• Kandi86

    planerat kejsarsnitt i karlstad!

    Jag ska snittas i karlstad om 3,5 veckor, börjar bli riktigt nervös och jag vill höra lite erfarenheter av er som snittat här, hur det var, hur personalen var och så vidare,

    Har även lite frågor:

    Får pappan vara med på uppvak?

    Sätter dem katetern innan bedövning? gör den ont?

    Hur lägger dom ärret? (dom har ju en joel choen metod nu) som gör så ärret är lite lite högre upp än det gamla bikinisnittet, men ibillar mig ändå att det ska vara föööör högt upp! Hur höt upp sitter era? kan ni dölja med trosor/byxor?

    är verkligen jätte jätte tacksam om ja får svar, vill helst ha lite nyare historier.. tex, från 2010-2012..

    KRAM!               

  • Svar på tråden planerat kejsarsnitt i karlstad!
  • Tutansson

    Jag har ett planerat snitt i Karlstad imorgon 10 april. Det blir mitt tredje där, så jag delar gärna med mig av mina erfarenheter. De två tidigare var 2007 och 2009.

    Nr 1 och nr 2 var väldigt lika. Båda låg i säte och gick inte att vända. Nr 1 fick jag tid för snitt v 40+0 (fanns ingen tid tidigare) och nr 2 fick jag tid för i v 38+5. Båda började dock med vattenavgång två respektive en kväll innan det var dags. Värkarna kom igång inom en timme så det blev "akut" snitt på natten båda gångerna. Nu har jag tid v 39+1. Denna bebis ligger rätt men då framväggen på livmodern är tunn (konstaterades vid förra snittet) så blir det snitt denna gång.

    Får pappan vara med på uppvak?
    Ja, de har kommit till mig på uppvaket efter en stund och jag har haft barnet hos mig på bröstet där.

    Sätter dem katetern innan bedövning? gör den ont?
    Nu vet jag ju inte vad som gäller vid planerade snitt förrän imorgon. På nr 1 och 2 så har de satt katetern innan bedövningen, när vi var kvar på förlossningen. Ja, det är väl inte så skönt men jag minns det inte som så hemskt. Man fick tillfälle att öva på sin avslappning och andning!

    Hur lägger dom ärret? (dom har ju en joel choen metod nu) som gör så ärret är lite lite högre upp än det gamla bikinisnittet, men ibillar mig ändå att det ska vara föööör högt upp! Hur höt upp sitter era? kan ni dölja med trosor/byxor?
    Mina Coen-snitt är jag nöjd med. De ligger i stort sätt i linje med varandra och är ljusa och fina idag. De döljs bra av trosor.

    Personalen har varit väldigt bra, har inga negativa upplevelser av det. Efteråt har jag legat på avd 11, drygt 3 respektive 2 dygn. Jag är nöjd med mina "förlossningar" och ser fram emot nr 3 imorgon. Börjar bli lite nervös nu men hoppas kunna sova inatt. Ser fram emot att kunna vara lite mer utsövd den här gången - om den här inte sätter igång senare ikväll eller inatt...

    Jag får lova att återkomma med färska erfarenheter efter snitt nr 3!

  • Kandi86
    Tutansson skrev 2012-04-09 18:59:52 följande:
    Jag har ett planerat snitt i Karlstad imorgon 10 april. Det blir mitt tredje där, så jag delar gärna med mig av mina erfarenheter. De två tidigare var 2007 och 2009.

    Nr 1 och nr 2 var väldigt lika. Båda låg i säte och gick inte att vända. Nr 1 fick jag tid för snitt v 40+0 (fanns ingen tid tidigare) och nr 2 fick jag tid för i v 38+5. Båda började dock med vattenavgång två respektive en kväll innan det var dags. Värkarna kom igång inom en timme så det blev "akut" snitt på natten båda gångerna. Nu har jag tid v 39+1. Denna bebis ligger rätt men då framväggen på livmodern är tunn (konstaterades vid förra snittet) så blir det snitt denna gång.

    Får pappan vara med på uppvak?
    Ja, de har kommit till mig på uppvaket efter en stund och jag har haft barnet hos mig på bröstet där.

    Sätter dem katetern innan bedövning? gör den ont?
    Nu vet jag ju inte vad som gäller vid planerade snitt förrän imorgon. På nr 1 och 2 så har de satt katetern innan bedövningen, när vi var kvar på förlossningen. Ja, det är väl inte så skönt men jag minns det inte som så hemskt. Man fick tillfälle att öva på sin avslappning och andning!

    Hur lägger dom ärret? (dom har ju en joel choen metod nu) som gör så ärret är lite lite högre upp än det gamla bikinisnittet, men ibillar mig ändå att det ska vara föööör högt upp! Hur höt upp sitter era? kan ni dölja med trosor/byxor?
    Mina Coen-snitt är jag nöjd med. De ligger i stort sätt i linje med varandra och är ljusa och fina idag. De döljs bra av trosor.

    Personalen har varit väldigt bra, har inga negativa upplevelser av det. Efteråt har jag legat på avd 11, drygt 3 respektive 2 dygn. Jag är nöjd med mina "förlossningar" och ser fram emot nr 3 imorgon. Börjar bli lite nervös nu men hoppas kunna sova inatt. Ser fram emot att kunna vara lite mer utsövd den här gången - om den här inte sätter igång senare ikväll eller inatt...

    Jag får lova att återkomma med färska erfarenheter efter snitt nr 3!

    Åh tack för ditt svar! Ja du vore helt fantastisk om du vill dela med dig efteråt, jag är så nervös :)

    KRAM!    
  • Kandi86

    Åh tack för ditt svar! Ja du vore helt fantastisk om du vill dela med dig efteråt, jag är så nervös :)
    KRAM!   

  • Bittersweet me

    Jag fick min dotter med snitt i Karlstad nu i februari. Egentligen kan jag inte komma med så mycket input eftersom det var ett katasrofsnitt, men jag kan ju ändå skriva lite om hur jag upplevde det.

    Får pappan vara med på uppvak?
    Eftersom jag var sövd och dottern hamnade på avdelning 10 (neo/barnintensiven) var han hos henne de första timmarna efter operationen. Han kom till mig efter sisådär fem timmar har jag för mig.
     
    Sätter dem katetern innan bedövning? gör den ont?
    På mig satte de den ju när jag redan var sövd. Kan inte tänka mig att de skulle neka till att sätta den efter att bedövningen är klar, om man ber snällt.  
     
    Hur lägger dom ärret? (dom har ju en joel choen metod nu) som gör så ärret är lite lite högre upp än det gamla bikinisnittet, men ibillar mig ändå att det ska vara föööör högt upp! Hur höt upp sitter era? kan ni dölja med trosor/byxor? 
    Jag blev förvånad över hur högt mitt ärr satt. Hade ingen aning om att det hette så, men nu ska jag ta och googla! Är överviktig med lite häng på magen, så på mig syns det inte ändå..

    Aldrig hade jag väl trott att ett katastrofsnitt kunde bli en så fin upplevelse som det ändå blev. Tycker att all personal som jag träffat har varit skitbra! Det enda som jag inte gillar med att föda på CSK är att det är så dåligt samordnat. På avd 10 tar de visserligen skitbra hand om barnet, men de hade inte en tanke på att jag, som var snittad med katastrofsnitt, både hade ont och var lite psykiskt instabil. (De kom med lite pikar om att hon fick dåligt med mat när jag inte var där och så.) På avd 11 tar de hand om mamman fantastiskt bra, men tenderar att glömma om man har barnet på en annan avdelning och t.ex. är ute från sitt rum när de ska göra ronden.

    Lycka till med ditt snitt! Oavsett hur bebisen kommer ut (jag har "en av varje", dvs en som kom vaginalt och en med snitt) så är det ju alldeles fantastiskt!
     

  • Tutansson

    Hej Kandi86! Nu ska du få en rapport! Den blev visst rätt lång...


     Nu är jag hemma igen efter snittet på CSK. Fem timmar efter mitt senaste inlägg (med förhoppning om att få sova natten innan snittet) så gick vattnet, kl 00.10. Jag låg vaken i sängen och kunde inte sova och kände hur det knäppte till långt ner i ryggen. Ingen störtflod utan jag gick på toa och kissade, sen började det rinna. Upp med handduk mellan benen och väckte maken. Ringde förlossningen som tyckte vi skulle komma in. Värkar var åttonde minut på väg in (40 min resa till Karlstad) men de avtog när vi kom in. Helt otroligt att vattnet gick i förväg den här gången också!


     För att dra ihop händelserna lite så lyckades de stoppa värkarbetet med Bricanyl så att vi höll våran operationstid på morgonen. Jag sov nog fem minuter den natten... Jag fick tvätta mig med Descutansvampen på förlossningen innan de rullade ner oss till operation Öst till kl 8.00. Fick där reda på att förlossningsläkarna (operatörerna som skulle göra snittet) var bokade till snittet kl 9.00. Tänkte att oj, vad länge vi ska vänta! En förlossningsläkare kom när jag låg och väntade och presenterade sig och undrade om jag hade några frågor. Hon var väldigt trevlig och gav ett tryggt intryck. Sen kom en väldigt gullig narkossköterska och sa att det var dags. Maken hade redan bytt om och vi fick gå in till operationssalen. Upp på britsen och så började hon och en till sköterska med sina förberedelser och koppla på mig olika saker. Sen kom en manlig narkosläkare och informerade och sen la de bedövningen. Jag låg på sidan och ombads böja in hakan mot bröstet. Det sticket in i ryggmärgen var inte skönt men var över på några sekunder och en halv minut senare började värmen att sprida sig neråt rumpan och bedövningen att ta. Det pirrade i benen och jag kände att förlorade känseln. Två operationssköterskor började tvätta magen och la katetern. Så den kände jag absolut inget utav! Sen blev det lite väntan i 10 min kanske innan förlossningsläkarna kom. De testade att bedövningen fungerade och sen var det dags att börja. Kl 09.12 plockade de ut en liten tjej! Eftersom det var tredje snittet så tog det lite extra tid att både öppna och sy ihop magen på grund av tidigare ärrvävnad.


     Maken och barnmorskan (och en läkarstudent) gick till ett rum bredvid och vägde och mätte. De var borta ca 10 min. Under tiden pratade narkossköterska uppmuntrande med mig, gratulerade och kramade min hand. Sen kom maken och dottern tillbaka och jag fick ha henne i en handduk på mitt bröst (väldigt nära ansiktet blir det ju eftersom skynket är ju vid brösten ungefär). Under tiden fortsatte läkarna att sy ihop mig. Det tänkte jag inte så mycket på eftersom jag hade dottern hos mig! Just det var stor skillnad mot förra gången då jag låg ”själv” och kände efter mer hur de grejade med magen, sydde och drog, vilket inte var så trevligt.


    Sen iväg till uppvaket. Där fick vi ett eget rum. Även det skillnad mot våra tidigare snitt då vi kommit in i en stor nedsläckt sal (på natten)  med många andra patienter. Dottern lades nu naken mot mitt bröst och fick pröva att suga. Personalen kontrollerade hur jag upplevde smärtan, enligt en skala från 0-10. Jag upplevde att jag låg på 5 eller 6. Fri tillgång till telefon så där kunde vi ringa till våra nära och kära. På uppvaket var jag rätt påverkad av bedövningen inkl morfin plus nattens uteblivna sömn samt att allt gått bra och var över så där kom tröttheten. Jag låg och var väldigt dåsig! Och törstig eftersom jag inte fått dricka på 12 timmar (dropp hade jag dock).


    Efter ca två timmar på uppvaket så fanns det plats för oss på avd 14. Personalen rullade iväg oss och vi fick ett eget rum där med toa, dusch, skötbord och en extra sjukhussäng. Ny trevlig personal (barnmorska och undersköterska) tog vid, frågade om smärtlindringen och kollade hur vi mådde. Sen fick vi vara ifred och vila. Jag fick även börja dricka och fyllde katetern rätt bra första dygnet!


    Till kvällen på operationsdagen var jag upp och prövade att stå på benen några minuter. Åt lite yoghurt och en smörgås. Under natten låg dottern naken på mitt bröst. Det jag tyckte var lite jobbigt är att hitta rätt position att amma när man måste ligga/halvsitta på rygg och inte riktigt ser barnet. Maken sov kvar på extrasängen under natten. Skönt att ha assistans!


    Dagen efter (dag 2) tog de bort katetern och jag kunde komma upp och duscha. Lite skakigt men skönt! Såret såg väldigt fint ut och de tog bort förbandet och satte bara på en kompress.


    Under eftermiddagen kom mina föräldrar och svärföräldrar på besök. Eftersom jag kommit igång och ätit lite så började även magen att komma igång då med inte så sköna tarmrörelser. Det knep till ibland och jag riktigt kände hur luften rörde sig i magen. Aldrig har det varit så skönt att prutta ;) !


    Dag 3 var jag mer på benen och kände mig pigg. Dags för att åka hem under dagen efter att ha gjort hörseltest, PKU-test, samtal med en läkare och undersökning av barnläkaren. På eftermiddagen åkte vi hem!


    Lycka till Kandi86! Hoppas jag kunnat lugna dig lite genom min upplevelse men det är ju väldigt personligt hur man upplever det. Jag hoppas du blir nöjd med din förlossning. Har du fler frågor kan du PM:a mig!


     


     


     


     

  • Kandi86

    Imorgon är det min tur att bli mamma, hojta om ni vill höra min historia, är sååååå sjukt nervös så ja inte vet vart haf ska ta vägen! haha .. jisses :P

  • Hanna1987
    Kandi86 skrev 2012-05-01 11:43:56 följande:
    Imorgon är det min tur att bli mamma, hojta om ni vill höra min historia, är sååååå sjukt nervös så ja inte vet vart haf ska ta vägen! haha .. jisses :P
    Lycka till! Jag vill gärna höra  hur det gick sen :)
    Tove 4/7-10 ♥
  • Envis

    När behöver man gå på samtal ang snitt? har nämnt för min bm att jag ev vill göra snitt, hon sa att man själv får ta kontakt med någon på sjukhuset för att diskutera detta. Är i v. 18 nu, har gjort RUL idag.Min bm är på semester nu, hon sa att jag skulle kontakta henne för besök i typ vecka 25. Andra barnet för mig, lite förvånad över hur lite kontakt man har med bm jämfört med första barnet....

  • Kandi86
    Åh, jag lovade ju en berättelse, nu 4,5 mån efter har jag fått ner den i text ;) Så varsegod :)

    Det var morgonen den 2 maj, jag och Eddie gick upp tidigt, båda var väldigt nervösa. Jag tror klockan var ca 05.30. Jag skulle upp och duscha i antibakteriell tvål och sätta bedövningsplåster på ryggen där de skulle ge mig spinalbedövningen. Min syster Emma hade sovit över hos oss, som stöd. Positivt stöd såklart, hon skulle även passa våra katter Saffy och Cristall de närmsta dagarna när vi låg på sjukhus, jag var så nervös och förväntansfull. Vi klev upp, jag darrade när jag klev upp ur sängen, hade inte sovit många timmar den natten, jag tog ur alla piercingar, nagellack osv, duschade med tvålen. Sedan satte vi plåstret på "krysset" som läkaren hade ritat ut några dagar innan.


    Eftersom det var en operation fick jag inte äta något sen kvällen innan, inte ens dricka vatten, men drack vatten gjorde jag ändå. Som tur var var man så nervös så man inte kände hur hungrig man var, Vi gick igenom alla väskor, Thaleas kläder, saker, blöjor osv. allt var med. Vi satt oss i bilen, åkte mot Centralsjukhuset i Karlstad, letade parkering och gick nervösa in på sjukhuset, vi skulle till "Operation Öst". Hittade dit ganska snabbt, nu var klockan 07.45 tror jag, Vi gick fram till receptionen där en vänlig dam satt. Hon visade oss till omklädningsrummet och tog fram operationskläder osv, då bröt jag ihop, då kom all nervositet, hon tröstade mig och Eddie likaså, Eddie sprang iväg till bilen för att hämta lite mer saker som vi hade glömt, jag bytte om undertiden. Han kom tillbaka och vi låste in våra saker i ett skåp, han bytte om sedan gick vi ut och sa att vi var färdiga. Vi blev visade till en säng, jag la mig ner och ställde in ryggstödet så jag satt upp.


     


    Efter en liten stund kom en trevlig kvinna och presenterade sig som barnmorska Hanna Grundström, hon tog min hand och höll den varmt och pratade med mig, frågade hur jag mådde osv, jag kände direkt att den här okända kvinnan kommer vara mitt allt under hela förlossningen, ja och Eddie då såklart. Hon tog blodtryck på mig och sa att nu är det bara att vänta, vi väntade bra länge tyckte jag, det var ett skynke mellan mig och en annan patient, han väntade också på operation, men vad det vet jag inte.


     


    Efter en stund kommer läkaren ut som ska utföra själva kejsarsnittet, hon hette Hussein i efternamn, hon presenterade aldrig sitt förnamn, det var en varm kvinna, som verkade ha hjärtat på rätt ställe, vi pratade lite om hur det skulle gå till och om jag hade några önskemål, jag ville bland annat att mitt ärr skulle hamna så långt ner som möjligt, ett såkallat bikinisnitt, numera utför de ett snitt som heter Joel Choen, det sitter mycket högre upp, Men jag ville ha mitt långt ner. Det skulle hon försöka göra sa hon. Hon går igen och vi väntar en stund till, nu var klockan 08.45. Nu kommer en sköterska ut, och säger att nu är det dags!! Jag klev av sängen och Eddie höll min hand, vi gick igenom en "sluss" där vi fick hårnät osv, sedan in till ett rum där dom bad mig sätta mig på sängen som stod där. Jag frågade om detta var operationssalen och det var det, jag som aldrig blivit opererad tänkte mig ett kalt och kallt rum, men detta var ganska ombonat ändå. Nu kommer en läkare in och presenterar sig (minns inte namnet) men han var narkosläkare och skulle lägga min spinalbedövning. Jag hade några dagar innan tränat på att kuta rygg så de kunde lägga bedövningen, men det hade inte gått så bra för min ischiasnerv låg i kläm så gjorde fruktansvärt ont, jag förklarade detta för läkaren och vi gjorde så att jag fick sitta upp och dingla med benen, och kuta rygg sittandes. Jag greppade sjuksköterskans hand och sa att nu får du hålla i mig hårt!!! Jag förklarade att bedövningen var det jag var mest nervös över, under tiden så känner jag att läkaren grejjar på ryggen så jag frågar om han hade börjat, han sa "ja jag är redan någon centimeter in i ryggen" Jaha! sa jag chockad, för jag hade inte känt något. Han förklarade nu att nu kan det kännas konstigt i rygg och ben, jag upplevde det som att det rann is i min rygg, jätte svårt att förklara, sedan känner jag att mina fötter blir tunga och jag kan inte längre röra de utan ser att de själva "dinglar" i luften, bedövningen går stegvis upp i kroppen och när det nått till höfterna lägger dom mig ner och börjar pyssla med slangar och sätter dropp! AJ va ont det gjorde!!! De sätter även kateter, vilket jag är väldigt tacksam för att de gjorde när bedövningen hade tagit. Nu har bedövningen nått upp till bröstet och de knäpper upp min skjorta. jag ser hur de lyfter mina ben men ja känner det inte, det var den märkligaste känslan jag varit med om i hela mitt liv. Nu kommer det in massa personer i rummet, de presenterar sig som läkare, läkarstudent osv (de frågade innan om det var okej att han var med under kejsarsnittet) det kom även in en kvinna vi namn Katarina som skulle vara med att utföra kejsarsnittet. 


     


    De börjar tvätta magen med sprit och jag frågar hur vet jag om bedövningen tagit, då drar dem en bomullstuss över min arm och jag känner direkt skillnad, så jag var bedövad! de tog även en tång och nöp i mitt skinn, kände ingen smärta. Nu börjar jag bli riktigt nervös och känner hur jag blir jätte yr och illamående, berättar det och dem tippar operationsbritsen åt sidan och ger mig nått i droppet, gick över på några sekunder, Frågar vart barnmorskan Hanna var och hon tar min hand och lugnar mig! Eddie stod bredvid och drog sin hand över mitt hår, pratade med mig och skrattade. Nu satt dem skynke för så jag inte såg något. och de börjar med kejsarsnittet.. Känner ingen smärta men beröring, men det var ingen fara. Jag bad dem att inte berätta vad de gjorde föränn precis innan hon skulle titta ut!


     


    Nu var klockan kanske 09.05 och de var i full gång, vi småpratadeom allt med läkare och barnmorska, låter ganska konstigt i era öron kanske, men det var vid det här laget väldigt avslappnande och fridfullt, helt plötsligt känner jag hur dom drar i mig och jag upplever det som att jag "flyger" runt på operationsbordet, då drog dom i mina muskler för att kunna komma in till livmodern. Eddie uppfattade detta som lite obehagligt när han såg två starka kvinnor dra i mig för allt vad dom gick för.. haha. Helt pltösligt hör jag ett slurpande ljud.. Då visste jag att nu var det dags!!!! De sög upp fostervattnet! Läkaren skriker nu "nu ser jag ett huvud" Då brister det för mig och jag inser att om några sekunder är jag mamma!!! "plopp" låter det som och jag hör genast ett bebisskrik, det var det underbaraste skriket jag hört i hela mitt liv!! De lyfter henne över skynket och säger "HEJ MAMMA!!". Barnmorskan torkar av henne och lägger henne i en filt och kommer runt till mig, lägger henne en stund hos mig och jag får lukta och känna, jag frågar upprepande flera gånger om det är en flicka och om hon har alla fingrar och tår, Det hade hon, jag grät som ett litet barn.. VILKEN KÄNSLA! Klockan var 09.09 när hon föddes!


     


    Nu tar de in henne i ett rum alldeles bredvid där de väger och mäter henne, Eddie får klippa navelsträngen och de kommer ut med henne igen till mig och nu ligger hon på mitt bröst, alldeles tyst och tittar djupt in i mina ögon, och jag i hennes. Jag frågar Eddie "är det en liten Thalea?" och han säger "det är en Thalea". Nu var det som en dimma för mig och helt pltösligt hade dem sytt ihop mig och tagit ner skynket och lyft över mig till en annan säng. Thalea låg hos mig hela tiden. Vi rullades ut ur slussen och fick ett eget rum på uppvaket, in kommer den berömda brickan med flagga och mackor, jag drack bara lite saft.. Thalea låg och tuttade på mitt bröst och det gick inte att få bort ögonen från henne, medans vi låg och myste ringde Eddie till Mamma, Pappa, Eddies Mor, Syskon och mina syskon och förklarade att nu är en perfekt liten flicka med alla fingrar och tår på 3140 gram och 50 cm lång född, Världens finaste Thalea är här ♥


     
  • Envis
    Kandi86 skrev 2012-09-22 18:23:40 följande:
    Åh, jag lovade ju en berättelse, nu 4,5 mån efter har jag fått ner den i text ;) Så varsegod :)

    Det var morgonen den 2 maj, jag och Eddie gick upp tidigt, båda var väldigt nervösa. Jag tror klockan var ca 05.30. Jag skulle upp och duscha i antibakteriell tvål och sätta bedövningsplåster på ryggen där de skulle ge mig spinalbedövningen. Min syster Emma hade sovit över hos oss, som stöd. Positivt stöd såklart, hon skulle även passa våra katter Saffy och Cristall de närmsta dagarna när vi låg på sjukhus, jag var så nervös och förväntansfull. Vi klev upp, jag darrade när jag klev upp ur sängen, hade inte sovit många timmar den natten, jag tog ur alla piercingar, nagellack osv, duschade med tvålen. Sedan satte vi plåstret på "krysset" som läkaren hade ritat ut några dagar innan.


    Eftersom det var en operation fick jag inte äta något sen kvällen innan, inte ens dricka vatten, men drack vatten gjorde jag ändå. Som tur var var man så nervös så man inte kände hur hungrig man var, Vi gick igenom alla väskor, Thaleas kläder, saker, blöjor osv. allt var med. Vi satt oss i bilen, åkte mot Centralsjukhuset i Karlstad, letade parkering och gick nervösa in på sjukhuset, vi skulle till "Operation Öst". Hittade dit ganska snabbt, nu var klockan 07.45 tror jag, Vi gick fram till receptionen där en vänlig dam satt. Hon visade oss till omklädningsrummet och tog fram operationskläder osv, då bröt jag ihop, då kom all nervositet, hon tröstade mig och Eddie likaså, Eddie sprang iväg till bilen för att hämta lite mer saker som vi hade glömt, jag bytte om undertiden. Han kom tillbaka och vi låste in våra saker i ett skåp, han bytte om sedan gick vi ut och sa att vi var färdiga. Vi blev visade till en säng, jag la mig ner och ställde in ryggstödet så jag satt upp.


     


    Efter en liten stund kom en trevlig kvinna och presenterade sig som barnmorska Hanna Grundström, hon tog min hand och höll den varmt och pratade med mig, frågade hur jag mådde osv, jag kände direkt att den här okända kvinnan kommer vara mitt allt under hela förlossningen, ja och Eddie då såklart. Hon tog blodtryck på mig och sa att nu är det bara att vänta, vi väntade bra länge tyckte jag, det var ett skynke mellan mig och en annan patient, han väntade också på operation, men vad det vet jag inte.


     


    Efter en stund kommer läkaren ut som ska utföra själva kejsarsnittet, hon hette Hussein i efternamn, hon presenterade aldrig sitt förnamn, det var en varm kvinna, som verkade ha hjärtat på rätt ställe, vi pratade lite om hur det skulle gå till och om jag hade några önskemål, jag ville bland annat att mitt ärr skulle hamna så långt ner som möjligt, ett såkallat bikinisnitt, numera utför de ett snitt som heter Joel Choen, det sitter mycket högre upp, Men jag ville ha mitt långt ner. Det skulle hon försöka göra sa hon. Hon går igen och vi väntar en stund till, nu var klockan 08.45. Nu kommer en sköterska ut, och säger att nu är det dags!! Jag klev av sängen och Eddie höll min hand, vi gick igenom en "sluss" där vi fick hårnät osv, sedan in till ett rum där dom bad mig sätta mig på sängen som stod där. Jag frågade om detta var operationssalen och det var det, jag som aldrig blivit opererad tänkte mig ett kalt och kallt rum, men detta var ganska ombonat ändå. Nu kommer en läkare in och presenterar sig (minns inte namnet) men han var narkosläkare och skulle lägga min spinalbedövning. Jag hade några dagar innan tränat på att kuta rygg så de kunde lägga bedövningen, men det hade inte gått så bra för min ischiasnerv låg i kläm så gjorde fruktansvärt ont, jag förklarade detta för läkaren och vi gjorde så att jag fick sitta upp och dingla med benen, och kuta rygg sittandes. Jag greppade sjuksköterskans hand och sa att nu får du hålla i mig hårt!!! Jag förklarade att bedövningen var det jag var mest nervös över, under tiden så känner jag att läkaren grejjar på ryggen så jag frågar om han hade börjat, han sa "ja jag är redan någon centimeter in i ryggen" Jaha! sa jag chockad, för jag hade inte känt något. Han förklarade nu att nu kan det kännas konstigt i rygg och ben, jag upplevde det som att det rann is i min rygg, jätte svårt att förklara, sedan känner jag att mina fötter blir tunga och jag kan inte längre röra de utan ser att de själva "dinglar" i luften, bedövningen går stegvis upp i kroppen och när det nått till höfterna lägger dom mig ner och börjar pyssla med slangar och sätter dropp! AJ va ont det gjorde!!! De sätter även kateter, vilket jag är väldigt tacksam för att de gjorde när bedövningen hade tagit. Nu har bedövningen nått upp till bröstet och de knäpper upp min skjorta. jag ser hur de lyfter mina ben men ja känner det inte, det var den märkligaste känslan jag varit med om i hela mitt liv. Nu kommer det in massa personer i rummet, de presenterar sig som läkare, läkarstudent osv (de frågade innan om det var okej att han var med under kejsarsnittet) det kom även in en kvinna vi namn Katarina som skulle vara med att utföra kejsarsnittet. 


     


    De börjar tvätta magen med sprit och jag frågar hur vet jag om bedövningen tagit, då drar dem en bomullstuss över min arm och jag känner direkt skillnad, så jag var bedövad! de tog även en tång och nöp i mitt skinn, kände ingen smärta. Nu börjar jag bli riktigt nervös och känner hur jag blir jätte yr och illamående, berättar det och dem tippar operationsbritsen åt sidan och ger mig nått i droppet, gick över på några sekunder, Frågar vart barnmorskan Hanna var och hon tar min hand och lugnar mig! Eddie stod bredvid och drog sin hand över mitt hår, pratade med mig och skrattade. Nu satt dem skynke för så jag inte såg något. och de börjar med kejsarsnittet.. Känner ingen smärta men beröring, men det var ingen fara. Jag bad dem att inte berätta vad de gjorde föränn precis innan hon skulle titta ut!


     


    Nu var klockan kanske 09.05 och de var i full gång, vi småpratadeom allt med läkare och barnmorska, låter ganska konstigt i era öron kanske, men det var vid det här laget väldigt avslappnande och fridfullt, helt plötsligt känner jag hur dom drar i mig och jag upplever det som att jag "flyger" runt på operationsbordet, då drog dom i mina muskler för att kunna komma in till livmodern. Eddie uppfattade detta som lite obehagligt när han såg två starka kvinnor dra i mig för allt vad dom gick för.. haha. Helt pltösligt hör jag ett slurpande ljud.. Då visste jag att nu var det dags!!!! De sög upp fostervattnet! Läkaren skriker nu "nu ser jag ett huvud" Då brister det för mig och jag inser att om några sekunder är jag mamma!!! "plopp" låter det som och jag hör genast ett bebisskrik, det var det underbaraste skriket jag hört i hela mitt liv!! De lyfter henne över skynket och säger "HEJ MAMMA!!". Barnmorskan torkar av henne och lägger henne i en filt och kommer runt till mig, lägger henne en stund hos mig och jag får lukta och känna, jag frågar upprepande flera gånger om det är en flicka och om hon har alla fingrar och tår, Det hade hon, jag grät som ett litet barn.. VILKEN KÄNSLA! Klockan var 09.09 när hon föddes!


     


    Nu tar de in henne i ett rum alldeles bredvid där de väger och mäter henne, Eddie får klippa navelsträngen och de kommer ut med henne igen till mig och nu ligger hon på mitt bröst, alldeles tyst och tittar djupt in i mina ögon, och jag i hennes. Jag frågar Eddie "är det en liten Thalea?" och han säger "det är en Thalea". Nu var det som en dimma för mig och helt pltösligt hade dem sytt ihop mig och tagit ner skynket och lyft över mig till en annan säng. Thalea låg hos mig hela tiden. Vi rullades ut ur slussen och fick ett eget rum på uppvaket, in kommer den berömda brickan med flagga och mackor, jag drack bara lite saft.. Thalea låg och tuttade på mitt bröst och det gick inte att få bort ögonen från henne, medans vi låg och myste ringde Eddie till Mamma, Pappa, Eddies Mor, Syskon och mina syskon och förklarade att nu är en perfekt liten flicka med alla fingrar och tår på 3140 gram och 50 cm lång född, Världens finaste Thalea är här ♥


     
    Grattis! Hur har du mått efter snittet, har det gjort mycket ont osv? Går på samtal angående snitt, har blivit lovad att datum ska bestämmas vid nästa läkartid. Men jag kan fortfarande inte bestämma mig helt, vill helst varken föda vaginalt eller bli snittad, men ut måste ju bebis....
  • Kandi86
    Envis skrev 2012-10-04 17:54:28 följande:
    Grattis! Hur har du mått efter snittet, har det gjort mycket ont osv? Går på samtal angående snitt, har blivit lovad att datum ska bestämmas vid nästa läkartid. Men jag kan fortfarande inte bestämma mig helt, vill helst varken föda vaginalt eller bli snittad, men ut måste ju bebis....
    Allt gick bra, sköterskorna skrattade när jag ville hem 2 dagar efter, haha. men hem fick jag åka, var uppe och gick samma kväll. gick långpromenad 1 vecka efter, jag kommer göra det nästa gång oxå, så underbart! jag tror att är man POSITIVT inställd så läker man bättre och mår bättre, blir det akut tex. så blir det ju hårdare psykiskt och då gör allt "ondare".
     
  • Kandi86
    Kandi86 skrev 2012-10-08 22:44:45 följande:
    Allt gick bra, sköterskorna skrattade när jag ville hem 2 dagar efter, haha. men hem fick jag åka, var uppe och gick samma kväll. gick långpromenad 1 vecka efter, jag kommer göra det nästa gång oxå, så underbart! jag tror att är man POSITIVT inställd så läker man bättre och mår bättre, blir det akut tex. så blir det ju hårdare psykiskt och då gör allt "ondare".
     
    klart det känns lite ibörjan när man skrattar hostar osv, men man har ju även ont på andra ställen efter en vaginal :)
  • Elinpelin01

    Hej.
    Ni har inte skrivit här på ett tag. Men jag chansar och ser om ni är fortsatt aktiva på familjeliv. Ni som legat kvar på avdelning (14?) efter planerat snitt. Finns där blöjor, tvättlappar etc. och allt man behöver till bebisens hygien? Eller ska man packa ner sådant och ta med?

  • ja88
    Elinpelin01 skrev 2014-09-04 11:24:33 följande:

    Hej.
    Ni har inte skrivit här på ett tag. Men jag chansar och ser om ni är fortsatt aktiva på familjeliv. Ni som legat kvar på avdelning (14?) efter planerat snitt. Finns där blöjor, tvättlappar etc. och allt man behöver till bebisens hygien? Eller ska man packa ner sådant och ta med?


    Jag låg på avd 14 sommaren 2012 och då fanns allt man behövde till bebisen iaf Glad
Svar på tråden planerat kejsarsnitt i karlstad!