Obearbetat trauma

Så otroligt sorgligt att du har behövt vara med om detta. Men bra att du kan börja berätta om det och förstås att det har upphört. 

Jag tror att det vore väldigt bra för dig att prata igenom detta med någon professionell. Det kan vara psykolog på vårdcentral eller ungdomsmottagningen (vet ju inte hur gammal du är). Just en professionell kontakt är ju en person som du inte behöver ?skydda? eller känna efteråt att du har berättat för mycket för.. De ska klara av att lyssna och ta emot det du har att berätta. 

Det är en investering i dig själv, att du ger dig detta. 

Stor kram till dig! ❤️

Hej ts! 

Ber om ursäkt för lång text. Vet inte varför det inte går att göra radbyten för mig, eller att citera andras inlägg. Men hoppas det går att läsa ... 

Jag har aldrig velat söka hjälp eftersom jag skäms så mycket. Det har gått 6 år nu. Sen har jag alltid förminskat det som hände eftersom det finns de som har varit med om värre, jag blev aldrig slagen eller misshandlad av männen och de gjorde inget som jag inte hade gått med på. Även om jag nu förstår att det inte var jag som gjorde fel eftersom jag bara var en vilsen tonåring som ville skada mig själv så känns det ändå som att det jag har varit med om inte är tillräckligt allvarligt för att jag ska förtjäna att få hjälp att bearbeta det.

Väldigt tråkigt att du har dessa erfarenheter men vad BRA att du kan prata om det nu. Det är ett första steg mot att bearbeta det och kunna lägga det bakom dig.

Jag tror det är väldigt, väldigt vanligt att unga tjejer skadar sig själva genom att ha sex man inte vill ha. Sexualiteten och den sexuella självkänslan är känslig och lätt att skada när man är ung. Tyvärr vet många män detta och flockas kring skadeskjutna flickor som vargar. Många, många killar som tvingar tjejer till sexuella handlingar som ÄR våldtäkt, men varken killen eller tjejen vill kalla det för vad det är.

Jag själv blev utsatt för sexuella övergrepp när jag var litet barn och dessa minnen kom tillbaka när jag var tonåring och började få en sexualitet. Jag reagerade med att bli äcklad över mig själv, min kropp och min sexualitet. Fick flashbacks när jag var med min pojkvän och blev äcklad av kåtheten istället. Det var mycket förvirrande och jag reagerade med att bli utåtagerande sexuellt istället. Det var nog ett sätt att försöka "vinna tillbaka kontrollen" genom att jag åtminstone valde situationerna och personerna själv, om du förstår.

Självklart förtjänar du att få hjälp ts!

Det finns ingenting som heter "tillräckligt allvarligt" när det handlar om att få hjälp till ett bättre liv, bearbeta och förstå. Förminska inte dig själv och det som hände dig . 

Du är värd professionell hjälp ❤️