Hej!
Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?
Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte 
För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html
Hej allihop!
Har precis fått diagnosen adhd. Här kommer lite info om mig:
(Mina problem syns inte utåt , är ingen klassisk adhd-personlighet som fysiskt är på språng hela tiden)
Återkommande depressioner (äter sertralin mot det)
ångest (generell ångest)
haft social fobi (under och tätt efter graviditet)
tvångshandlingar
dålig självkänsla (sedan tidig tonår)
ältar onödiga saker i oändlighet
tar lätt åt mig, känslig för kritik (ältar då också)
dåligt tålamod
impulsiv
sömnproblem (äter insomningstabletter)
alltid kännt mig yngre än vad jag är
väldigt ljudkänslig (jobbigt när det blir stökigt och högljutt omkring mig)
ljuskänslig (hatar när våren och långa ljusa dagar kommer!)
känslig för beröing (hatar att ta i varma saker)
väldigt glömsk (tappar bort saker hela tiden,kommer inte ihåg om saker hände igår eller förrgår osv)
kreaktiv (när något intresserar mig) skrev/ritade mycket när jag var barn och tonåring och hade tid.
hyperfokuserar (blir väldigt inne i olika intressen och då vill jag bara hålla på med det)-både bra och dåliga saker.
hyperpratare (far iväg i tankarna och måste säga allt jag tänker)
väldigt empatisk och bryr mig om andra (för mycket för mitt eget bästa ibland)
alltid varit dålig med maten (äter godis och mackor mycket hellre) äter oftast inte lunch och middag som jag lagar till övriga familjen.
sockerberoende
nikotinist (snusar)
nagelbitare
kaffeberoende (varit cocacola-beroende men dricker mest kaffe nu)
kaotiskt i huvudet (tankar snurrar, svårt att hantera alla ljud, buller och syn-intryck omkring mig), detta blir extremt jobbigt när jag är trött, framåt eftermiddagen och ända till natten blir det bara värre och värre.
Jag är social och pratar mycket, och säger alldeles för mycket om mig själv, lämnar ut mig själv i vänskapsrelationer vilket slutar med att jag känner mig i underläge. Men jag KAN inte sluta.
Många vänskapsrelationer avslutar jag pga av det. Orkar inte känna pressen med min självförvållade "anmälningsplikt". Trött på att lyssna på vad mina vänner tycker och tänker om mig och hur jag agerar och gör i olika situationer. Fast att det är mitt fel att jag ber om deras åsikt,lyssnar och tar åt mig.
Jag är relativt högfungerande trots allt, får ihop vardagen med barn, städning, matlagning osv,
-men har aldrig haft ett fast jobb.
Jag äter som sagt sertralin och utan den medicinen hade inte mitt liv fungerat alls. Jag får inga utbrott längre och tål mer än vad jag gör annars.
Jag har alltid sökt hjälp för mina problem, kuratorer, psykologer (bvc och ktb), terapi för min förlossningsrädlsa mm. Men jag har inte fått rätt hjälp förrän nu.
Jag har haft svårt att ta till mig diagnosen eftersom jag trott att alla mina svårigheter varit självförvållande, att de beror på mig själv och inget annat.
Men nu börjar det sjunka in till slut.
Jag ska testa en ny medicin snart (concerta) och se om den hjälper mig att bli kvitt mitt inre kaos.
ny med adhd: Hej! 
Känner förstås också igen väldigt mycket av det du skriver. I den mån det gäller för killar också. Graviditet blir ju lite svårt liksom 
Själv gillar jag inte kaffe nåt vidare, men "missbrukar" tidvis energidryck. Nåt som är ganska intressant är att sen jag började med concerta för ett par månader sedan snart, så har mycket av sötsuget försvunnit. Visserligen miskar aptiten i stort (man får se upp så man inte minskar för mycket i vikt), men sötsuget har nästan försvunnit helt. Trevligt faktiskt. Själv tycker jag också att nikotinsuget minskat märkbart. Fast jag fortsätter och snusar. Dels för att visst sug finns kvar, dels av gammal vana. Men mest kanske för att jag har så bra "minnen" hur lugnande och koncentrationshöjande det har varit ibland. Kanske jag inbillar mig. Men speciellt i början, eller när man haft ett uppehåll, så tycker jag de första snusarna gör en så underbart lugn och fokuserad. Lite som om man "självmedicinerat".
det här med beröring känner jag igen mig så i. Jag HATAR när folk tar i mig:( Svårt för att krama människor och så. Imorgon ska jag till läkaren och diskutera ev medicinering. Jag hoppas verkligen jag får prova någon medicin för jag tror det kan hjälpa mig. Jag även beställt en bok om ADD som heter Är jag normal mamma?.. ska bli spännande o läsa om någon med samma diagnos=)
Här är en länk till ett 9 veckors gratis program/kurs om ADHD i form av e-brev...läs mer... Har just anmält mig men vet inget.... får se vad det ger. Hör gärna av er om ni testar
http://changetech.cloudapp.net/ChangeTech.html?Mode=Trial&ProgramGUID=fe2a7f13-cf08-4d6c-9671-1da9c460d33b
hittade den på bokstavsfolk.ifokus.se. Verkar vara seriöst åtminstone. Får se vad mer man kan hitta när man surfar runt och letar info på nätet (mer än någon normal människa skulle få för sig att göra
Här är en länk till ett 9 veckors gratis program/kurs om ADHD i form av e-brev...läs mer... Har just anmält mig men vet inget.... får se vad det ger. Hör gärna av er om ni testar 
changetech.cloudapp.net/ChangeTech.html?Mode=...
hittade den på bokstavsfolk.ifokus.se. Verkar vara seriöst åtminstone. Får se vad mer man kan hitta när man surfar runt och letar info på nätet (mer än någon normal människa skulle få för sig att göra
Me 3!!
mee 4!!
ny med adhd: Hej! Känner förstås också igen väldigt mycket av det du skriver. I den mån det gäller för killar också. Graviditet blir ju lite svårt liksom 
Själv gillar jag inte kaffe nåt vidare, men "missbrukar" tidvis energidryck. Nåt som är ganska intressant är att sen jag började med concerta för ett par månader sedan snart, så har mycket av sötsuget försvunnit. Visserligen miskar aptiten i stort (man får se upp så man inte minskar för mycket i vikt), men sötsuget har nästan försvunnit helt. Trevligt faktiskt. Själv tycker jag också att nikotinsuget minskat märkbart. Fast jag fortsätter och snusar. Dels för att visst sug finns kvar, dels av gammal vana. Men mest kanske för att jag har så bra "minnen" hur lugnande och koncentrationshöjande det har varit ibland. Kanske jag inbillar mig. Men speciellt i början, eller när man haft ett uppehåll, så tycker jag de första snusarna gör en så underbart lugn och fokuserad. Lite som om man "självmedicinerat".