Rätt att göra aborter av barn med Down syndrom

Barnlängtan,

Tror du på allvar att det generellt görs abort till höger och vänster bara-för-att? Inte att det finns skäl som av olika orsaker gör valet rätt för just den enskilda individen?

.

Jag vill inte på något sätt påstå att jag har "den rätta åsikten" i ämnet. Men jag skulle önska att alla gör sina val när det gäller att behålla eller inte behålla ett embryo eller foster med kända sjukdomar, diagnoser eller kromosomavvikelser utefter embryots eller fostrets bästa och inget annat.

Om läkare och annan expertis i god tid upptäcker att ett embryo eller foster har relativt allvarliga avvikelser som troligtvis kommer innebära lidande eller riskera stora lidanden för fostret eller embryot om det får fortsätta utvecklas, så är det enligt mig mest barmhärtigt att inte vi sätter oss över den informationen och tar på oss att chansa med att "det kanske inte blir så farligt". Det kräver betydligt mer styrka och icke egoism för ens egen del att våga släppa taget om något som av naturen gått fel än att fatta beslut som kan leda till ofantligt stort lidande för en annan människa för att vi inte vill eller vågar fatta något beslut alls.

/Eva     

det är fel man kan inte döda sitt eget barn,bara för att den har down syndrom.det är ditt eget barn hur kan du döda den? den har också liv som oss tänk om din mamma hade gjgort så här med dig? vad hade du gjort???

Hawra01: vad pratar du om?

Jag är gravid och ska göra fostervattenprov. Om vi får reda på avvikelse kommer vi göra abort. Det känns hemskt men jag bedömer vårt tidsmässigt korta lidande en dylik abort skulle ge oss är en piss i Mississippi jämfört med all extra oro och lidande ett barn med tex ds skulle ge oss under många år framåt. Vi tänker bara på oss som redan finns i familjen. Vi ser inte att vårt växande foster har några rättigheter ännu.

Om jag vet vad jag pratar om ang lidande med att ha barn med ds? Ja, det vet jag.

Hej Hawra01. Det låter som att du inte riktigt sätter dig in i frågeställningens svårigheter. Om jag missuppfattat dig ber jag om ursäkt. Svårigheterna i frågeställningen är snarare att jämföra med om man som närmast anhörig t ex inte tycker det är ok att ge beroendeframkallande morfin till en som av läkarna fått väldigt dåliga överlevnadsodds och som fått besked om att den kvarvarande levnadstiden är t ex maximalt 2 veckor. Man skulle då kunna föreställa sig att du som anhörig inte vill ge upp och vägrar låta den sjuka ge upp och istället kräver att läkarna inte ger den sjuka några medel som bidrager till att den kan slappna av och slippa lida eftersom det troligtvis ytterligare kan förkorta personens liv.

Det jag menar är att det i vissa fall är mer mänskligt och barmhärtigt att låta ett foster somna in. Om läkarna ser att fostret är mycket sjukt och riskerar stora lidanden om det ens klarar sig fram till att det är fullgånget så är det väl mer barmhärtigt att släppa taget? Svårigheterna med downs är ju att spännvidden på hur stora problem barnet får och hur mycket smärtor som kan komma att bli inblandade är omöjliga att veta i ett tidigt skede av en graviditet. Då uppstår frågeställningen om det inte är mer egoistiskt att vägra släppa taget och behålla graviditeten trots att det är att riskera att döma en människa till en eventuellt kort eller lång livstid av lidande. Ingen kan veta om det är just det man gör i varje enskilt fall när man väljer att behålla. Det man däremot vet till 100% är att det lilla liv som ett foster är fram till vecka 18 inte har utrustats med förmågan att lida ännu, och att man om man väljer att låta fostret somna in då åtminstone inte påtvingat någon annan liten människa något lidande.

/Eva

Ja det hade jag gjort utan tvekan. DS är inget jag önskar för mitt barn eller för resten av familjen. Skulle jag kunna välja bort det så självklart!

Nej, men alla ska göra som känns rätt för just dem.

Väldigt själviskt av dig. Tänk om barnet föds med grava hjärtfel och tvingas operera sig tiotal gånger eller mer under sitt första levnadsår. Allt för att du ska ha ett barn - till varje pris.

Ja. Har gjort det och skulle göra det igen. Ingen som helst tvekan.

Ja. Jag gjorde abort i v 17 pga DS. Hade sagt innan att jag inte skulle kunna göra det.

Helt omöjligt att avgöra sådant innan man hamnar i en viss situation.

Så döm ingen innan du själv har erfarenhet.

Är ni mot fri abort rent allmänt eller bara emot abort på grund fostret har DS ?

Varför i så fall?

På grund av...

Ingen som vill svara dig

Jag har ingen fast åsikt i ämnet, alla har olika förutsättningar i livet, och det kan finnas många anledningar till ens beslut. MEN, jag tycker att ska man fatta ett sådant stort beslut så ska man veta vad man eventuellt väljer bort och få uppdaterad, korrekt fakta.  

Jag har själv en dotter med DS och har via henne kommit i kontakt med många andra barn med DS. Och jag måste säga att min största chock har varit hur bra barnen generellt utvecklas, och hur medvetna de är, och nyfikna och framåt. Vad jag i början fick höra från sjukvården, bvc mm var bara allt som de eventuellt kunde få problem med, att allt skulle ta väldigt lång tid, att de var svaga, hjärtfel osv osv. Men jag tycker inte alls att den bilden har stämt. Av alla de bebisar som vi träffat, är väl 20 st, så är det 1 som har haft det riktigt kämpigt och tyvärr åkt på mycket. Resterande har varit väldigt friska, starka, vetgiriga och helt underbara. Absolut, de behöver mer stöttning och tid för att lära sig, men de lär sig. Och det är underbart att se. För min del har det verkligen varit värt det. Och visst, man vet inte om det är det där barnet som är 1 på 20, men oavsett resultat på KUB-testet så är det alltid en risk när man väljer att skaffa barn. Kan vara både medfött och att det sker något under graviditet/förlossning. Det går aldrig att värja sig från.

Och jag har även fått kontakt med många familjer med barn med DS genom en grupp som finns i hela Sverige, och att barnen/unga vuxna inte skulle vara nöjda med sina liv är struntprat.