Beräknad födsel i November? Se hit! :)

Jag äter lite av allt, man glömmer liksom vad som sår på den livslånga listan.. Har gjort det med alla mina och de har klarat sig bra =)

Jag har gått upp 20 kilo än så länge men det är just för att jag har tillåtit mig för en gångs skull att äta precis vad jag blir sugen på! Innan graviditeten tränade jag väldigt mycket och åt en strikt kost så har inte unnat mig så mycket gott innan och därför tagit tillfället i akt och gjort det nu ;) Mycket är väl för att jag slutade röka så fort jag fick veta att jag var gravid och tog då till med godsaker i stället och sen vande jag mig vid det i stället.

Men jag tänker att så länge både jag och bebis mår bra spelar det ingen roll om jag äter något gott då och då :)

16 November är det beräknat för mig och min sambo :) Det låter ínte som att det är länge kvar, men ändå känns det som en evighet! Vet inte hur man ska födriva tiden heller direkt? :D Man väntar ju så himla mycket att man håller på att bli tokig! Allt är ju iordning, bebiskläderna tvättade och är i sin ordning i lådorna, spjälsängen står där färdig men tom! :P Man går ju runt och kollar på allt de där om dagarna .. Öppnar säkert lådorna 2-3 ggr om dagen bara för att kolla/känna på bebiskläderna! :D Nån som har några tips på vad man kan göra för att fördriva tiden lite mer? :) kanske nån har bra tips på länkar där dom har supersöta bebiskläder? :) Kram Helén!

Haha jag känner igen det där. Fast jag har faktiskt inte ens fixat rummet än men det vill vi göra tillsammans och sambon jobbar ju på dagarna så det blir helggöra. Jag anmälde mig till en helt webbaserad kurs på komvux för att ha nåt att göra om dagarna. Så ska jag skicka iväg ca 1000 bilder tagna mellan 2008 och nu på framkallning och fixa in i album och grejer. Man får försöka hitta på saker helt enkelt :P

(är beräknad själv till den 20:e och slutade jobba i fredags)

Jag är beräknad till 24e november och det känns som om tiden går så långsamt! Bestämde mig för att jobba så länge jag kan för att få tiden att gå (men gått ner till 75%), så jag har bara två veckor planerad föräldraledighet innan förlossningen. Sen får man ju se hur det går med foglossning etc. Än så länge håller det.

När jag väl är hemma så blir jag frustrerad också, för jag orkar inte göra så värst mycket. Jag har börjat bli så stor och otymplig och det är till och med obekvämt att böja sig ner för att plocka upp något man tappat. Lyfta saker och sånt har jag helt gett upp. Det får sambon göra.

För att fördriva tiden hemma så har jag faktiskt börjat lära mig sticka. Tänkte se om jag hinner göra någon söt liten tröja till bebisen innan det är dags. Det finns instruktioner på nätet om hur man gör eller så kan man fråga i garnaffären.
Ska även göra en drömfångare åt vår lilla trollunge att hänga ovanför sängen så hon får lite att titta på när hon ska somna och har bett min sambo att köpa en planka som jag kan måla in mått på (och lite annat gulligt) så att vi kan pricka in hennes längd allteftersom hon växer sedan.
Vet inte hur pysslig du är, men sånt roar jag mig med. ;)

Tidsfördriv är inget jag har problem med när jag går hemma om dagarna. Jag har hundar och hästar som tar en del tid, vilket är skönt, sedan håller vi på att renovera och fixa i barnrummet som snart ska vara klart, gillar att ut och ta långa promenader (dock i lugnare tempo än innan) och så, jag håller mig faktiskt inte lugn mycket:) Det är jätte skönt att jag känner att jag fortfarande klarar av allt runt om =) Om du orkar kanske en promenad skulle vara ett bra tidsfördriv, frisk härlig höstluft är ju aldrig fel =)

Känner igen det där med en galen liten sak i magen som trycker ut armar o ben åt alla håll! Ser helt galet ut ju!
Jag har fått sammandragningar om jag anstränger mig, men inga, eller kanske två st förvärkar där det känts liiite i magen. Men inget mer!
Är det ditt första barn? När är du beräknad? Ja nu längtar man!!

Ååh måste bara få spy ur mig lite hormoner och depressioner.....hade uppkörningen idag och jag tyckte det kändes bra, lite hackigt ibland när jag växla men annars kändes det kanon.........men nej, blev underkänd!!
Hade visst lite för bråttom ibland, måste lära mig att bromsa in i tid innan jag ska svänga av på mindre landsväg och inte ha för bråttom över huvudtaget...
Lyckades hålla tårarna borta inför förarprövaren men när körskoleläraren satte sig i bilen så brast det...tjöt som en stucken gris....men har bokat ny tid nästa vecka igen, fan att det kostar en massa pengar bara! Och fan att man är full med hormoner!

Men fy vad tråkigt! Men jag tror du kommer klara det nästa vecka utan problem =)

Det tror jag med....felet var ju stort egentligen, men nu när man vet om vad det var och att det andra var bra så borde det ju gå bättre nästa vecka. Skam den som ger sig