• Anonym (levavidare)

    Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

    Min man (vi har en 18 år lång relation) fick en livskris och hade en några månader lång hemlig affär med hela "kitet" som välte hela förhållandet över ända. Äktenskapet fick sig en rejäl törn men vi har barn, och efter övervägande (ett halvår), så beslöt vi att fortsätta. Skadan blev dock rejäl för min del. Jag är inte trygg i relationen och litar inte alltid på vad han säger (vilket jag alltid gjorde förut). Ibland kan jag få ångest över att jag blir lurad igen, bara att han är skickligare denna gång. Lika ofta som jag tror på att han gjort ett "brutalt misstag" när han var vek och feg. Min man hoppas dock att det ska bli bättre, och att tiden ska få den här dumheten att blekna i framtiden. Har ingen aning, men att bryta upp 18 års bygge och lämna någon som fortfarande har många egenskaper jag tycker om, känns inte ok alls. Vill inte ge upp än men otroheten har fått mig, världens trognaste, att bete mig annorlunda och jag är mycket mer uppmärksam för andra män som visar mig intresse (dock fortfarande se men inte röra). Det känns som ett sätt att "må bra" i all känsla av svek och jag tror att det är ett sätt att inte gräva ner sig. Någon som känner igen sig och vill utbyta tankar...? 

  • Svar på tråden Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann
  • Anonym (Jag med)
    Anonym (Kämpe) skrev 2012-08-15 11:11:43 följande:
    Ja självklart är det både ock... hela händelseförloppet är väl något som gör att man ser på andra människor med ytterligare en möjlighet. Jag kan känna att jag blivit av med en stor bit skön naivitet. Det gör ont att bli, men lite mer vuxen och erfaren kanske man blivit.

    Vi kämpar på, här i vår del av världen. Några bra dagar, några när oron kramar om i maggropen. Vi ska till FR, men jag vet inte alls vad vi borde prata om.
    Så känner jag med... hur "naiv" och upp i det blå har jag varit egentligen?? Gäller inte det som jag är uppfostrad till längre, nämligen att man talar sanning och står för det man gjort? Att man ska kunna lita på folk (speceillt den man är gift med kanske....)?? Min exman sade mig ett par sanningens ord, "du är alldeles för naiv, världen funkar inte som du tror. Du kommera att bli lurad för alltid om du inte ser upp... ", "du skulle veta hur alla andra egentligen funkar... "vakna upp ur din rosa drömvärld"...

    Men va fan... är det så det är?? Att man alltid ska utgå ifrån att alla ljuger och försöker sko sig själv jämt.. att alla är egoister som bara vill något för egen vinning? Att man inte kan lita eller tro på någon... en sådan värld vill inte jag leva i :(
  • Anonym (Kämpe)

    Verkligen... jag vill tro honom. Samtidigt kommer det aldrig något som hjälper mig. Han har aldrig försäkrat mig om att det aldrig kommer att hända igen ens. Eller vänt upp och ner på sig själv för att visa att jag visst borde vara trygg med honom.

    När jag tänker på det känner jag mig mer än lovligt dum som ens försöker stanna.

  • glad i livet

    Här har det också gått nästan två månader, och det känns faktiskt jättebra. Jag har turen att ha en partner som dels skäms över det som hänt och dels bearbetat det hela och faktiskt funderat över varför det hände...så vi kan undvika att göra om samma misstag. För min trygghet så har han försäkrat mig om att det inte händer igen, och jag är tillräckligt naiv att tro på honom. Så just nu är läget att vi jobbar på framtiden och pratar en del om varför det hände. Jag hoppas att fasen då vi pratar om VAD som hände är över för den fasen var bara jobbig..

  • Anonym (Kämpe)
    glad i livet skrev 2012-08-15 19:27:27 följande:
    Här har det också gått nästan två månader, och det känns faktiskt jättebra. Jag har turen att ha en partner som dels skäms över det som hänt och dels bearbetat det hela och faktiskt funderat över varför det hände...så vi kan undvika att göra om samma misstag. För min trygghet så har han försäkrat mig om att det inte händer igen, och jag är tillräckligt naiv att tro på honom. Så just nu är läget att vi jobbar på framtiden och pratar en del om varför det hände. Jag hoppas att fasen då vi pratar om VAD som hände är över för den fasen var bara jobbig..
    Vi behövde nästan inte prata om vad som hände, eftersom det gick att utläsa i klartext för mig. Varför går inte... finns inga svar att få. Det är som att peta på en snigels öga...
  • glad i livet
    Anonym (Kämpe) skrev 2012-08-15 20:32:15 följande:
    Vi behövde nästan inte prata om vad som hände, eftersom det gick att utläsa i klartext för mig. Varför går inte... finns inga svar att få. Det är som att peta på en snigels öga...
    Jag fastnade ett tag i detaljer..dvs äckliga sexdetaljer..var inte ok alls..
    Har kommit över det nu, vill inte tänka mer på sex, smekningar och sånt..det är äckligt. Fokuserar på att acceptera, ibland vara arg och ändra på de saker i vår relation som gjorde att det blev som det blev. Vissa saker kan jag ändra lite på medan det mesta är hans jobb. Känner mig dock optimistisk.
  • Anonym (levavidare)
    Anonym (Jag med) skrev 2012-08-15 13:00:43 följande:
    Så känner jag med... hur "naiv" och upp i det blå har jag varit egentligen?? Gäller inte det som jag är uppfostrad till längre, nämligen att man talar sanning och står för det man gjort? Att man ska kunna lita på folk (speceillt den man är gift med kanske....)?? Min exman sade mig ett par sanningens ord, "du är alldeles för naiv, världen funkar inte som du tror. Du kommera att bli lurad för alltid om du inte ser upp... ", "du skulle veta hur alla andra egentligen funkar... "vakna upp ur din rosa drömvärld"...

    Men va fan... är det så det är?? Att man alltid ska utgå ifrån att alla ljuger och försöker sko sig själv jämt.. att alla är egoister som bara vill något för egen vinning? Att man inte kan lita eller tro på någon... en sådan värld vill inte jag leva i :(
    Precis så känner jag(!!!), jag är uppfostrad i ett tryggt hem på landet, där tillit inte ens ifrågasattes. Det var verkligen for better for worse, om någon blev sjuk i åratal t ex ja då ställde frun/mannen upp och orkade man inte fanns någon snäll granne som kände empati och omtanke. Jag är så otroligt chockad över att jag inte fick leva så, men det är väl som både min och din respektive sa, att "du kommer att råka illa ut om du tror gott om alla, det funkar inte så omkring dig " typ, fast jag tror inte på det(!!), jag tror jag har valt fel sällskap - nu får jag börja leta efter en schyst, trygg, trogen och snäll man (det kommer att ta tid, för så här kräsen inställning har jag aldrig haft)

    Kram kram vänner - tror på ert kämpande - been there ...!!
  • Anonym (levavidare)
    glad i livet skrev 2012-08-15 19:27:27 följande:
    Här har det också gått nästan två månader, och det känns faktiskt jättebra. Jag har turen att ha en partner som dels skäms över det som hänt och dels bearbetat det hela och faktiskt funderat över varför det hände...så vi kan undvika att göra om samma misstag. För min trygghet så har han försäkrat mig om att det inte händer igen, och jag är tillräckligt naiv att tro på honom. Så just nu är läget att vi jobbar på framtiden och pratar en del om varför det hände. Jag hoppas att fasen då vi pratar om VAD som hände är över för den fasen var bara jobbig..
    Detta gör mig hoppfull för dig och er andra ...=). Tror att skillnaden mellan många av era historier är att ni hade en "normal" relation från början som drabbades av ett (eller flera) felsteg. Min respektive har med största sannolikhet ett svårt sexberoendeproblem, en följd av en annan psykisk åkomma, som det är svårt att upptäcka om man inte levt i många år med honom. Det är skillnad - så låt er inte "skrämmas" av att jag var tvungen att ge mig  Jag får komma över det, förstår att han 100% säkert kommer att fortsätta vara otrogen och skada omgivningen, så det finns ingen återvändo. Men väl en framtid...=)

    Kram kära vänner :)
  • Anonym (levavidare)
    Anonym (levavidare) skrev 2012-08-16 09:39:08 följande:
    Detta gör mig hoppfull för dig och er andra ...=). Tror att skillnaden mellan många av era historier är att ni hade en "normal" relation från början som drabbades av ett (eller flera) felsteg. Min respektive har med största sannolikhet ett svårt sexberoendeproblem, en följd av en annan psykisk åkomma, som det är svårt att upptäcka om man inte levt i många år med honom. Det är skillnad - så låt er inte "skrämmas" av att jag var tvungen att ge mig  Jag får komma över det, förstår att han 100% säkert kommer att fortsätta vara otrogen och skada omgivningen, så det finns ingen återvändo. Men väl en framtid...=)

    Kram kära vänner :)
    ...skrev fel ser jag "sexmissbruksproblem" skulle det vara.
  • glad i livet
    Anonym (levavidare) skrev 2012-08-16 09:33:34 följande:
    Precis så känner jag(!!!), jag är uppfostrad i ett tryggt hem på landet, där tillit inte ens ifrågasattes. Det var verkligen for better for worse, om någon blev sjuk i åratal t ex ja då ställde frun/mannen upp och orkade man inte fanns någon snäll granne som kände empati och omtanke. Jag är så otroligt chockad över att jag inte fick leva så, men det är väl som både min och din respektive sa, att "du kommer att råka illa ut om du tror gott om alla, det funkar inte så omkring dig " typ, fast jag tror inte på det(!!), jag tror jag har valt fel sällskap - nu får jag börja leta efter en schyst, trygg, trogen och snäll man (det kommer att ta tid, för så här kräsen inställning har jag aldrig haft)

    Kram kram vänner - tror på ert kämpande - been there ...!!



    Jag försöker fortsätta vara naiv och tro gott om alla. Måste dock lära mig att alla är människor som kan göra fel. Att är man inte uppmärksam så sitter man helt plötsligt i en situation man inte kan handskas med.
  • glad i livet
    Anonym (levavidare) skrev 2012-08-16 09:39:08 följande:
    Detta gör mig hoppfull för dig och er andra ...=). Tror att skillnaden mellan många av era historier är att ni hade en "normal" relation från början som drabbades av ett (eller flera) felsteg. Min respektive har med största sannolikhet ett svårt sexberoendeproblem, en följd av en annan psykisk åkomma, som det är svårt att upptäcka om man inte levt i många år med honom. Det är skillnad - så låt er inte "skrämmas" av att jag var tvungen att ge mig  Jag får komma över det, förstår att han 100% säkert kommer att fortsätta vara otrogen och skada omgivningen, så det finns ingen återvändo. Men väl en framtid...=)

    Kram kära vänner :)



    Skönt att du kom fram till ett beslut. Man ska fokusera på att må bra själv även om det kanske inte blir det som man helst ville.

    Framtiden ligger helt framför dig
Svar på tråden Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann