Ni som fått syskon till 2-3 åringar!! Behöver tips!!

Jag har inte heller velat ha bebis i samma säng som syskonen så jag och bebis har helt enkelt flytt fältet och så har pappan tagit hand om de äldre syskonen (har 4 barn med 2 år mellan varje).

Våra barn har varit vana att somna i sina egna sängar när syskonen kommit men de har vandrat över på natten så därför jag har flytt men lite har det ju då blivit så att småsyskonen haft ett eget rum det är bara det att även jag flyttat in där.

Mina barn har aldrig varit hemma några 2 veckor med oss från början heller utan det har varit dagis som vanligt. Tvåan var inlagd på neo en vecka så jag var där pappan jobbade och storasyster var på dagis som vanligt. Sen när vi kom hem så fortsatte pappan att jobba och vi sparade pappa-dagarna tills dess att storasyster strikt behövde hålla sig till 15 timmar på dagis. Då tog han ut måndagar och fredagar samt kortade i början på dagen så att jag hade 2 månader då jag inte behövde lämna på dagis med bebis utan bara få ihop hämtningarna. Det passade oss.

Trean blev också kvar på bb ett tag för att kolla viktuppgång så storasyskonen han gå på dagis de med innan jag kom hem. Fyran däremot är född i juli så då var ju alla hemma på lov men när skolan började ville även han som var 2.5 till dagis när de större skulle iväg.

Vi hade också en storasyster och en lillebror. Storasyster fick sova på en madrass på golvet bredvid dubbelsängen. I sovrummet men inte i vår säng, alltså. Hon fick lägga sig i sin säng, men hon kom alltid över till oss ganska tidigt på natten. Alla var rätt nöjda med den lösningen.

Storasyster var hemma med oss under föräldraledigheten. Jag hade inte velat få hem dagisbaciller till den nyfödda babyn.

Min äldsta var 2 år och 2 månader när lillasyster kom. Hon fick vara hemma så mycket hon ville från dagmamman. Vissa veckor gick hon sina 15 timmar, vissa veckor inte alls.
Ang sovrutiner, så höll vi på våra ruiner där. Storasyster sov i sin säng i sitt rum. Förklarade för henne att det var bara för att bebisen skrek så mycket och ammade på nätterna som hon fick sova hos oss. För att alla skulle kunna sova så mycket som möjligt och vara pigga o kunna hitta på saker på dagarna. Det förstod hon.

Tillägger att barnen nu är 5 och 3 år.

Har en 3½ åring och en snart 2 åring som har en lillebror på 4 månader. Så 3½ åringen har ju upplevt 2 syskon.

Med första syskonet så var både pappan och jag hemma i 6 månader. Stora hade inte börjat förskola ännu. Så det var självklart att hon var hemma med oss.
Sedan började hon förskola och det var aldrig några problem.
Jag hade inställningen att vill hon hellre vara hemma får hon det. Hon har inte en enda gång hellre varit hemma. Hon går 15 timmar/veckan max.
Hon har aldrig sovit i våran säng, så det problemet hade vi inte. Men om så hade jag låtit henne få komma in och sova där. Dom är ju ganska så små fortfarande.

När lillebror kom för 4 månader sedan så var inte 3½ åringen hemma direkt alls från förskola. Hon ville dit till sina kompisar och leka.
Efter att han kom har hon vid 1 tillfälle velat vara hemma, och det fick hon ju självklart vara. 2 åringen är hemma.

Låt 2,5 åringen få fortsätta vara liten, ganska vanligt att dom blir extra små i samband med att ett syskon kommer. Så upplever ni inga större problem med att hon sover inne hos er så låt henne göra det tänker jag.
Vill hon vara hemma från förskolan, låt henne vara det. Hon är inte så stor.

Sonen var 2 år o 2 mån när lillasyster kom. Då hade vi några månader tidigare vant honom att sova i son säng igen. (Han började sova hos oss ett tag när han var sjuk.... o fortsatte.) Det var inga problem att samsova med dottern. Hon sov på min arm o vaknade när jag behövde amma henne. Storbror kom in på morgonen till oss. Han ifrågasatte inte då varför hon var där.

Han var hemma 3-4 v från förskolan o fick sedan 2 dgr/v o detta funkade bra. Nu går båda på samma avdelning, o de trivs bra med sina kompisar där. Dottern har hunnit bli 14 mån.

Sonen var 26 månader när lillebror kom.

Vi nattade han i hans säng, han kom upp på natten till

Våran säng. Det hade han gjort sen födseln i stort sätt.

När lillebror kom blev han i stället ledsen om natten de allra första, och ville inte komma upp utan grät och skrek i sin säng, så

En av oss gick in och la sig med honom i hans säng. Efter nån vecka var det tillbaka på det vanliga sättet. Lillebror sov inte i våran säng utan i sin spjälsäng intill min säng, utan spjälsängssida mellan.

Angående förskola så gick storebror 15 timmar i veckan. Då hade han haft barnomsorg sen han var 14 månader så han var väl inne i det. Han var aldrig ledsen vid lämning utan tyckte om att få gå dit.

Mina barn har alltid fått sova i min säng eller I mitt rum om de vill.min son på 10 sover i eget rum nu men får alltid komma in till oss som han hör ibland vid mardrömmar eller sjukdom.
Min dotter är nu 3,5 och har sin säng bredvid min och pappas säng och vår 9 månaders bebis ligger i spjälsäng bredvid mig då jag fortfarande ammar på natten. 
Varför måste man vara så snabb att barnen ska sova i egen säng och eget rum?
De blir inte mer självständiga eller vad man nu är ute efter av att sova i eget rum när de är så små.
Om de ändå kommer in på natten Varför ha i olika rum? 
Det är väl bättre att barnet själv får välja när det är redo att flytta ut än att man ska tvinga ut dom ?
Jag tror det sker automatiskt sen ändå... tror inte att någon tonåring vill sova inne i mammas och pappas rum. 
Tyvärr så känns det som att många tror att det ska vara så.. eget rum och säng så fort som möjligt.  Gärna slänga in barnen på förskolan dagen efter de fyller 1.