Vi som plussade i juli-12!

Kul att du kom hit Jonie!!  Nu håller vi tummarna för oss! 

Ska träffa mina föräldrar idag och vette sjutton hur jag ska kunna hålla mig från att berätta!! Hur tänker ni om det? Jag vet ju att risken för mf är stor såhär tidigt och man vill ju inte göra dem besvikna om det går åt skogen?

Berättar ni tidigt eller väntar ni några veckor till? (V4+4)

Har berättat för min mamma - men det är främst för att jag har så många missfall i bagaget - behöver någon att älta all oro med   För alla övriga väntar vi efter KUB i vecka 12 som vi gjorde med dottern. 

På tal om att berätta -  har ni några roliga idéer att göra det på? 

Vi hade tänkt köpa en t-shirt till dottern med texten "Jag ska bli storasyster" och lägga upp på facebook. Bara skriva typ - Fisungen i nya tishan - haha och se ifall någon hajjar till  

Tack jonie och säger grattis här med ;)

Jag ska berätta för mina föräldrar och syskon nästa vecka när jag går in i v 7.
Just för att jag ska åka till dem då och bara är hemma ca fyra gånger per år då vi bor på varsin sida av Sverige.

Känns som det kommer vara mer på riktigt när man delat det med dem också.
Då är det inte bara vi två som vet.
Sen hoppas vi ju på att allt ska gå som det ska med bebisen.

Vet inte hur jag ska göra med far- och morföräldrarna, jag kommer vara i v 20 typ nästa gång jag åker hem. Tror inte jag vill hålla det hemligt för dem så länge. Men å andra sidan är min farmor ganska skvallrig, likadant med mamma så det gör mig osäker. Jag vill att det stannar inom familjen till RUL helst.

Ja kom med förlsag på roliga sätt att berätta!  

Vi ville vänta länge oxå men dagen innan jag testade positivt hade vi vänner hemma på middag, och när min kompis stack ett glas vin under näsan på mig fick jag springa ut därifrån... Så frågorna kom ju och jag kunde inte ljuga, försökte men fick så dåligt samvete så det gick inte :( så "tyvärr" vet redan alla mina tjejkompisar även om det inte var så jag tänkte mig.

Så därför känns det extra dumt att inte berätta för min familj...

Tyckte idén med tröjan lät riktigt kul!! :)

Jag berättade för min familj tidigt förra gången (i vecka 5 nångång), dessvärre blev det ju missfall men jag ångrar inte att jag berättade det för det var skönt att kunna ringa mamma och gråta och så. Så nu ringde jag och berättade för henne på en gång igen :) 

Tack för alla grattis!

Förra gången vi berättade för mina föräldrar åkte vi över (vi bor bara 1 mil ifrån) och innan vi plingade på dörren skickade jag mess med bild på gravtestet och skrev Hej mormor och morfar! Sen gick vi in och det var rätt kul att se deras miner med telefonerna i händerna 
Med svärföräldrarna blev det odramatiskt. De har en massa barnbarn sedan innan så sambon tog det över telefonen. De pratade om lite allt möjligt och sen slänger han ur sig, som om ingenting; Jaha, vad sägs om att bli farmor igen då förresten? Hörde jublet på lång väg 

Jag hann ju aldrig berätta för "allmänheten" sist och det tänker jag vänta länge med nu men sen tänkte jag lägga ut det på bloggen och som status på fejsan, förhoppningsvis med en bild på UL och nåt i stil med "Nu måste vi spara ordentligt på orken, i april kommer storken". Såg nån annan som hade skrivit nåt sånt, kul

Vi har berättat för våra föräldrar och syskon samt att jag berättat för mina 2 närmsta vänninor. Är i vecka 5+1 och vet att det är tidigt ännu men skulle något hända känns det skönt att kunna vända sig till dessa personer för tröst. Förresten Stort grattis till er alla, nu håller vi tummarna att det går bra hela vägen