Är studentlivet värt det?

Det är vad du gör det till. Personligen så hade jag jäkligt roligt under studenttiden, jag skulle kunna säga att det är ibland de bästa åren i mitt liv, hitintills.

Då är jag ända väldigt social och hade ett hav med polare innan jag började plugga.

Man måste definitivt inte vara med på allt, men var med på några grejer i början i alla fall. Det brukar finnas olika typer av aktiviteter både dag och kvällstid, så välj något som känns ok men som gör att du lär känna dina kursare utanför klassrummet. Det kommer säkert finnas andra som är i din situation, med ett etablerat liv i staden, och andra som precis flyttat och inte känner någon. 

När jag pluggade var det vissa som enbart umgicks med andra i klassen, några som aldrig var med utan åkte hem till familj eller gamla kompisar så fort de kunde, och resten blandad kompott. De två första kategorierna var småtråkiga, på olika sätt. 

Jag fick ett stort kompisgäng från blandade utbildningar genom kollektivet jag bodde i, och genom det fick jag både jobb och träffade min man så det var lyckat.

Jag hade superroligt under studenttiden! I början med på det allra mesta, med tiden lärde man sig såklart vilka delar man gillade och också själv var med och anordnade. 

Jag skulle rekommendera att gå på åtminstone nån eller ett par tillfällen precis i början för kontakterna. Givetvis är det inte obligatoriskt. Folk för grupparbeten hittar man i klassrummet om inte annat. Sen beror det helt på personlighet, finns alltid ett gäng som inte deltar alls utan har sitt sociala nån annanstans.

Och beroende på var i livet man är naturligtvis. Hade inte varit samma sak om jag började nytt program nu som småbarnsförälder. 

Varför skulle det vara fult? Alla har väl sin anledning att vara där och sin inställning. Sen är det inte mer med det än att man kan ändra sig om man inser att man vill hänga på en pub, engagera sig i någon kår eller annan funktion.
Det är kunskapen du vill åt och den kan förstås fördjupas om du har bra klasskompisar att bolla frågor med. Gruppindelning har kursansvarig skött i de kurser jag läst. Nu senast var det delvis digitalt så alla fick på förhand svara på en enkät om vilka tider som passade bäst och sen delades vi in. Någon annan gång så fick vi bara ett mail. Så ingen gång har man behövt gå runt som i högstadiet och "leta" efter gruppmedlemmar. Vi fick också svara på en enkät efteråt om hur stor del av slutarbetet som vi ansåg att var och en i gruppen hade bidragit med. 

Min dotter flyttade till en annan stad och var mycket delaktig i studentlivet. Däremot svärsonen, som pluggade sin andra utbildning och därmed redan levt studentliv, han pluggade i samma stad som de bor i, och levde sitt vanliga liv utanför universitetet.

Jag ska också studera heltid nu i 3 år. 
Man måste självklart inte vara med på insparksaktiviteter om man inte vill.

Grupparbeten borde ordna sig, jag kan inte tänka mig att lektorerna (lärarna) skulle godta att någon blir utan grupp om det ingår grupparbete i kursen.  :)

Jag var en sk pluggig student och var inte alls ute på saker ofta, inte ens varje månad. Jobbade på helgerna, åkte hem ibland till min hemort osv. 
Inga problem att ha vänner i kursgrupperna. Jag vet att en del av dem var på kåren säkert flera ggr i veckan, men jag var helt enkelt inte så intresserad av det. 

Tack skönt att höra! För mig känns det inte riktigt bekvämt att anmäla sig till massa aktiviteter första veckan innan jag fått intryck om kursarna. Därför går jag på insparksdagen tänker jag, skulle man klicka med någon/några så är det ju bara positivt och de kanske peppar en att hänga med på senare aktiviteter.

Tror mycket av det här grundar sig i att jag var så himla utfryst i högstadiet och sällan hade någon att vara med. Hoppas/tror att det är enklare att connecta med vuxna människor där man faktiskt kan hänga trots större olikheter...:/