Dikt om döden, nån som kan en?
Söker en dikt om handlar om döden fast gärna på ett ljus sätt... Den är tänkt att läsas för skolbarn.
Tacksam för förslag!
Söker en dikt om handlar om döden fast gärna på ett ljus sätt... Den är tänkt att läsas för skolbarn.
Tacksam för förslag!
Barbro Lindgren har skrivit en fin, den finns i samlingen "Nu är du mitt barn".
Jag tror att det finns en också i hennes "Gröngölingen är på väg".
Per Lagerkvist har skrivit; En gång ska du vara en av dem som levt för länge sedan.
Klistrar in den första av Lindgren:
Nu föds ett barn
Nu föds ett barn
och nu
och nu
En stund på jorden
föddes du
Och någon andas
sista gången
varje stund
Nu andas någon
inte mer
och någon ser
för sista gången
nattens gråmoln brista
Varenda dag
är alltid första dagen
och den sista
Barbro Lindgren
Vet inte hur gamla skolbarnen är som den ska läsas för, men den första dikten på den här sidan tycker jag om.
www.addeshimmel.se/dikter.html
döden tänkte jag mig så
gråt inte vid min grav
Gustaf Frödin:
Nu går jag bort sa Per
nu går jag bort från jorden (tror jag)
Tack snälla för tipsen!
Barnen är 10-11 år...
jag tycker att Björn Afzelius "Ljuset" är så fin, men den kanske blir för svår för barnen att förstå? vi spelade den på min pappas begravning, jag tycker att den innefattar döden och livet på ett så fint sätt, att den är sorglig samtidigt som den ger hopp
Jag ser hur ljusen brinner ut,
jag ser hur varje liv tar slut.
Dom strålande bloss som lyste för oss
tar slut, dom brinner alla ut.
Jag ser hur livet rinner bort,
hur tiden alltid är för kort.
Den ändlösa stig som skulle bli mitt liv
tar slut, skall också nå sitt slut.
Jag stod vid det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet.
Och jag såg en svag men tydlig glöd.
Jag såg att nya stjärnor föds.
Så fast det var natt var det ändå inte svart;
Därute tändes nya ljus.
Vi är en sekund i epokernas ström,
men vårt liv är en oersättlighet.
Så innan min låga flämtar till,
och skymningstimman tiger still,
vill jag vara ett bloss för dom som följer oss
en tid, ett ljus på deras stig;
En tid, ett ljus i deras liv.
Snartfaster: Håller med, den är fin. Men blir nog som du skrev lite väl svår för barnen...
Där i evighetens vackra ljus, har miljontals änglabarn ett stort gemensamt hus,
ett hus av glädje, skratt och frid. Tillsammans med deras fader gud i evig tid.
Där finns inga tårar mer, bara glada miner man ser.
Och änglabarnens vackra sång man hör, från barnaskaran som aldrig mer dör.
För nu har dom funnit frid, och trygghet hos Gud i evig tid.
Värt ett försök i alla fall..:P
Hej Loon!
Denna är visserligen på engelska men väldig vacker och väldigt ljus tycker jag. Jag tolkar den som att den handlar om att vi alla har en själ och att den lämnar kroppen när vi dör...
Do not stand at my grave and weep,
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glint on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.
When you wake in the morning hush,
I am the swift, uplifting rush
Of quiet birds in circling flight.
I am the soft starlight at night.
Do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
Do not stand at my grave and cry.
I am not there, I did not die.
EN svensk dikt som berörde mej väldigt i tolv års åldern, är denna, något omskrivna versonen....
"Den dag ska komma då min kropp ligger vit under ett lakan på ett sjukhus och läkarna har fastställt att mitt hjärta och min hjärna inte längre fungerar.
Ge då min ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon.
Ge mitt blod till en tonåring som nyss dragits fram ur bilvraket så att denne får leva och se sina framtida barn leka.
Ge mitt hjärta till någon person vars eget hjärta bara givit henne dagar av smärta.
Ge mina njurar till någon som vecka efter vecka är beroende av en maskin.
Ta varje muskelfiber och nerv ur min kropp och uppfinn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå igen.
Forska i varje skrymsle och ta celler om det så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favorit lag och att en döv flicka kan höra regnet som smattrar mot ett fönster.
Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.
Om ni ska begrava något så begrav mina felaktigheter, svagheter och fördomar.
Ge mina synder till djävulen och min själ till änglarna.
Om ni vill minnas mig, gör det genom ett vänligt ord till någon som har det svårt..."
den var så bra så jag och mina kompisar nästan grät efteråt...
En dikt om generositet, så fin!