Min ängels födelsedag..
Nu sitter jag hemma ensam, haft en fullpackad dag med aktiviteter. Jag har inte hunnit tänka på honom, min ängel. Men nu när jag sitter hemma, kommer alla mina tankar. Idag är det fyra år sedan min ängel kom till världen. Det var en hemsk förlossning, förlorade så mycket av det fina. Allt blev så kliniskt.. Men han var frisk och stark, det är jag glad för. Fyra månader gick, jag hade svårt att ta mig till honom i början. Jag kunde inte förstå att han var min! En morgon tittade jag till honom, och såg att han hade gått bort. Hela min värld rasade, det är något man tror aldrig ska hända..
Det har tagit lång tid att återhämta mig från det, ibland känns det som om jag inte har gjort det. Jag är inte ledsen längre, jag gråter inte särskilt mycket.. Jag missade så mycket av hans liv. Jag fick aldrig se honom växa upp, aldrig se honom börja i skolan.. Aldrig något sånt. Det hade jag önskat..
Han blev bara fyra månader, jag har så ofta tänkt att någon där uppe straffar mig för att han togs ifrån mig. Jag var inte värd honom. Han var en sån underbar person, och jag är så glad över att jag fick vara med den lilla krabaten. Men är jag självisk när jag önskar honom kvar? Ältar jag när jag ibland pratar om honom? Gör jag mig själv ledsen när jag tänker på honom, att det var mitt fel att han gick bort?
Idag skulle han ha blivit fyra år, han hade varit en stor kille. Men han blev bara fyra månader. Missade så mycket.. Vad ska jag fira idag? Jag försöker vara glad, stark.. Får jag vara ledsen också?