Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

Hejsan... ställer gärna en fråga om det är ok? När du var otrogen, hade ni det dåligt hemma och visste din partner om att inte allt var bra er emellan... ? Vad jag är ute efter är om man kan "förana" en otrohet... När mitt ex lade ner mig och vårt liv tillsammans så visste jag ju att vårt förhållande var inne på sista versen... och ändå blev jag chockad/arg/ledsen/besviken när jag fick veta allt som hänt...... trots att jag visste att vi hade det skit så mådde jag så mycket sämre när jag sedan förstod vidden av allt...

 Hade jag däremot gått omkring och trott att vi hade det bra tillsammans och detta hade uppdagats då hade jag nog dött...

Så sant som det är sagt. Gäller för övrigt ganska mycket här i livet.......

Hej!
Självklart är det ok. Nej vi hade det faktiskt inte dåligt. Vi hade det jättebra. Jag verkligen älskade min partner. Hans och min historia är en tråd för sig. Men iallafall. Personen som jag var otrogen med var ett ex och när jag och han gjorde slut så fick jag aldrig ett ordentligt avslut eller... det slutade snarare rätt otrevligt och jag blev krossad. Men en dag, från ingenstans, kontaktade han mig och bad om ursäkt och ville bjuda på lunch så att vi kunde prata bara ut och bara få det vuxna och ordentliga avslutet. Och det lät inte som någon baktanke från hans sida så jag gick med på det och jag tänkte i mitt huvud "fan jag ska visa honom hur snygg jag är, hur glad och lycklig jag är med den nya och att han inte lyckades krossa mig". Så det fanns inte i mitt huvud att jag skulle göra något med honom. Men när jag väl träffade honom så blev jag påmind om allt bra istället för allt det dåliga för vi skrattade och samtalade som om inget hade hänt och efter lunchen så promenerade vi mot mitt jobb och då tog hand min hand, kysste mig och jag blev väl lite svag. Inget mer den dagen men han kontaktade mig några gånger och vi träffades och det fortsatte i kanske 4-5 veckor, inte varje dag men kanske 1-2 gånger i veckan. Och det var inte sex alla gånger, kanske 3-4 gånger för det är svårt att förklara men jag ville verkligen inte, han märkte det, han visste att det inte var som innan. Han ville ha ett förhållande med mig men jag vägrade fast det var något som drog mig dit ändå, inte känslomässigt utan det var nog allt det gamla som vi hade ihop som drog mig till honom. Och även om jag försökte att inte träffa honom så kunde han dyka upp på mitt jobb och komma med en blomma. Smågrejer som påminde mig om allt det bra.

Den största anledningen som gjorde att min partner kunde förlåta mig var att under denna perioden kunde jag nämna vissa grejer omedvetet men ändå medvetet som hintade att jag var otrogen. Jag ville att min partner skulle få reda på det för jag mådde så dåligt och kände mig så hemsk och min parnter förtjänade verkligen inte det. Han är så perfekt att det inte finns. Och jag visste att om han fick reda så skulle allt vara slut med exet och jag kunde fokusera på min man. Han som jag vill leva med. För jag visste om att det finns ingen chans att jag skulle välja exet över min partner. Jag kunde göra saker som att lämna min telefon med ett meddelande från mitt ex öppet och ha det på soffbordet och sen gå och duscha. Jag gav honom koden till min Iphone så han kunde även se vart jag var och följa mina fotsteg om han ville. Jag kunde säga att jag ska ut med en väninna på middag och sen vara borta hela natten utan att svara i min telefon. Jag kunde t o m säga vissa saker till hans ansikte som "är du säker på att jag är en person som du ska lita på?" Sjukt va? Men han ifrågasatte aldrig något. Det var faktiskt så hela sanningen kom fram. Vi satt en dag på soffan och min syster var hemma hos oss i köket. Han la sin arm runt mig och frågade mig om jag mår riktigt bra för jag hade verkat nere och arg de senaste veckorna och jag svarade ja vad är det för fråga. Då frågade han mig om jag är säker... och bara genom att titta på honom så var det som om han visste och jag bara brast i gråt. Jag berättade allt och under tiden kom min syster in flera gånger till vardagsrummet där vi satt för att hämta något och varje gång hon kom in så kramade han om mig för att hon inte skulle se att jag grät. Hela den helgen var skit, verkligen skit. Vi pratade och pratade och han sa att det var slut på vårt förhållande men han stannade hos mig och ställde frågor och jag svarade på allt. Jag har aldrig känt mig så värdelös som människa, så hemsk, jag tyckte att jag var slöseri på organ. 

Detta kom fram på en torsdag kväll och hela helgen sa han att det var slut. Men han stannade kvar hemma och vi satt typ inlåsta i lägenheten och varvade gråt med tystnad och prat Jag förstod om han inte ville stanna kvar med mig men jag svarade på allt han frågade mig. Han t o m bad mig att ringa exet och säga att jag inte vill ha någon kontakt med honom överhuvudtaget (exet visste inte om min partner), inte bara för att gjöra min partner glad men eftersom jag sa att jag inte ville ha någon kontakt med exet så sa han ring honom och säg det då. Jag gjorde det, satt brevid min partner när jag gjorde det. Jag visade honom alla sms, allttttt han bad om. På söndag kväll skulle han packa lite grejer och flytta ut. Han packade och jag grät. Mina ögon var röda och svullna, jag såg hemsk ut. Han kramade mig när han var redo att gå och vi bara kramades i typ 5 minuter. Han tog sin väska och skulle gå... men så gick han mot sovrummet och började packa upp istället. Han kom tillbaka kramade mig och sa att vi ska jobba på det. 

De första 6-8 månaderna var riktigt jobbiga. I perioder kunde han bli kall och typ göra sånt som jag gjorde när jag var otrogen, vara ute hela natten med vänner utan att svara i telefon, vara lite otrevlig och kall när han pratade med mig. Välja att umgås med sina vänner istället för mig. Skaffa nya tjejkompisar och umgås med dem ofta. Men jag sa inget för jag tänkte att det var hans sätt att straffa mig. Jag var så rädd att han skulle vara otrogen för at tge igen. Men samtidigt så kändes det som om han inte skulle göra det. Han är en bättre människa än mig tänkte jag. Och jag gjorde allt för att bevisa att jag inte var otrogen igen, alllllt. Han frågade aldrig om min telefon men jag märkte att han kunde titta åt mitt håll om jag smsade någon så jag började frivilligt nämna vilka jag smsar tex "jag ska bara smsa Lisa innan vi äter för...."

En dag när han var lite otrevlig frågade jag honom varför han är så, jag fick nog efter 8 månader. Han förstod inte vad jag pratade om, han hade själv inte märkt sitt beteende. Och då nämnde jag allt och han satt bara tyst och lyssnade. Jag sa att han valde att förlåta mig men han har inte gjort det än.

Och efter det så blev allt mycket bättre. Och vi är numera förlovade och planerar  barn och bröllop. Vi pratar aldrig om det som hände men jag påminner mig själv om det ibland för jag vill bli påmind om hur jag nästan riskerade att bli av med det bästa som har hänt mig. 

Eller så har man varit med om det och insett att det det bättre att skiljas än att gå omkring och må skit och tycka synd om sig själv år efter år. TS själv verkar ha gått vidare med sitt liv och skriver att det var ett bra beslut , andra verkar ha fastnat i självömkan och martyrskap

Så vad har du för erfarenhet att bidra med i diskussionen? Du som verkar veta så bra hur man SKA göra?

Vill inte bridra till ännu en snyfthistoria så vi kan sitta här och tycka synd om varandra , det stadiet passerade jag för länge länge sen. Jag tar en snabbspolning. Sambon var otrogen , jag förlät , vi försökte i ett år , båda mådde skit mest jag , valde att dumpa , bästa val jag någonsin gjort , ett år senare träffade jag en ny och nu är jag lycklig. Hade jag inte gjort det valet hade jag antagligen fortfarande mått skit , ältat och vältrat mig i självömkan.

Fatta !!! Det är inte alltid det funkar , och då får man gå vidare , det mår alla bäst av , att stå och stampa i samma pöl år efter år mår ingen bra av , livet upphör inte för att man skiljer sig.

Och ni hade barn ihop, ditt ex och du?

2 st , 4 och 7 år gamla

Vilken erfarenhet har du som inte andra har för att få vara så arrogant....?