Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Amanda, Redan o cathy Tack för era svar o stöttning! Låter som att IL dropp kanske är något jag behöver. Har liksom tänkt att min immunhämmande medicin ( imurel ) o bla kortison skulle vara tillräckligt o även oroat mig för att sänka immunförsvaret för mycket om man dessutom tar dropp. Vet någon om man kan rådfråga Dr D om denna fråga specifikt eller om man måste vara hans patient då? Var ju naturligt gravid vid 43 års ålder o har tidigare inte haft svårt att bli gravid eller behålla graviditeten utan tvärtom trots min ulcerös.

Kram!

God fortsättning på det nya året alla kämpare.
Som väntat gick det åt skogen med mitt allra sista embryo och det nya året fick en väldigt tung start...
Funderar nu på äggdonation, särskilt när flera av er lyckats. Men känner samtidigt sån uppförsbacke om man ska behöva kämpa så intensivt med dropp och mediciner, VUL, blodprov, (som ni också skrev om Zwillinge och SL) - och få ihop allt med jobb och familjeliv - och kostnaderna (!)... varför måste det vara så svårt?
Dessutom blir jag 45 om några månader och folk tycker man borde lagt ned denna biten med barnalstrande nu... hur svarar/försvarar man sig på det? Hur gör man för att inte ta åt sig när folk "dömer" en?

Förlåt men det är som all energi och glädje bara rann ur mig, och dr D har inte ens svarat på mejlet med det negativa beskedet. Finns inte mycket att säga - och det är jul och nyår och allt, men ett svar hade varit trevligt.

Kan dock intyga om Marie på Fertilitetsplus flexibilitet - hon hjälpte mig med dropp på självaste julafton kl 8 på morgonen. En ängel är vad hon är, glad och go.

Som sagt, god fortsättning allihopa och hoppas 2015 blir ett glädjens år.

Singhattjejen: så ledsamt att höra könner så igen känslan av uppförsbacke o hopplöshet efter misslyckade försök :( extra jobbigt med misslyckanden när man satsar så o gör allt man kan. Är det fler som misslyckats trots IL dropp? eller som fått göra flera försök med dropp innan de lyckats till slut? 

Styrkekram

Singha: ledsamt... Visst blir man lite less när svaret dröjer ifrån dr d. Men det finns väl inte så mycket att säga. Är ju inte direkt panik med något dropp... En klen tröst.

Man får slå dövörat till nät det gäller "dumma kommentarer". Tänk på att personer som säger dessa sannolikt aldrig varit i samma sits ! Min sambo brukar säga att de säger det för att vara snälla. Hur knäppt det än låter så vill de att man typ ska börja leva igen. Lägga det bakom sig o sedan luta sig tillbaks. De tror att det är så enkelt. Förstår inte bättre. Jag tror skarpt på att utgå ifrån annat material än eget när man misslyckats flera ggr. Svenska läkare älskar ju att skylla på dålig äggkvalite ... Kanske ge dem ett halvt rätt ? ;)

Xxxx4: jag misslyckades precis med 3:e återsättning med ivf/fet. Kört enligt dr d:s schema 3 ggr. 9 ggr totalt för syskon. ( alltså 6 ggr utan dr d). Il dropp , kortison, progestron mm ..

singhatjejen: Så tråkigt... Lider med dig och förstår precis var du befinner dig. Det är verkligen en berg-och-dalbana mentalt. Tror det är viktigt att tillåta sig att vara ledsen och sörja en stund för att hämta kraft innan man går vidare. Håller med om att det är tufft att få till alla VUL, blodprover, dropp och andra mediciner och dessutom hinna jobba och leva ett socialt liv och samtidigt få ihop det rent ekonomiskt. Omgivningens påverkan och dömande (och ibland även medlidande) är precis som du skriver också stressande. Jag är väldigt öppen med att jag försöker, men försöker inte att bry mig så mycket om vad folk tycker - vilket är svårt så klart. Jag är rak med att det är MITT beslut och att deras "dömande/ifrågasättande" blir en extrastress/påverkan. Tror det är viktigt att prata utifrån sina känslor, dvs hur det påverkar mig/dig. Jag mediterar även mycket, vilket har gett mig en distans/skydd mot tankar och folks åsikter mm (ger en inre frid och kraft). 

Jag var i Aten i oktober och skulle ta ut ägg. Allt såg fint ut (flera folliklar i vardera äggstock), men folliklarna var tomma - äggen hade inte mognat. Efter 3.5 år som mest kantats av komplikationer och otaliga avbrutna försök (cystor, för tidiga ägglossningar, etc) så bestämde jag tillsammans med Dr D att det var dags att gå över till ÄD. Länge haft ok AMH, och hoppet levt. Fyllde 45 i höstas och nu står mitt hopp till ÄD + Dr D:s immunbehandling med IL, pred mm (även gjort hysto). Tråkigt att du inte får någon respons från Dr D. Man behöver det när försöket inte lyckats. Han är ändå den som behandlar och har koll och ett litet ord räcker för att man ska känna sig bättre igen. Kände samma efter ett misslyckat försök i somras. Man är så ensam i hela processen (jag gör detta själv). Marie, allas vår ängel, finns alltid är med ett stort hjärta och värme. Så tacksam även att hon finns! Singhatjejen, hoppas verkligen att 2015 blir ditt år och att du hittar kraft och hopp igen och kan ta nya tag - kanske genom ÄD... Kram på dig 

xxx4: I vår ålder tror jag framgångsfaktorn är hela immundämpande artilleriet med IL, pred, osv i kombination med ÄD. Kram på dig också xxx4 - håller tummarna för dig att även du lyckas 2015. 

xxx4: Du kan alltid boka in en telefontid med Dr D och sedan avgöra efter det hur du går vidare... Jag började den vägen (detaljerad intervju). Fick förtroende för honom och bestämde mig först då att bli hans "patient". 

Singhatjejen: Även om det självklart inte är någon tröst i sammanhanget, kan jag meddela att D inte svarat mig heller fastän han bett om och fått nytt fbc i måndags. Det har ju som sagt varit nyår och han ska såklart också få vara ledig. Men ett beklagande efter ett misslyckande samt feedback på efterfrågade provsvar, kan förstås aldrig komma snabbt nog. Ta hand om dig!

Hej Zwillinge86

Tack så hemskt mycket för ditt svar , du är go du.

Gott nytt år och stor kram på dig

Hej Zwillinge86

Tack så hemskt mycket för ditt svar , du är go du.

Gott nytt år och stor kram på dig

Hej Zwillinge86

Tack så hemskt mycket för ditt svar , du är go du.

Gott nytt år och stor kram på dig