Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

Anonym (levavidare)

Äldre 5 Jun 18:40
1921 svar

Citera Visa endast Anmäl

Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

Min man (vi har en 18 år lång relation) fick en livskris och hade en några månader lång hemlig affär med hela "kitet" som välte hela förhållandet över ända. Äktenskapet fick sig en rejäl törn men vi har barn, och efter övervägande (ett halvår), så beslöt vi att fortsätta. Skadan blev dock rejäl för min del. Jag är inte trygg i relationen och litar inte alltid på vad han säger (vilket jag alltid gjorde förut). Ibland kan jag få ångest över att jag blir lurad igen, bara att han är skickligare denna gång. Lika ofta som jag tror på att han gjort ett "brutalt misstag" när han var vek och feg. Min man hoppas dock att det ska bli bättre, och att tiden ska få den här dumheten att blekna i framtiden. Har ingen aning, men att bryta upp 18 års bygge och lämna någon som fortfarande har många egenskaper jag tycker om, känns inte ok alls. Vill inte ge upp än men otroheten har fått mig, världens trognaste, att bete mig annorlunda och jag är mycket mer uppmärksam för andra män som visar mig intresse (dock fortfarande se men inte röra). Det känns som ett sätt att "må bra" i all känsla av svek och jag tror att det är ett sätt att inte gräva ner sig. Någon som känner igen sig och vill utbyta tankar...?
- «
- ‹
- Sida 30 av 192
- 24
- 25
- 26
- 27
- 28
- 29
- 30
- 31
- 32
- 33
- 34
- 35
- 36
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann
Simben

Äldre 12 Aug 23:24
#291

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (levavidare) skrev 2012-08-12 23:11:30 följande:
Hej vänner, jag som startade denna tråd, för att jag trodde på att kärleken är stark och att allt går om man vill, det tror jag fortfarande. Jag tror också att många av er har goda förutsättningar att lyckas. Men - och jag menar detta från hjärtat, plåga inte er själva genom att tro att man måste stanna för samvete för vad barnen ska känna och så vidare. Det är inte så. Jag har tyvärr själv kommit till insikt om att det jag trodde var mitt problem, en affär - i själva verket var en lögnhärva som kunde spåras flera år tillbaka (visste inte ens att jag kunde knäcka koder i datorn - är så oteknisk annars...). En observant sanningsfrände har också hjälpt mig att få hela sanningen om min man. Han var tyvärr långt ifrån den jag trott han var. Efter att ha fått information som var så smärtsam som den nu var - så var det inte jag som gav mig - utan min själ och när själen bestämt sig - då agerar man utan skuld, skam och ånger eller ångest. Jag är fri. Men jag vill gärna vara med och värna om den viktiga kämparandan som jag hade så jag är kvar.

Love you all, ni är bäst - kämpa så mycket ni kan - men känn efter när själen säger att nu är det dags ...nu måste du ge upp.
Det låter inget bra..lider med dig samtidigt som jag är glad för din skull att du nu äntligen känner frid över beslutet och att du vet att du gör det rätta...massa kramar till dig!! ditt låter nästan lite likt mitt, här är inte heller bara nån affär utan lögner och otrohet under hela vårt liv tillsammans, först mental otrohet och sen fysisk och massa lögner, i mitt fall då i nästan 8 år så kanske inte lika länge som för er.....jag önskar dig all lycka till i framtiden nu och sköt om dig och barnen!!! Stor kram från mig
Älskar min två små tjejer Agnes och Maja över allt annat!
Anonym (levavidare) Trådstartaren

Äldre 13 Aug 06:57
#292

Citera Visa endast Anmäl

Simben skrev 2012-08-12 23:24:37 följande:
Det låter inget bra..lider med dig samtidigt som jag är glad för din skull att du nu äntligen känner frid över beslutet och att du vet att du gör det rätta...massa kramar till dig!! ditt låter nästan lite likt mitt, här är inte heller bara nån affär utan lögner och otrohet under hela vårt liv tillsammans, först mental otrohet och sen fysisk och massa lögner, i mitt fall då i nästan 8 år så kanske inte lika länge som för er.....jag önskar dig all lycka till i framtiden nu och sköt om dig och barnen!!! Stor kram från mig
Hur mår du, vännen? Jag upptäckte att jag mått väldigt dåligt och sedan fick jag en glimt av hur det är att vara "jag" och utan ständigt malande oro och ångest över vad som kanske hände bakom min rygg. Det var för attraktivt och jag kunde inte stå emot den känslan.

Tack och stor kram!!
Anonym (Jag med)

Äldre 13 Aug 08:48
#293

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (levavidare) skrev 2012-08-12 23:11:30 följande:
Hej vänner, jag som startade denna tråd, för att jag trodde på att kärleken är stark och att allt går om man vill, det tror jag fortfarande. Jag tror också att många av er har goda förutsättningar att lyckas. Men - och jag menar detta från hjärtat, plåga inte er själva genom att tro att man måste stanna för samvete för vad barnen ska känna och så vidare. Det är inte så. Jag har tyvärr själv kommit till insikt om att det jag trodde var mitt problem, en affär - i själva verket var en lögnhärva som kunde spåras flera år tillbaka (visste inte ens att jag kunde knäcka koder i datorn - är så oteknisk annars...). En observant sanningsfrände har också hjälpt mig att få hela sanningen om min man. Han var tyvärr långt ifrån den jag trott han var. Efter att ha fått information som var så smärtsam som den nu var - så var det inte jag som gav mig - utan min själ och när själen bestämt sig - då agerar man utan skuld, skam och ånger eller ångest. Jag är fri. Men jag vill gärna vara med och värna om den viktiga kämparandan som jag hade så jag är kvar.

Love you all, ni är bäst - kämpa så mycket ni kan - men känn efter när själen säger att nu är det dags ...nu måste du ge upp.
Vad säger man... trist, synd, ledsen... allt låter för litet och blekt... självklart vänds hela ens liv upp och ner när man utsätts för en sådan här sak.. inser man sedan att det är så mycket "värre" än man först trodde, så faller man ju ännu mera...

Jag hoppas ändå att du kommit i frid med ditt beslut... vad händer praktiskt nu då? Hade ni redan flyttat isär? vad säger din man/exman? Det som är mest otäckt i alla sådan här fall, är ju att någon som man trodde att man kände infrån och ut, plötsligt visar sig vara en helt annan person... jag hade så djävla svårt för det.. visste plötsligt inte vem jag delat halva mitt liv med... vem var egentligen pappan till mina barn??
Anonym (levavidare) Trådstartaren

Äldre 13 Aug 11:06
#294

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Jag med) skrev 2012-08-13 08:48:36 följande:
Vad säger man... trist, synd, ledsen... allt låter för litet och blekt... självklart vänds hela ens liv upp och ner när man utsätts för en sådan här sak.. inser man sedan att det är så mycket "värre" än man först trodde, så faller man ju ännu mera...

Jag hoppas ändå att du kommit i frid med ditt beslut... vad händer praktiskt nu då? Hade ni redan flyttat isär? vad säger din man/exman? Det som är mest otäckt i alla sådan här fall, är ju att någon som man trodde att man kände infrån och ut, plötsligt visar sig vara en helt annan person... jag hade så djävla svårt för det.. visste plötsligt inte vem jag delat halva mitt liv med... vem var egentligen pappan till mina barn??
Ja ni anar inte, men det är också möjligheten att göra bättre, detta kan jag inte behålla. Jag bara försöker smälta all information jag har fått nu i flera dagar via mail. Det är otäckt. Jag har levt med någon i nästan 20 år som är mycket duktig på att imitera känslor och spela ut dem där det behövs, men han har ett kallt inre (det är inte något jag bara säger för att jag är bedrövad).

Kram TS
Anonym (Kämpe)

Äldre 13 Aug 11:31
#295

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (levavidare) skrev 2012-08-12 23:11:30 följande:
Hej vänner, jag som startade denna tråd, för att jag trodde på att kärleken är stark och att allt går om man vill, det tror jag fortfarande. Jag tror också att många av er har goda förutsättningar att lyckas. Men - och jag menar detta från hjärtat, plåga inte er själva genom att tro att man måste stanna för samvete för vad barnen ska känna och så vidare. Det är inte så. Jag har tyvärr själv kommit till insikt om att det jag trodde var mitt problem, en affär - i själva verket var en lögnhärva som kunde spåras flera år tillbaka (visste inte ens att jag kunde knäcka koder i datorn - är så oteknisk annars...). En observant sanningsfrände har också hjälpt mig att få hela sanningen om min man. Han var tyvärr långt ifrån den jag trott han var. Efter att ha fått information som var så smärtsam som den nu var - så var det inte jag som gav mig - utan min själ och när själen bestämt sig - då agerar man utan skuld, skam och ånger eller ångest. Jag är fri. Men jag vill gärna vara med och värna om den viktiga kämparandan som jag hade så jag är kvar.

Love you all, ni är bäst - kämpa så mycket ni kan - men känn efter när själen säger att nu är det dags ...nu måste du ge upp.
Beklagar verkligen, samtidigt som jag blir lite stolt. Vad skönt det är att komma till ett beslut som man vet är alldeles rätt och känna det genom hela kroppen!
Anonym (Jag med)

Äldre 13 Aug 11:48
#296

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (levavidare) skrev 2012-08-13 11:06:18 följande:
Ja ni anar inte, men det är också möjligheten att göra bättre, detta kan jag inte behålla. Jag bara försöker smälta all information jag har fått nu i flera dagar via mail. Det är otäckt. Jag har levt med någon i nästan 20 år som är mycket duktig på att imitera känslor och spela ut dem där det behövs, men han har ett kallt inre (det är inte något jag bara säger för att jag är bedrövad).

Kram TS
Jag förstår precis.... mitt ex var nästan likadan... inte förrän han konfronterades med fakta så sade han sanningen... det var aldrig så att han ljög, nä, han sa bara inget alls... precis som om jag inte frågade så behövde han heller inte säga något?! Inte fan frågar man om ens man är otrogen om man inte ens misstänker något? Inte frågar man sin man om han träffar ens vänninna på sidan om, om man inte har en aning?? Det är läskigt.. man får liskom omvärdera allt man trott på... i mitt fall var det den "andra" som snällt berättade allt för mig, den dagen hon själv blev dumpad av min man.... fan livet är inte alltid kul :(

Men, hur pratar ni nu? Hur ska ni lösa allt praktiskt? Har ni sagt något till barnen? (Ja, jag är lite orolig för dig... kan inte låta bli att bry mig om, vet ju precis vilket helvete du går igenom... IGEN....)
Anonym (levavidare) Trådstartaren

Äldre 14 Aug 22:38
#297

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kämpe) skrev 2012-08-13 11:31:33 följande:
Beklagar verkligen, samtidigt som jag blir lite stolt. Vad skönt det är att komma till ett beslut som man vet är alldeles rätt och känna det genom hela kroppen!
Tack, fast egentligen så var det något att fira, för nu känner jag hur det är att vara mig utan all oro, ångst och misstro som jag klängde omkring i. Känner en märklig sinnesfrid och ro och har bett att han ska lämna mig helt ifred och leta nytt hem till sig. Precis, det kan inte bli på något annat sätt, det jag fick reda på om min man var långt långt utanför ramarna för vad man någonsin skulle kunna ta till sig och försöka jobba med för att få tillbaka tilliten. Han behöver professionell hjälp (kanske mot sin mytomani också...). Kände hela tiden att något var undanhållit från mig, jag kunde bara inte sätta fingret på det, det var ren intuition.
Anonym (levavidare) Trådstartaren

Äldre 14 Aug 22:43
#298

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Jag med) skrev 2012-08-13 11:48:18 följande:
Jag förstår precis.... mitt ex var nästan likadan... inte förrän han konfronterades med fakta så sade han sanningen... det var aldrig så att han ljög, nä, han sa bara inget alls... precis som om jag inte frågade så behövde han heller inte säga något?! Inte fan frågar man om ens man är otrogen om man inte ens misstänker något? Inte frågar man sin man om han träffar ens vänninna på sidan om, om man inte har en aning?? Det är läskigt.. man får liskom omvärdera allt man trott på... i mitt fall var det den "andra" som snällt berättade allt för mig, den dagen hon själv blev dumpad av min man.... fan livet är inte alltid kul :(

Men, hur pratar ni nu? Hur ska ni lösa allt praktiskt? Har ni sagt något till barnen? (Ja, jag är lite orolig för dig... kan inte låta bli att bry mig om, vet ju precis vilket helvete du går igenom... IGEN....)
Gullig du är, jag är så glad att tråden blev just som jag hoppats i stort sett - ett forum för omtanke. Ja, man måste nog ta det stegvis, det praktiska. Vi har lite planer som ligger i loppet sedan tidigare (om vi inte skulle ha klarat detta med relationen). Bara att "kasta ut " någon, tar enormt med energi känslomässigt, så som sagt en sak i taget Man behöver inte göra som "alla andra" heller i sådana här situationer, varannan vecka osv, det går att tänka ut lite olika lösningar som båda är bekväma med.
Anonym (Jag med)

Äldre 15 Aug 08:57
#299

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (levavidare) skrev 2012-08-14 22:43:39 följande:
Gullig du är, jag är så glad att tråden blev just som jag hoppats i stort sett - ett forum för omtanke. Ja, man måste nog ta det stegvis, det praktiska. Vi har lite planer som ligger i loppet sedan tidigare (om vi inte skulle ha klarat detta med relationen). Bara att "kasta ut " någon, tar enormt med energi känslomässigt, så som sagt en sak i taget Man behöver inte göra som "alla andra" heller i sådana här situationer, varannan vecka osv, det går att tänka ut lite olika lösningar som båda är bekväma med.
Skönt om ni ändå är överens om att försöka få till allt på bästa sätt utan konflikter som involverar barnen... vi försökte, men emellanåt fixade vi det inte... det var svårt att acceptera att min väninna plötsligt tagit min plats i vårt hus och skulle leka mamma åt våra barn...

Ett tips är dock att försöka hitta eget boende så fort som möjligt, för det är svårt att landa och läka när man trampar runt i samma rum...

Vi hade förresten barnen 2+2+3 (ena veckan mån-tis och fre-sön och den andra veckan ons-tors). Ett vanligt schema för små barn har jag förstått, men det passade våra barn trots att de var 6 år, 8 år och 12 år då.
Anonym (Kämpe)

Äldre 15 Aug 11:11
#300

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (levavidare) skrev 2012-08-14 22:38:06 följande:
Tack, fast egentligen så var det något att fira, för nu känner jag hur det är att vara mig utan all oro, ångst och misstro som jag klängde omkring i. Känner en märklig sinnesfrid och ro och har bett att han ska lämna mig helt ifred och leta nytt hem till sig. Precis, det kan inte bli på något annat sätt, det jag fick reda på om min man var långt långt utanför ramarna för vad man någonsin skulle kunna ta till sig och försöka jobba med för att få tillbaka tilliten. Han behöver professionell hjälp (kanske mot sin mytomani också...). Kände hela tiden att något var undanhållit från mig, jag kunde bara inte sätta fingret på det, det var ren intuition.
Ja självklart är det både ock... hela händelseförloppet är väl något som gör att man ser på andra människor med ytterligare en möjlighet. Jag kan känna att jag blivit av med en stor bit skön naivitet. Det gör ont att bli, men lite mer vuxen och erfaren kanske man blivit.

Vi kämpar på, här i vår del av världen. Några bra dagar, några när oron kramar om i maggropen. Vi ska till FR, men jag vet inte alls vad vi borde prata om.

«
‹
Sida 30 av 192
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

INNEHÅLL