son.
  • Lillibet
    Anonym (DåligMamma) skrev 2012-04-01 21:54:31 följande:
    Jag vet att jag kan klara det själv. Absolut.
    Vi fixade ju oss en fin liten lägenhet.
    Jag får nu föräldrapeng, bostadsbidrag, barnbidrag och soc hjälpte med möbler. 
    När han blir nog gammal och får plats på förskola ska jag utbilda mej klart och sen söka jobb.

    Men jag vill ge honom mer än det jag kan erbjuda. En kärleksfull familj, släkt och vänner.

    Jag försöker så gott jag kan. Går på öppnaförskolan och babysim. Försöker hitta vänner och knyta sociala kontakter.
    Men jag känner mej utanför.  
    Alla är så lyckliga och jag försöker nog för hårt.

    Jag har ju gjort så min son kommer ha det tufft.
    Dålig ekonomi och ensamma, drabbar ju han också.

     Fan, jag vet inte.....

    Ge inte opp för det där med stödfamilj låter bra. Sedan när du är klar med utbildningen kan du ju få jobb bättre ekonomi. Kanske du träffar en ny snäll man och om ni måhända flyttar ihop så blir ju ekonomin ännu bättre. Sonen din är liten han bryr sig inte om om du är fattig han bryr sig om sin mamma närhet kärlek som du säkert ger. GE INTE OPP DIN SON hämta stöd istället.  GE INTE OPP din son älskar dig.    
  • Anonym (DåligMamma)

    Tack verkligen för alla underbara svar. Ni har verkligen gett mej massor att tänka igenom. Och vetskap om att det finns fina människor som ställer upp och bryr sej. Hopp om att jag ge min son en underbar framtid.

    Så jag ska lugna mej lite och samla mina tankar ett par veckor. Sen boka tid hos handläggare på soc och prata igenom våran situation.
    För som ni säger, han har ju det han behöver just nu. Så är ju ingen direkt panik att besluta sej. Utan kolla upp och tänka igenom alla alternativ först.

    Det som hade varit otroligt skönt om jag väljer adoptera bort honom är ju att sonens släkt inte längre har någon rätt till honom. Om jag tex skulle dö, vill inte ens tänka mej. Eller om hans pappa ångrar sej senare och vill ha en relation med honom ändå.
    Och jag tror inte det är det minsta problem att få mitt ex skriva på för adoption.

    Och han är verkligen en perfekt liten kille som skulle kunna göra en barnlös familj otroligt lycklig. Och just det, att han får en familj.
    Som någon skrev, allt kan hända. Absolut. Men jag tror chansen är minimal att dom skiljer sej/någon dör, tappar all släkt och blir arbetslösa osv. Något av det kanske, men inte allt i en smäll. 
    Jag tror absolut inte han får ett perfekt liv som adopterad, men bättre förutsättningar till en bra familj.

    Men ska kolla upp detta med stödfamilj och annan hjälp som finns till oss ensamma. För självklart är ju min största önskan ett underbart liv med mej.

    Jag älskar honom så otroligt. Och jag vet vi kan klara det. Men jag vet inte om det är det bästa för honom.
     
    Jag bor i småland. Men jag vet inte om vi blir kvar just här. Utan tanken är Göteborg. Men att som arbetslös med bara dålig mammapeng, barnbidrag och bostadsbidrag var det inte lätt hitta och få en lägenhet sådär fort. Så vi flyttade dit boende fanns som en början.
     

  • Lillstoran

    Hejsan,

    Ta dig tid och tänkt igenom det här mycket noga! Använd gärna oss som stöd och bollplank. Mot bakgrund av vad jag läser skulle jag råda dig att inte ha för bråttom med att fatta ett belsut om adoption. Tänk om du ångrar dig längre fram och vill ha honom tillbaka? Du avsäger ju dig alla lagliga rättigheter.

    Stödfamilj, andra alternativ. Vi tänker på dig!   

  • maddelin

    Här har du en till som bryr sig. Ställer upp och pratar med dig om du vill! När du vill o kan får du skriva till mig i min inbox. Kram

  • mg79

    Bor också i Småland (inte långt från Kalmar).
     Inboxa om du vill ha kontakt / stöd...  

  • Lillibet

    Börja med stödfamilj tror säkert du kan få den hjälpen. Prata med försäkringskassan om underhållsbidrag kanske du kan få det via dem tror nog det är så.

    Sedan säger du att du är rädd att hans släkt ska ta hand om honom om det händer dig något. tror knappast SOC skulle tillåta dem ta hand om din son om de inte var skötsamma. Förmodlingen hade det blivit fosterfamilj.

    Men du det kommer säkert gå bra för dig. Försök tänka positivt. Se det som så om du adopterar bort din son blir det definitivt ja du vet då kan du inte ångra dig. Måhända familjen kan ge honom praktiska saker. Men din som har knytit an til dig och älskar dig och han är för liten att bry sig om om mamma är fattig eller inte. Men du är rik på kärlek till honom och han är din son ge inte opp honom är säker på att det kommer gå bra för dig i framtiden.

  • Anonym (ensam mamma)

    jag lämnade också en våldsam relation och varit själv med min son från början, jag skrev ett testamente där det tår klart och tydligt att pappan inte på några omständigheter får vårdanden om jag avlider, sen la jag med alla dom beslut från rättegångarna och arkiverade i bankfack .

    Du kommer klara dig gumman .kramar till dej och lill prinsen. 

  • Mammatill2

    TS!! Ditt inlägg träffade mitt hjärta och jag skulle så gärna vilja prata (skriva) med dig. Vill du får du hemskt gärna skriva ett meddelande till mig. Har lite jag vill säga dig. Kram!

  • solidad

    Läser och blir oerhört berörd.Jag bor i gbg och skall ni flytta hit så finns jag här.Jag vill gärna hjälpa dig/er med det jag kan kram

  • Skabetti

    Denna tråd berörde mig. Många fina människor finns här för dig, utifrån vad jag läst! Ta vara på dem. Skriv, skriv, skriv! Tror du behöver få ur dig mkt! Du får gärna även maila mig, vi kanske har flera saker gemensamt.. Vill inte skriva min historia här, men kan iaf säga att jag tror mig veta vad du känner. Så.. Finns här för dig! Kommer från småland från början men bor i blekinge nu. Och kram!!!

Svar på tråden Jag vill hitta en familj åt dej min älskade son.