Mornarna med vår 4-åring har blivit ett helvete - hjälp!

Även vi har syskon till barnen som också behöver uppmärksamhet, men allt går åt till den helt hysteriska 4-åringen. Det är väl inte så konstigt att man mår dåligt efter, men tack för tips. 

Det har vi tänkte på också. Jag tror inte hon får för lite uppmärksamhet, men hon har två syskon och får ju definitivt MER uppmärksamhet när hon beter sig illa, så det kan ligga mycket i det. Tack!

Tack för svar. Vi är inte stressade generellt eftersom vi inte har den typen av jobb. Men, när vi hör den där lilla gnällrösten som börjar påpeka att strumpan sitter konstigt, då blir det liksom att vi genast går in i stress-mode för vi vet vad som väntar...

Ja perfekta föräldrar tappar ju aldrig tålamodet, blir inte ledsna över situationer och behöver aldrig råd. Istället kan de lägga tiden på att trycka ner andra som inte är lika perfekta utan istället reflekterar över sin vardag.

Ironi från min sida såklart. Det är nog många av oss som känner igen sig i TS sits. Sluta skuldbelägga.

Vad säger hon själv?

Antar att ni testat olika saker, tex att ändra ordning, (klä sig före frukost tex), förvarna innan/sätta timer, göra till en lek, ha gott om tid osv?

Jag testar mig fram själv nu med min femåring där det ofta blir strul vid just påklädning eller generellt när man ska byta aktivitet.

Det kan du ju tycker att hon får tillräklig med uppmärksamhet, det betyder inte att barnet ditt håller med 

Tack för svar.

Ja vi brukar försöka prata efter förskolan och fråga varför hon blir så arg, men det kan hon inte riktigt svara på utan lovar bara att inte bli det imorgon osv.

Och vi har testat olika saker, men får väl helt enkelt bara vänta ut det och hoppas på förbättring. 

Inget av det där är särskilt bra ledarskap. Ni är föräldrar, ni ska leda flickan genom det hela och coacha henne till att med tiden kunna hantera sina känslor på ett socialt accepterat sätt.

Vad är ett bra empatiskt ledarskap i det här fallet? 

- Ha en plan som ni anpassar vid behov när ni märker vad som funkar och inte 
- Var konsekventa, gör likadant varje dag
- Håller er alltid lugna även i stressiga situationer, var uppmärksamma på er andning
- Ligg hela tiden steget före, tänk igenom vad som ska komma i nästa moment och hur ni ska agera om det går överstyr 
- Håll ögonen på det övergripande målet och undvik detaljstyrning
- Känn in känslostämningen hos barnet och anpassar hennes uppgifter/ansvar därefter
- Stötta och coacha när det behövs 
- Säg ifrån om barnet går över gränsen, om hon tex slår er när hon är arg säger ni att är man arg så skriker man i kudden (eller vad ni nu förespråkar) 
- Undvik att påpeka vad barnet INTE ska göra, utan var istället tydliga med vad barnet SKA göra. Om ni behöver säga ifrån, var även tydliga med vad barnet ska göra istället. 

STOR igenkänning! Vår erfarenhet är att en ängels tålamod är det som funkar (men jisses, vem har det varje morgon i flera år?!). Vi fick viss förbättring efter att ha börjat gå upp en halvtimme tidigare (gjorde oss föräldrar mindre stressade och därmed lite mer tålmodiga).

Att tillsammans välja kläder kvällen innan gav också viss förbättring. Men det hjälper ju inte mot att det blir ett veck på strumpan. (Alltså, exakt samma utbrott hos oss angående det!)

Om det hade varit praktiskt möjligt hade vi sett till att ha rejält med tidsmässigt svängrum (typ 1/2 timme extra) mellan lämningstid på förskolan och starttid på jobbet. Det minskar också stressen för den vuxne.

När vårt barn var 4 tog vi henne till förskolan utan tillräckligt med kläder ibland (packade resten i väskan). Envis som synden satt hon i vagnen och hävdade bestämt att hon INTE FRÖS!!! Men ibland sa hon direkt när hon kom ut att hon ville klä sig.

Ett så litet barn kan man ju (om man är frisk) lyfta och bära iväg. Min man (=frisk) gjorde det ibland när inget annat gick. Det är trots allt ett tydligt bevis på att mamma och pappa inte ger sig i den här frågan. I den här situationen gäller det vi säger, det finns inget förhandlingsutrymme.

Hållit fast henne har vi bara gjort när det funnits risk för att hon skulle skada sig själv eller andra. Att bli inlindad i ett täcke och omhållen funkade en period som lugnande, förutsatt att föräldern själv var lugn. Täcket gör att man inte behöver hålla hårt i armar och ben för att undvika slag. Det har nämligen aldrigt känts bra att göra det, men har i vårt fall ibland varit nödvändigt.

Favoritgosedjuret hjälpte också.

Vårt barn är sju nu och allt funkar sååå mycket bättre. Förutom det praktiska har vi pratat massor med henne om hur man får bete sig när man blir arg.

Det låter ju som att hon behöver hjälp att hantera sin frustration och att hon hamnar i affekt.

Efter hon inte kan hantera det själv är det viktigt att ni hjälper henne. Dels kan att rikta uppmärksamheten mot något annat klädrace, tv, musik faktiskt fungera och dels är det viktigt att som förälder se och bryta och lugna innan det ballar ur totalt.

Och sen är det ju så att barn har perioder då de har det väldigt svårt. Det kanske inte är läge att prata om problemet när hon är i affekt men det är kanske någonting som händer på morgonen som hon själv vet något om. Fråga henne konkret om exempelvis strumpor, eller något annat som föranlett utbrott.

Ni kanske har testat det, men det enda som funkade mot kaosmorgnar hos oss var ett morgonschema. Skriv ut bilder på kläder, tandborste, macka (eller vad ni nu äter för frukost), ytterkläder osv. Gör ett schema. 
När barnet är klar med t ex frukost så flyttar man bilden med frukost till en "färdig"- kolumn, och tar nästa bild, t ex kläder.

Blev jättemotiverande för mitt barn (som iofs var något äldre men jag tror även 4-åringar kan förstå) och vi slapp bråk, varje gång hen började krångla så sa jag "gå och titta på ditt schema". Det tog någon månad, har inte haft en enda tjafsmorgon sedan dess, 3 år sen nu.

Nu är mitt barn bara 2 år men har liknande beteende.

Vi låter henne bli arg och väntar ut henne. Stressar henne inte utan försöker tryggt förmedla att vi hjälper henne med veck på strumpan och liknande. Min förhoppning är att hon så småningom inte kommer behöva bli arg för att hon vet att det löser sig.

Men lugn och tålamod tror jag absolut är oerhört viktigt.

Har ni testat med bildstöd? Gör ett schema med bilder över vad som händer på morgonen.

Kanske behöver er dotter få gå upp en halvtimme före syskonen för att få ensam uppmärksamhet?

Kan en lösning vara att dottern sover u kläderna hon skall ha till förskolan för att slippa strid om kläder på morgonen?

Shit vad smart! Å vad jag önskar att jag hade kommit på det för några år sedan!

Det som räddade oss när 3,5-åringen blev galen på morgonen var just att ta rena kläder på kvällen och sova fullt påklädd. Bara att stiga upp, äta (beroende på humör, vissa dagar bara ett glas mjöl, ibland fralla på väg till dagis osv) och sedan iväg.

Är det inte så att hon hittar anledningar till att bli arg, när hon egentligen är arg över att gå till förskolan? Eller gillar hon att gå dit annars?

Min 4åring hade ju ett uselt morgonhumör, så han fick the royal treatment. 
Jag väckte honom försiktigt med en puss och spelade fina barnvisor. Sen bar jag ner honom till soffan i vardagsrummet. Han fick titta på barnprogram under en mysig filt medan jag hjälpte honom att klä på sig och sen fick han favoritfrukosten. Efter det, kunde man prata med honom ... Sen gick vi till skolan och kanske sjöng en sång tillsammans eller gissade gåtor. Då var han redo för dagen och på bra humör. Curling? Ja. Gjorde det mitt liv lättare, och hans liv trevligare? Ja. 

En morgon var det lite besvärligt ändå, och då gick vi på ett ställe och åt glass till frukost. När han var 5 år blev allt lättare, och det dåliga morgonhumöret försvann. Då kunde han plötsligt klä på sig utan hjälp, gå ner och äta frukost normalt etc.

Hon kanske behöver lite extra fjäsk på morgonen för att bli på bra humör? Lycka till!  

Knepigt.

Jag skulle först fundera över hur det går på förskolan. Om barnet inte trivs där kanske det kan vara en förklaring och i så fall behöver man kanske jobba med att få det bättre där.

Men det är förstås inte säkert att just det är problemet. Hon kanske är morgontrött, har dåligt morgonhumör eller ogillar tapeten i sovrummet, eller är inne i en period av allmän trots.

Fundera lite om ni kan komma på orsaken till hennes beteende. Finns det t.ex. morgnar när det fungerar bättre. Vad är det som skiljer dessa morgnar från andra?

Jag tänker också att en orsak till att ni mår dåligt efteråt kanske beror på att ni gör saker ni inte är bekväma med. Ni behöver alltså hitta bättre strategier. Fundera lite på hur ni själva kan vara väldigt lugna i situationen. En stressad röst, eller en nervös blick kan stressa henne när hon är i ett känsligt tillstånd. Känslor smittar. Är ni lugna och mjuka i humöret blir hon det också.

Ett annat tips är att ni kan bytas om. T.ex. kan en av er börja hantera henne med lite trix och knep, men om den personen ger upp kan den andre gå in istället, förhoppningsvis med en bättre och mer positiv energi och med nya idéer och ansatser som kanske kan påverka henne i rätt riktning.

Strunta i att få allt exakt som ni vill. Fundera över vad som är "minimum" av det hon behöver göra på morgonen, och koncentrera er på det.

Kanske ska ni fundera över hur ni kan ändra rutinen så att det blir roligare för henne på morgonen. Gillar hon exempelvis att leka med tåg, kan ni ju ta in tåglek på programmet för morgonen. Ni kan också förbereda henne redan på kvällen innan. "Imorgon ska vi gå upp på morgonen, klä på oss, borsta tänderna, äta frukost och sedan åka tåg. Visst blir det roligt. Ska vi lägga tåget här på hyllan bredvid så kan vi titta på det när vi vaknar?"

Barn vill gärna känna att de har kontroll. Låt henne t.ex. välja mellan att borsta tänderna med den gröna eller röda tandborsten. Eller duka fram på bordet. Eller välja frukt, etc, etc. Gör henne mer delaktig.

Ni kan kanske testa med att plantera en växt tillsammans, och ta som rutin att titta på växten och kanske mäta den och skriva upp hur mycket den har växt, eller fota den eller så. Kanske den saken kan engagera henne tillräckligt för att tycka att morgonen känns roligare.

När det krisar och slåss och skriks tänker jag att ni behöver behålla lugnet. Försök få henne lugn genom att själva ha lugn, mjuk röst och undvika direkt ögonkontakt och konfronterande kroppsspråk. När hon har blivit lite mer lugn är det dags att avleda hennes ilskna tankar genom att hitta det perfekta samtalsämnet som leder åt ett positivt håll. Det kan vara att få henne att tänka på en snäll kompis på dagis, något roligt hon ska göra den dagen, vad hon ska ha på sig på halloween eller vad som helst som distraherar henne från sin ilska och får henne att tänka på annat. Man får försöka tills man lyckas. Det kan vara bra att stanna upp och tänka intensivt en stund, för att hitta den bästa avledningen. Vissa barn kan man avleda med samma sak varje dag. Andra barn behöver man hitta nya avledningar varje dag.

 

 

Vi väckte på liknande sätt. Satte på en favoritsaga på mobilen, la den bredvid henne i sängen. Absolut inte prata eller röra vid henne! Efter ca 10 minuter kunde man gå in och försiktigt säga att det fanns frukost. Ibland behövde vi ta en bit äpple eller annat hon gillar och försiktigt placera i hennes lilla hand. Och sen vänta 5-10 minuter till innan vi påminde om frukosten igen.

Vårt barn verkade gilla förskolan, så humöret hade troligtvis inte med det att göra. Hon hade ett sjuhelsikes humör dygnet runt från det att hon var ett till ca 6 år. Även på de längre loven och efter att hon bytt till förskoleklass.