endometrios problem!

Så här är det, så länge som du har en fungerande behandling så stävjas din endometrios=den växer inte. Därför påverkas inte heller din förmåga att få barn med åldern (förutom det vanliga, mindre fertil vid 30 och bla bla....) sitter endometriosen illa till så kommer du att få hjälp med ivf och då kommer du ha i princip samma möjligheter som en utan endometrios. Dessutom är det långt ifrån alla som får problem med fertiliteten p.g.a. endometrios, det är många som kan bli gravida på egen hand. Själv har jag en dotter på 5 1/2 som blev till på naturlig väg och är gravid i tolfte veckan med nummer två som krävde ivf. (Här endometrios och är 28 år)

Ha ingen panik, du är ung och har flera år kvar tills fertiliteten sjunker! Njut av din ungdom

tack för svaret! grattis till barnet och din dotter! jag äter cerazette men känner ändå hur det knäpper till som hugg på vänster sida, killen vill att jag kollar upp det men man har ju varit hos gyn ett antal gånger så känner mig inte så manad i och med att de säger inte så mkt  när man väl är det. det känns bra att veta att det går hoppas oddsen är samma för mig, mamma har ju oxå det och behövt hjälp. 
tack igen för svaret :)

Choppen skrev det viktigaste: Din endo blir inte värre om du bara får behandling. Däremot är det olika vilken behandling som fungerar för olika kvinnor så om du inte känner att Cerazette hjälper så skall du be att få prova något annat. Du behöver dessutom gå på regelbundna kontroller, så se till att du bokar in det (minst varje halvår och då behöver det vara någon som gör ett VUL och som kan läsa det!). Kunskapen om endo är fortfarande rätt dålig ute hos gynekologerna, så man måste läsa på mycket själv och leta runt så att man får en läkare som faktiskt kan någonting om det - inte bara någon som läste om det i en bok för 20 år sedan.

Angående din kompis kompis så bör du nog be om mer information om du skall tro på det. Endo i sig ger inte så låga chanser så snabbt, då handlar det i så fall om att hon haft oupptäckta cystor på äggstockarna som gjort att de behövts opereras bort eller något annat sådant.

Det andra jag tycker att du skall tänka på (det skrev jag till någon annan ung tjej som också hade panik kring bebisverkstad) är att endo kan göra livet surt och att livet är mer än barn. Med det menar jag två saker:

1. Om du har otur och din endo förvärras när du blir äldre så kan det göra att du kommer att vara sjukskriven en del, att du inte kommer att orka så mycket och att livet överlag blir tuffare (framförallt om du skall försörja ett barn). Se därför till att du nu fokuserar på utbildning och jobb som gör att du kommer att kunna vara sjukskriven om det behövs när du blir äldre och så vidare. Om du har ett bra jobb med ordentliga anställningsvillkor kommer du naturligtvis att ha det lättare att vara borta än om du är timanställd med osäkra anställningsvillkor och låg sjukpenning. Det är värt att tänka på det nu! (Det gäller förstås alla egentligen, men särskilt när man vet att det finns risk att man blir sämre).

2. Livet är mer än barn. OM det skulle vara så att ni har svårt att få barn så kan det bli en lång resa för er med mycket sorg och längtan. Det blir ännu tydligare när du blir äldre och alla andra börjar skaffa barn. Om det skulle vara så illa så är det viktigt att ha något mer i livet, att kunna minnas den där ungdomstiden när det bara var ni och när ni gjorde saker ni två. Det blir så lätt att det här med barn annars tar över allting och att inget annat spelar någon roll, och det är lite synd att börja med den ångesten när man är så unga som ni är. Bättre att försöka göra andra saker nu, att njuta av varandra och att skapa minnen som ni kan leva på senare, ifall ni skulle få det tufft då.

Tänk också på att lång ifrån alla med endo har problem att få barn! För vissa går det helt utan problem, så oroa dig inte alltför mycket! Vill du öka din chanser i längden så kolla upp sådana saker som endodiet och sådant, för det kan hjälpa hela kroppen att må bättre, men börja inte oroa dig för bebisverkstan redan nu. Skjut upp det till du är minst 25, kanske äldre. (Ur fertilitetssynpunkt räknas man som gammal vid 35, så du har gott om tid på dig.)

tack får svaret!:) mar 14

Min Historia - Frisk utan Läkare

Jag fick min första mens i slutet av vårterminen i årskurs sex. Jag var 13 år gammal. Som tonåring och innan jag fick mina barn upplevde jag aldrig min menstruation som smärtsam eller hade besvär av stora blöningar. Jag kommer inte ihåg att jag haft krångel med magen som barn, men som tonåring hade jag problem med förstoppning och hemorrojder som ibland blödde efter avföring. I slutet av 90-talet hade jag en period på 3 veckor med smärtsamma diareér. Efter detta hade jag perioder av diarré varvade med perioder med förstoppning för att på senare år endast haft besvär av förstoppningar.

Jag använde Neovletta 28 som preventivmedel från 21-års ålder och ett par år till. Detta fungerade bra. Därefter använde jag och min man kondom under ett par år. I oktober 2002 födde jag vårt första barn efter en normal graviditet och förlossning. Förlossningen gick snabbt - 7,5 timmar efter vattenavgång och första sammandragningen. Efter detta använde jag Cerazette, men slutade när vår dotter var ca 9 månader pga att jag fick blödningsproblematik samt att vi önskade ett syskon till vår dotter. Blev gravid mycket snabbt, lite snabbare än vad vi tänkt. Under min andra graviditet utvecklade jag en havandeskapsförgiftning i v 29 och vårt andra barn förlöstes i v 32 + 5 med akut kejsarsnitt i februari 2004. Jag läckte ca 12 g äggvita, men hade inget förhöjt blodtryck förrän efter operationen och efter ca en vecka var det normaliserat igen. Jag fick i samband med detta vårdas på IVA före snittet pga att jag hade svårt att andas när jag låg ner och man ville vätska ur mig innan operationen. Jag låg också på IVA för övervakning efter operationen. I efterförloppet fick jag ett hematom som tömde sig spontant vid två tillfällen samt en sårinfektion i operationssåret. Under tiden som vår son vårdades på avd 34 fick hade jag mycket ont i magen i samband med att jag skulle sköta tarmen. Det känndes många gånger som om jag skulle lyfta från toalettsitsen pga smärtan. Denna smärta satt i ca 4-5 veckor, dvs under tiden jag hade mitt avslag.

Som preventivmedel efter denna graviditet använde jag till börja med Cerazette, men bytte efter ett tag till en hormonspiral. 2004-2005 är min minnesbild av att jag mådde rätt bra. Hösten 2006 hade jag en period med mycket ont i magen. Jag tog därför ut min hormonspiral, blev dock inte smärtfri direkt efter detta. Blev undersökt av en gynekolog som sa att allt såg bra ut. Provade därefter igen Neovletta 28 och smärtorna blev så småningom bättre. Efter ett tag fick jag klåda och då fick p-pillrena skulden och jag satte istället in en kopparspiral. Denna gjorde att jag fick mer ont i samband med menstruation och jag också fick rikliga blödningar. Jag började också i denna period få ont i samband med med tömning av tarmen. Jag fick en knivskarp smärta liknande den jag hade efter mitt kejsarsnitt. Både i samband med tömning av tarmen men det kunde också komma oprovocerat. En knivskarp smärta som gjorde att jag var tvungen att hålla mig i något tills den gått över.

Våren 2008 fick jag ledvärk framför allt i händer och fötter. Sökte på vårdcentralen och läkaren tyckte att jag skulle gå och prata med psykologen pga att jag hade mycket stress runt omkring mig. Mådde av dessa samtal faktiskt bättre i själen, men inte i mina leder. Sommaren 2008 tröttnade jag på mina stora smärtsamma blödningar och tog ut kopparspiralen. Jag fick mindre ont och mindre blödning vid menstruationen, men hade fortfarande kvar den knivskarpa smärtan vid tömning av tarmen. Ledvärken försvann till stora delar efter detta, även om jag av och an kan känna av lätt ledvärk framför allt i händerna. Efter att kopparspiralen tagits ut bestämde vi oss för att använda kondom ett tag.

I november 2010 blev jag planerat gravid med vårt tredje barn. Det var en graviditet som framförallt kännetecknades av en kraftig förstoppningsproblematik och en hel del ont i magen relaterat till detta. I v 26 började jag få en hel del sammandragningar och det konstaterades att jag hade en placenta previa som satt precis intill modermunnen. I v 33 fick jag en akut blödning som stoppades med mediciner och jag var inlagt ca en vecka och fick därefter åka hem och vila. I v 35 fick jag en ny blödning som var så kraftig att vi tog ambulansen till NÄL. Där lyckades man än en gång stoppa blödningen med medicinering, men inte sammandragningarna. Jag blev förlöst med kejsarsnitt i v 35 den 3:e juli 2011.

Även efter detta snitt hade jag mycket ont i magen. Värst var smärtan ca 3 dagar efter förlossningen upp till två veckor efter förlossningen. Jag var på en extra kontroll efter BB-tiden för att utesluta infektion. Trots att jag denna gång inte fick någon infektion fick jag även denna gång knivskarp smärta i magen i samband med tömmning av tarmen samt även vid oprovocerade tillfällen. Vid ett par tillfällen gjorde det så ont att jag grät och ofta fick hålla mig i handfatet som stöd för att kunna hantera smärtan vid toalettbesöken. Även denna gång höll den värsta smärtan i sig i ungefär 4-5 veckor.

Under tiden som jag ammade fullt fungerade det rätt bra smärtmässigt i magen och vid tarmtömning, men i februari när jag hade börjat trappa ner på amningen kom smärtorna återigen tillbaka.

Nu mådde jag dessutom, illa och hade ofta ont i magen efter måltid. Jag kände mig sjuk och hade även en förhöjd temperatur 37,5-38 (min normaltemp 36,8-37,1) i 6-8 veckor. Jag sökte flera gånger på vårdcentralen och en hel del prover togs bla för att utesluta inflamatoriska tarmsjukdomar och glutenintolerans. Alla provsvar var negativa. Mina besvär eskalerade och jag fick vid ett tillfälle söka akut via kirurgakuten på NÄL. Där gjordes en CT-buk med kontrast som var utan anmärkning, förrutom att mitt navelbråck syntes. Jag fick åka hem samma dag. Smärtan hade klingat av under dagen och jag hade också fått min menstruation under de timmar jag varit på sjukhuset.

Några veckor senare fick jag magsjuka och i samband med detta kraftigt ont i magen. Jag blev denna gång inlagd över natten som kirurgpatient på den gynekologiska avdelningen, 45. Jag blev undersökt av en gynekolog som tyckte att allt såg bra ut och och efterson jag inte var öm vid undersökningen och inte hade samlagssmärta så uteslöt hon endometrios. Jag blev utskriven med recept Supp Spasmofen att ta mot min smärta.

Därefter förvärrades problemen ytterligare och jag hade nu ont dag som natt. Jag hade svårt att sova pga mina smärtor och kunde i bland ligga vaken både en och två timmar nattetid. Jag fick också ont både i samband med att jag tömde tarmen och nu även urinblåsan. Jag och min läkare på vårdcentralen enades om att jag nu skulle provt Saroten 30 mg till natten mot IBS. Jag provade detta och sakta men säkert började jag må lite bättre.

Under sommaren 2011 måde jag riktigt bra, och ännu bättre mådde jag i augusti - september när jag började träna mer regelbundet och åt GI-kost. MIna smärtor vid ägglossning och menstruation kvarstod dock. Denna smärta var hanterbar med hjälp av Alvedon 1g och Ipren 600-800 mg i kombination.

I oktober 2011 genomgick jag efter egen begäran en gastroscopi och en coloscopi. Remissen skickades i maj. Vid gastroscopin hittades ett magsår som jag nu behandlar med Omeprazol 20 mg dagligen. Inga helicobacter hittades i såret. Coloskopin fick avbrytas pga att jag fick mycket ont under undersökningen, trots två doser med Ketogan. Detta ansågs verifiera IBS-diagnosen och jag fick med mig informationsbroschyrer hem.

Efter dessa undersökningar fick jag återigen haft mycket ont i magen och jag upplevde nästan att jag var tillbaka på ruta ett där jag var innan jag började med Saroten. Jag har ont både i mage, rygg och vid tömning av tarm och blåsa. Under november 2011 fick jag också återigen en allmän sjukdomskänsla i kroppen med en förhöjd temp på 37,5-37,8. Strax innan sista menstruationen hade jag mycket ont i magen och tog Supp Spasmofen utan effekt. Samma dag som menstruationen kom släppte smärtan något för att sedan öka igen på tredje dagen. Oftast hade jag som mest ont strax innan och i slutet av menstruationen. Det som tidigare hjälp bra, Alvedon och Ipren kunde jag nu inte ta pga magsåret, men jag har fick Citodon som hjälper med hyfsad effekt.

På eget initiativ fått jag nu utskrivet NuvaRing för att se om jag kunde må bättre med utebliven ägglossning och minskad menstruation. Veckan före Lucia eskalerade dock mina problem och jag fick återigen söka akut, denna gång blev jag inlagd på gyn av en läkare som visade mig förståelse. Det bestämdes också att nu var det dax för en laparascopi för att se hur det såg ut i min mage.

När jag vaknade förståd jag direkt att de hade hittat något då klockan var mer än jag väntat mig och det vissade sig att de hade hittat en sammanväxning mellan tarmen och tarmkäxet. Man såg också ett område med förändrad slemhinna, man tog prover med läkaren trodde egentligen inte att detta var endometrios, men det visade det sig vara på proverna. Det var på något sätt skönt att man hittade något och att jag fått kvitto på att mina smärtor inte var inbillade utan kom sig av ett magsår, en tarmsammanväxning och endometrios. Tyvärr så fick jag problem med att mitt navelbråck som sprack upp 2 dygn efter gyn.operationen och fick återigen opereras den 21 december.

Jag fick beskedet om min endometrios per brev i januari 2013 och fick då förslaget att behandla den med injektion Enanton Depot 3,5 mg, en spruta var 4:e vecka i 6 månader. Jag var skeptisk till detta då jag kände att sprutan skulle påverka hela min kropp inte bara min endometrios, men eftersom jag fortfarande hade daglig värk i magen även om det blivit bättre efter att tarmsammanväxningen togs bort. Jag började behandlingen i februari med följden att jag måde dåligt första veckan innan ochsista veckan innan nästa spruta. Jag mådde bra ca en vecka i mitten av två sprutor. Jag tog en andra spruta men var mycket tvecksam till den tredje då jag hade haft självmordstankar efter de två första. Trots detta tog jag den tredje, men bestämde mig efter detta att nu fick det vara nog.

Istället började jag i denna veva återigen att att ändra min kost igen för något som fastnat i mitt minne var att jag hade blivit så mycket bättre med GI-kosten. Jag hade dock börjat äta mer kolhydrater och gluten inför min gastroskopi där det skulle tas ett glutenprov och det var då jag blev kraftigt försämrad igen.

Jag uteslöt nu rätt mycket mat och skrev en matdagbok där jag kunde skriva ner mina reaktioner och upptäckte att jag reagerade på rätt mycket. När jag började utesluta det jag reagerade mot mådde jag bättre. När jag sen började tillföra probiotika, som jag fick ta i små mängder för annars reagerade mitt immunförsvar direkt, så blev mina magsmärtor succsesivt bättre.   

Jag har också under denna tid sökt mycket alternativvård, med varierande resultat men ändå fått några pusselbitar här och där, men också betalt mycket pengar ur egen fick och också ibland känt att jag nästan blivit lurad.

Jag mår idag mycket bättre än för ett år sedan. Jag har mindre ont i magen, nästan inte alls faktiskt. Det sista har jag däremot haft mer besvär med klåda i underlivet igen. Jag klarar mer stress. Jag kan arbeta igen. Jag har inte längre självmordstankar även om jag ibland fortfarande kan vara deppig.

Hur har jag då kommit dit jag är idag? Jag har gjort förändringar på flera olika plan. Framför allt kostförändringar därjag uteslutit allt mjöl och all mjölk förrutom laktosfritt smör. Jag utesluter också raffinerat socker och till stor del frukt, äter ibland bär. Jag tillför vitaminer och mineraler via kosttillskott. Jag tar också extra magnesium. Jag är noggrann med att läsa på innehållsförteckningar och försöker köpa så rena kosttillskott som möjligt. Jag försöker också laga min mat från grunden. Jag äter kött, utesluter dock griskött, mycket grönsaker och fett. Andra förändringar jag gjort är att försöka minska stress som jag har i mitt liv. Jag går i terapi och pratar och detta hjälper mig mycket. Jag försöker att inte stressa när jag ska till jobbet och lämna mina tre barn till skola och förskola. Jag fokuserar idag också på det jag tycker är roligt och det som får mig bra. Jag försöker tänka positivt, t ex då dgar som känns tunga på ett eller annat sätt så kan jag i alla fall tänka: ”Jag har inte längre ont i magen varje dag”. Jag har också fått möjligheten att gå en utbildning i Vägledande Samspel (www.icdp.se) som har bekräftat mig som förälder samt stärkt mig i mitt samspel med barnen och minskat våra konflikter.

Jag vet att mitt mående idag hänger ihop av många olika saker, bla kan jag märka om jag äter för lite eller får i mig för lite fett så blir jag snabbt igen depprimerad med mörka tankar. Blir det för mycket stress så mår jag också sämre och blir mer grinig mm. Jag får däremot allt mer sällan ont i min mage vilket är mycket skönt. Jag känner idag att jag har påbörjat min färd mot att må bättre, men vet också att jag har lång väg att gå. Det har tagit lång tid att komma hit. Jag tar motgångar som lärodomar och tar sedan nya tag. Jag har en underbar familj och trivs med mitt jobb. Om någon därute är intresserad av kontakt får ni gärna kontakta endometriosföreningen och få min mailadress. Delar gärna med mig av mina erfarenheter.

Böcker som jag skulle vilja rekommedera:

Den självläkande människan av Sanna Ehdin

Sockerbomben. Bli fri från ditt sockerberoende av Bitten Jonsson och Pia Nordström

Matrevolutionen. Ät dig frisk med riktig mat av Andreas Eenfeldt

Ur balans av Alexander Perski

Att välja glädje: en bok om att få ett bättre liv av Kaj Pollak

Tack för ordet!