Nu ställer jag till rabalder...

backtimjan: Därav min uppgivna känsla av att det "går förlångt" ibland, speciellt här inne på FL.

Men att folk är intoleranta mot allt som avviker mot just deras uppfattning är väl inte ett tecken på att allt "går för långt"? Det kan ju lika gärna vara att något "går för kort". Folk är ju intoleranta åt alla håll och kanter.

Tänk vad bra det vore om alla var lite mer accepterande för olikheter istället!!!

men Bonanza: din son är för liten för att själv bestämma!!! du klär honom i kläder som du antar att han skulle ha valt om han var tillräckligt stor? nästan alla föräldrar
är väl överens om att barnen ska få gå klädda i det de gillar....

men handen på hjärtat Bonanza, om din son 5 år kommer o pekar på en askungen-klänning i en leksakskatalog o säger att han jääääättegärna vill ha den, skulle du köpa den till honom då? skulle han få ha på sig den till dagis om han hemskt gärna ville?

för egen del tror jag mycket är genetiskt betingat, när det gäller pojkars (generella) intresse för bilar o brum-brum, flickors (generella) intresse för att laga mat o leka med dockor. ingenting som säger att de inte kan vara intresserade av nåt helt annat oberoende av kön, men jag tror ändå att en del sitter i generna. har träffat såååååå många barn och levt med så många olika människor genom åren (nu låter det som jag är 60 år, sådant är icke fallet) att denna självskapade teorin nog stämmer ganska bra...

Håller absolut med.
Om folk istället var lite mer avslappnade och lät barnen vara barn och utvecklas i den takt de gör och ha de intressen och kläder som de vil, oavsett kön...

Som jag sa tidigare, de "könsramar" och klädkoder  som gäller nu har inte alltid gällt och kommer inte alltid att gälla.

Celina: Så du menar att människans (eller snarare pojkarnas då) gener har omformats till att skapa en preferens för bilar på de ca 100 år som bilar har funnits? Samma gener som ofta får vara skälet till att vi skall odla våra stenåldersbeteenden (som vi för övrigt vet väldigt lite om!)?

Det tror inte jag!

Så roligt.. kroppen har inte ens klarat av att mutera bort blindtarmen som vi inte använder, eller gripreflexen på spädbarn, men att mutera fram bilintresse, det har den lyckats med.

Jag förstår mycket väl och jag tycker att det är okej. Fast samtidigt måste vi vuxna ta ansvar för vad som är okej i samhället. Om jag låter min son gå ut i en rosa kjol (vilket han nu då inte vill, men om han ville det), då måste ju både jag och sonen vara medveten om att han kommer att väcka uppmärksamhet. Jag som förälder måste väga fördelarna med att han går ut i sin kjol mot nackdelarna. Självklart beror det på vart man ska och vad man ska göra. Fast går man ut offentligt, t ex köpcentra eller till skolan då måste man ta med i beräkningen att folk kommer att stirra och säga ett och annat. I skolan kan jag med säkerhet säga att åtminstone något barn kommer att kläcka ur sig någon elakhet. Är det värt det att sonen ska få ha de kläder han vill vid all tillfällen? Denna situationen kommer att etsa sig fast i hans minne och han kommer alltid komma ihåg när han gick till skolan med kjol och hur retad han blev! Är det värt det? Det tycker inte jag! Går pojken istället i nian och väljer själv, medveten om riskerna att gå till skolan i kjol, då är det en helt annan sak. För då är han medveten om att det inte  är accepterat och han kan möta det på ett annat sätt!

Jag förstår fortfarande inte problemet...
Låt barn vara barn och låt dem ha på sig kläder som är BRA. Rosa, blå, spygröna, bajsbruna, vilka färger och mönster som helst, men NEKA inte era barn att ha på sig kläder DE gillar bara för att DU som förälder sitter fast i mossiga könsroller och tycker det är fel.

Som studenten har frågat tidigare: Om man förutsätter att det finns så extremt tydliga skillnader mellan pojkar och flickor rent biologiskt, varför ska det då vara nödvändigt att visa skillnaden med just kläder, om det innebär att man begränsar sitt barn genom att förvägra dem möjligheten att själva välja kläder som passar DEM?

Nu svarar jag för egen del.
Min son är 8 månader, och får än så länge finna sig i att gå (krypa) klädd i de kläder jag har valt. Jag väljer kläder som passar hans färger, hans aktiviteter (byxor som går bra att krypa i t ex) och hans personlighet. Självklart blir det inspirerat av min egen smak också. jag gillar retroprylar och kläder, t ex.

Om min son när han är fem år har som högsta önskan att få en askungeklänning eller en pippidress i t ex födelsedagspresent eller julklapp (det är då mina barn får leksaker och de mesta av sina kläder), kommer han att få det. Även gå i den till dagis, om han vill. Precis som om min dotter allra mest vill ha en spindelmannendress. finns ingen anledning att neka dem de det helst vill ha endast i anledning av vad dagens könsmallar säger.

Vad gäller barns intresse så tror jag inte att lek med bilar är särkilt genetiskt betingad. med tanke på att bilen bara existerat i ca 100 år, menar jag...
Jag jobbar på förskola, och där kan man se att pojkar lika gärna går in i "hemhörnet" och pysslar med dockorna och lekspisen. om ingen säger åt dem eller indikerar på annat sätt att det är fel. Barn uppfattar sublima signaler väldigt lätt och är oerhört känsliga på vad omvärlden förväntar av dem. Däri ligger könsaspekterna främst, anser jag, inte i genetiken.

Celinda - jag köper självklart bara kläder som jag tycker är fina. Men som sagt så har vi även kläder vi har fått i present, och ändå väljer han kläder som är färgglada och "flickiga". Som sagt - när vi var i affären valde han själv "flickiga" kläder.

Han väljer vilka kläder han vill ha på sig, ofta innebär det mörka byxor och färgglad tröja. Så nu vet du det!

Och din teori om att intresse för bilar är genetiskt är ju bara skrattretande. Så evolutionen har bildat särskilda gener för pojkar på bara 200 år? Troligt.