Jag har precis fått reda på att jag är gravid med vårt tredje barn. Är bara i vecka 5. Men joho så kul med ett syskon till!!
Storasyskonen är snart 4 och 2 och de kommer att vara lite dryga 4.5 och 2.5 när bebisen kommer. Beräknat 8/2 2015. Fler som väntar tredje???
Jag har en av var och har inte mått illa någon av graviditeterna. Inte denna heller. Däremot upplever jag det som att jag är mycket tröttare denna gången men det beror nog på åldern:/
Är sjukt disträ också, så det börjar bli lite jobbigt. Gör så många klantiga saker så jag knappt vågar berätta. Undrar hur det ska gå när jag börjar jobba om två veckor?!! Är lite lagom disträ i vanliga fall men inte som nu! Ibland kan jag inte tänka på annat än graviditeten, googla grav. Info osv. Har kanske för mycket ledig tid;)
Jag börjar jobba på måndag ska bli jätteskönt, gratis hemlagad mat o inget gnäll:) och så sysselsätts man så illamåendet kommer nog inte kännas på samma sätt när man är mer aktiv..
Jag har mått illa under en period typ v 7-12 i alla graviditeter men helt hanterbart genom att äta ofta. Jag har varit äcklad av lukter och haft lite olika sug varje gång, mkt har varit likt också. Jag har ju tre pojkar :) Denna graviditet mådde jag apilla, alltså spyilla under två veckor sen var det borta, nog lindrigaste hittills :) Jag bor i Bålsta lite utanför Sthlm, vi flyttade hit från Sthlm för ett tag sedan.
Jag har en av var och har inte mått illa någon av graviditeterna. Inte denna heller. Däremot upplever jag det som att jag är mycket tröttare denna gången men det beror nog på åldern:/
Är sjukt disträ också, så det börjar bli lite jobbigt. Gör så många klantiga saker så jag knappt vågar berätta. Undrar hur det ska gå när jag börjar jobba om två veckor?!! Är lite lagom disträ i vanliga fall men inte som nu! Ibland kan jag inte tänka på annat än graviditeten, googla grav. Info osv. Har kanske för mycket ledig tid;)
Förresten hur har era föräldrar och svärföräldrar reagerat?
Jag har inte så mycket kontakt med min pappa så där vet jag inte och bryr mig inte heller, min mamma är glad och vill se magen och grejer :)
Men min svärmor däremot verkar inte hurra, när hon fick reda på det sa hon bara spydigt "jag har inga Kommentarer" och efter detta har jag upplevt nästan 4 veckors semester med henne, enligt mig helt hemsk veckor för stört mig som bara den på det hon sa och hon har inte frågat något eller sagt något efteråt :( svärfar däremot har ändå nämt det lite och sagt att jag borde ta det lugnt och frågat vad jag tror det är och så.
Känner just nu att svärmor inte behöver komma närheten av bebis när den är född, överreagerar jag kanske?
Bådas föräldrar blev förvånade ( man trodde inte vi tänkte ha fler barn helt enkelt) men blev glada.
Pingeming; jag förstår dig helt. Hade min svärmor sagt så hade hon lika gärna kunnat slippa träffa barnbarnen. Sen att det inte funkar i verkligheten är en annan sak men jag hade känt så iaf.
Min svärmor har en hel del åsikter varje gång man är gravid som kan irritera mig men man får försöka blunda för dem och svara vänligt men bestämt att "jag är inte sjuk, jag kan bära saker, jag kan träna, man kan inte framkalla missfall osv". Jag känner min kropp bäst men det är svårt för en del äldre att förstå. Jag hörde om nån lista man kan ge oroliga föräldrar/svärföräldrar om "nya" rön kring graviditet nuförtiden. Borde ge henne den!;)
Pingeming: Man är ju extra känslig som gravid och det känns ju inget kul när ngn uppträder på det viset.. Det lägger sig säkert, hon tar till sig det och du bryr dig mindre. Förstår att du blev stött.. Jag berättade för mamma med man och hon blev glad, inte så förvånad. Svärisarna blev också glada, de hade redan listat ut det :)
Förresten hur har era föräldrar och svärföräldrar reagerat?
Jag har inte så mycket kontakt med min pappa så där vet jag inte och bryr mig inte heller, min mamma är glad och vill se magen och grejer :)
Men min svärmor däremot verkar inte hurra, när hon fick reda på det sa hon bara spydigt "jag har inga Kommentarer" och efter detta har jag upplevt nästan 4 veckors semester med henne, enligt mig helt hemsk veckor för stört mig som bara den på det hon sa och hon har inte frågat något eller sagt något efteråt :( svärfar däremot har ändå nämt det lite och sagt att jag borde ta det lugnt och frågat vad jag tror det är och så.
Känner just nu att svärmor inte behöver komma närheten av bebis när den är född, överreagerar jag kanske?
Vi har inte berättar vare sig för mina eller makens föräldrar. Vi har knappt berättat för någon. Det är typ 4 kompisar som vet.
Jag vill inte berätta för mina föräldrar. Deras reaktion när jag var gravid sist var minst sagt sårande. Då handlade det iofs om att de tyckte att vi skaffade barn för tätt (22 mån emellan, vilket inte ens är uppseendeväckande tätt). Nu kommer det vara lite över 3 år mellan bebis och min yngsta så kanske regerar de annorlunda. Jag vågar hur som inte chansa. Måste ju berätta någon gång men det får vänta. Klarade två veckors semester med dem utan att avslöja.
Vad gäller svärisarna lämnar jag det till maken. Jag tror iofs att de kommer bli glada. Svärmor är galen i bebisar ;)
Känner mig nu orolig o ledsen vi har precis fått reda på att vår kusin i Chile fött sitt barn och tyvärr har det Downsyndrom, hon har varit så glad hela graviditeten och nu är hon helt förstörd, vet inte riktigt hur man ska hjälpa henne, hon bara gråter hela tiden 