Jag vill hitta en familj åt dej min älskade son.

Det finn underbara familje hem där sin din som kommer att bli älskad och där du fortfarande kan ha kontakt med honom, tror at det bästa är att du själv tar kontakt med sociala och förklar situationen, sociala är en myndighet som trots alla andra påståenden vill barnens bästa och kan du ha en fin komtakt med familjehemmet så kommer det nog att lösa sig fint!

Måla inte fam på väggen i onödan!

Lycka till till er båda!   

Att du älskar din son så mycket som du gör är den största gåvan du kan ge honom. Du har tagit dig ifrån den personen som hade gjort ert liv till ett helvete. Det kräver mycket styrka!! Lyssna på de andra som skriver här, det är inte alla saker du kan erbjuda din son som ger honom ett värdefullt liv utan det är att du som mamma är så ansvarsfull, omhändertagande och kärleksfull som du är. 

Kram till dig!! =)
 

Tror också att du den absolut bästa mamman till din underbara son! Gällande det sociala så vet jag att det på flera orter finns något som heter "makalösa föräldrar" som är en förening för ensamstående. Kolla upp om de finns just där du bor. Jag vet också att kyrkan brukar ha många aktiviteter där man kan träffa andra föräldrar, bland annat babyrytmik. Prata med någon där så kanske de kan dra ihop en grupp mammor/pappor som är ensamma. Googla lite på förlossningsdepression för att vara säker. Annars kan tröttheten och ensamheten göra att du känner dig ledsen. Var inte  rädd att be om hjälp om du behöver det! Kram och lycka till!

Så länge du inte upptar kontakten med din släkt eller dom som sysslar med droger kan du klara din son själv, men du behöver hjälp/stöd för att bygga upp självförtroendet, har du dock verkligen bestämt dig att låta han få en annan familj så behöver de inte alls bli som för dig när du vart liten o dessutom är det hårdare tider idag än då, jag hoppas bara du håller dig ifrån allt som har me drogade typer att göra, sånt ska man inte befatta sig me när barn är inblandade,

Jag tycker du låter som en helt underbar mamma, förutom bråk/struligheter med familjen började jag ungefär som du med min första, gick på soc, bodde i en etta med en halvfärdig utbildning och inte med något stort kontaktnät, tror inte ens jag orkade mig iväg till öppna förskolan.

Jag gjorde dock klart min utbildning efter mammaledigheten, började timvicka och fick ganska mycket jobb, träffade nuv sambon när sonen var 1,5 år, pluggade ett år tills samtidigt som jag jobbade och började bygga upp ett samboliv med allt vad det innebar och fortsatte timvicka ganska mycket, samtidigt som jag pluggade sista utbildningen så fick jag en fast tjänst i kommunen och sedan rullade det på med radhus, ett barn till och hela karusellen.
Men jag känner väl igen dina tankar som ofta kom till mig också när jag var ensamstående och hade dålig ekonomi, jag kände mig usel, sedan gick man in på FL och läste om mammor som levde på soc och bara var ren skit och att barnen borde tas därifrån, det gjorde inte saken bättre.

Men med facit i hand minns jag idag den tiden som speciell som jag inte velat vara utan, det var sonen och jag mot världen, riktigt så blev det ju inte med andra barnet eftersom vi ju är en familj nu, också underbart men på ett annat sätt.

Av vad du skriver så låter du som sagt som en förälder som ger barnet allt det han behöver och lite därtill, däremot låter det som att du har mycket att berarbeta och inte riktigt tror på dig själv och det goda i dig vilket iofs kan vara förståeligt efter vad du varit med om att självkä'nslan fått en törn.

Jag tycker du skall prata med tex BVC, skaffa en samtalskontakt eller en psykolog som kan såna här saker, jag lovar dig att du inte är ensam.

Och återigen, en 4 månaders bebis behöver inte så mycket mer än sin mamma och lite sömn och mat på det.

Stor kram på dig.

Hejsan, var bor du?

Jag blir rörd när jag läser ditt inlägg. Lämna inte bort ditt barn utan att först ha utrett alla möjligheter. Klipp kontakten permanent med barnets pappa och hans släkt o familj.

Kan en stödfamilj vara något?

Kan vi stötta dig och hjälpa på något sätt? Jag bor i Stockholm o ställer gärna upp, tar en fika, ses någongång per vecka, så att du får sällskap och du och lillen får komma ut regelbundet.

Skicka ett email till min inbox om du vill. Jag är gärna bollplank, kontaktperson etc.       

Ts, jag ansluter till kören jag också:

Du är en bra mamma, det hörs tydligt i varenda ord du har skrivit här. De praktiska saker kommer att ordna sig! Du vet ju att du kan. Kontaktnät kan man alltid bygga nytt - du har börjat bra redan här på FL ju!

Till och med sådant som mormor etc kan man faktiskt "skaffa nytt" eftersom det finns gott om ensamma gamla utan barnbarn. Det enda som är knepigt är själva hittandet men det kan räcka att sätta upp en lapp på matbutiken med "extramormor sökes"

Din som förtjänar att få växa upp med något som är bland det bästa som finns - en mamma som inte "bara" älskar honom utan har kämpat för honom också. Håll ut så ska du se att de mörka molnen skingras  

*Styrkekram*