neelliee skrev 2011-12-01 06:43:13 följande:
Behåll läxor, men var noga med vilken sorts läxor man ger.
Sverige behöver en välutbildad befolkning, barn behöver lära sig att ta eget ansvar över studierna och föräldrar (vissa föräldrar) behöver lära sig att skolan inte öppna huvudet på barnen och stoppa in kunskap - man måste jobba själv också. Både barn och vissa föräldrar måste också inse att kunskap kan förvärvas på fler platser än i skolbänken, jag vill INTE ha ett samhälle där barn tror att "läsning är sånt man gör i skolan".
Bra läxor är läxor som innebär nödvändig mängdträning, t.ex. högläsning när barnen är små. Läraren hinner inte läsa högt i en kvart med alla barn varje dag, det är ju bara att räkna efter. 15 minuter x 20 elever och skoldagen är slut sen länge. Så att barnen läser för sina föräldrar är en toppenläxa. Likaså nödvändig nötning av t.ex. tabellkunskaper i matematik, liksom matematikuppgifter som utgår från verkligheten typ baka en kaka (KAN man göra i skolan, men då blir det lätt så att varje barn får hälla en dl mjöl var bara eftersom man måste baka i grupp), mät arean på ditt rum (låtsas att du ska köpa ny matta), använda klockan i riktiga situationer osv.
Läsa en faktatext som förberedelse inför en genomgång i skolan är också bra - jämför med universitetsstudier. Glosträning är bra och kan göras hemma, alla vill öva glosor på olika sätt och när man väl undervisats i glostränings-studieteknink i skolan behövs inget pedagogstöd för den "normala" eleven.
En bra läxa ska barn och föräldrar klara utan problem, en dålig läxa är en sådan läxa som innebär att man ska förstå något helt på egen hand.
Jag blir helt allergisk när jag hör folk säga att läxor ska bort för att vissa föräldrar inte kan/vill hjälpa sina barn. VEM är hjälpt av att Sveriges befolkning blir allt sämre på att läsa, skriva och räkna? Knappast barnen till de ovilliga föräldrarna, den dagen de söker vård eller själva sätter sina barn i förskola eller behöver hjälp av en jurist. Välutbildade yrkesmänniskor behöver vi alla. Och samhället, demokratin, behöver folk som kan räkna och har god läsförståelse oavsett vad de jobbar med, folk som väljer andra källor än Aftonbladet, som kan ställa kritiska frågor till politiker, som läser samhällsinformationen mellan raderna.
Och VARFÖR sätta ribban efter de svagaste jämt? I så fall kan man ju också förbjuda musikskolor, ta bort alla bidrag till fotbollsklubbar och simskolor, för alla barn får ju inte gå... Livet är inte rättvist. Vissa får inte läxhjälp, men de kanske å andra sidan har två syskon, en kärleksfull faster och en frisk kropp. Barnet som får läxhjälp kanske är ensambarn, har totalt fem släktingar i hela världen och diabetes. Plus att om några barn får god hjälp hemma, då behöver inte de så himla mycket hjälp i skolan... och skolans resurser kanske räcker till de som inte får hjälp hemma. Ska ingen öva hemma måste lärarna ge alla mer hjälp och det blir mindre tid över till de svaga.
Slutligen är jag positiv till läxor eftersom jag anar en tendens i samhället att skylla allt ansvar för barnen på "någon annan". Tar man bort läxor ger man föräldrar rätt i att skolan har det hela och fulla ansvaret att fostra barnen till samhällsmedborgare. Så vill jag inte ha det. Skolan ska GARANTERA att alla barn får del av ALLT som kursplanerna tar upp - men nog sjutton har föräldrarna ett ansvar att utamana barnen och utveckla deras kunskaper och t.ex. lära dem klockan, se till att de kan simma, låta dem skriva sina namn själva på julkort, involvera i matlagningen, låta barnet läsa TV-bilagan själv, förklara varför man inte slänger skräp osv osv. Alla kan inte göra allt hemma (läsa TV-bilagan var ju ett exempel, man kan ju lika gärna läsa något annat) och därför finns skolan, men visst katten ska alla göra något och skolan kan aldrig ta allt ansvar från föräldrarna.
Tillägg: Den absolut sämsta ursäkten jag hört när det gäller motargument till läxläsning är "Vi hinner inte". Detta sagt när det gäller läxor av typen "läs högt tio minuter varje dag". Har man inte tio minuter över för sitt barn? Självklart kan man inte sitta timmar varje dag - det finns absolut de som ger för mycket läxor - men tio minuter?
Ofta sägs detta av familjer där man glatt låter barnen ha tre fritidsaktiviteter och där barnen efter varje helg berättar om middagar med grannarna, biobesök, resor till landet, lek med den och den och den kompisen osv osv. Självklart ska man kunna göra roliga saker på sin fritid, men jag kan inte förstå prioriteringen. Och vad lär man sitt barn? Att det är helt okej att strunta i läxor/jobb för att man hellre vill göra ALLA fritidsaktiviteter man kommer på? Jag kan förstå att man känner att man inte hinner i de perioder då livet skiter sig på riktigt - svåra sjukdomar i släkten, kräksjuka hemma och deadlines på jobbet. Men då hinner man inte gå på cirkus, shower, leka med alla grannar och gå på två kalas under en helg heller...