Vad glad jag är att jag är gift

Vad glad jag är att jag är gift. När jag läser här i trådarna får jag en enormt deprimerande bild av kvinnor. Den förstärks när jag läser kvinnor som debatterar och diskuterar relationer och män i största allmänhet i andra grupper och forum också. Otroligt negativt och raljerande.

Nu förstår jag ju att hälsan tiger still och de som faktiskt har en balanserad och vettig relation till det andra könet kanske inte är dom som är mest frekventa i dessa diskussionstrådar. Men är man missnöjd och känner sig förbisedd, kränkt, utnyttjad eller orättvist bemött så tenderar man ju att man vill ge uttryck för sin ilska och frustration. Och ja - jag kan nog gott tänka mig att det finns fog för en del frustration. Men när jag läser dessa trådar så kan jag inte värja mig från att få en väldigt negativt vriden bild av kvinnor generellt. Jag vet att den inte är korrekt men den går inte att slå ifrån sig. Så jag är  så förbannat glad att jag är lyckligt gift. Jag får kalla kårar när jag tänker att jag eventuellt skulle bli eller vara singel och känna ett behov att träffa någon. Och veta att alla dessa kvinnor som spyr galla dagarna i ända finns där ute. Att risken är påtaglig att jag skulle möta en av dom. Fy fan.

Jag är tacksam att jag är gift och slipper utsätta mig för plågan att försöka hitta någon. Usch.