Hennes kräsenhet förstör vår vänskap
Jag skulle behöva lite råd angående min vän och hur jag ska hantera situationen.
Jag har en vän, vi kan kalla henne Anna, som jag lärde känna under mina studier. Vi läser en ganska lång utbildning och lärde känna varandra redan första dagen och märkte att utöver att vi kom väldigt bra överens så bor vi också nära varandra. Nu är vi inne på sista terminen och skriver uppsats. Vi skriver varsin uppsats om olika ämnen. Jag sa att eftersom jag har så dålig studiedisciplin hemma så kommer jag åka till (en del av) skolan och sitta där och skriva på uppsatsen. Jag föreslog att hon också kan sitta där, det är nära där vi bor och så kan vi diskutera våra uppsatser med varandra och få inspiration/input från en annan person. Anna tyckte att det var en bra idé eftersom hon också har dålig disciplin vad det gäller studierna.
Sedan terminen började har jag suttit på skolan varje dag och Anna har också varit här nästan alla dagar. Det som har blivit ett större och större problem är att hon är så kräsen vad det gäller mat(!). Jag vet att det kanske låter som ett fjantigt problem men det har eskalerat.
Jag vill äta på en lunchrestaurang som är precis bredvid skolan; nära att gå till och god husmanskost. Hon är väldigt kräsen och gillar inte husmanskost, däremot McDonalds och pizza vilket är det enda som finns i närheten förutom den här lunchrestaurangen. Jag känner inte att de andra ställena är aktuellt för min del och ser det lite som mitt "huvudinitiativ" att sitta här och jag går och äter lunch där jag själv tänkt och så får hon gärna haka på eller gå till något annat ställe, det spelar ingen roll för min del.
MEN varje jäkla dag så går hon med till restaurangen och står sedan där och surar för att hon inte gillar matalternativen och inte vet hur hon ska göra.. Hon går några meter bakom mig medan jag plockar mat och funderar på om hon ska köpa mat där (finns även mackor mm) eller om hon ska gå någon annanstans. Jag känner bara att sluta gå bakom mig och se dum ut! Bestäm dig för helvete, det är inte hela världen. Hon skulle kunna göra det lätt för sig genom att t.ex. fota veckans matsedel och sedan planera antingen att gå någon annanstans eller ha med sig egen mat de dagar det inte serveras något hon gillar (dvs nästan varje dag). Men neeeejdå, istället ska hon gnälla på maten till mig och när jag är hungrig blir jag sur och har inget tålamod alls och hon blir gnällig och har ibland gått hem för att äta och "kommer ev. tillbaka". Jag föreslår alltid att hon kan gå någon annanstans (det spelar verkligen ingen roll för mig om vi äter ihop men bestäm dig då, ju längre du funderar desto mer tid går från att vi kan sitta och skriva) men samtidigt är hon då som en efterhängsen hund och vill absolut inte gå någonstans själv. Hon och jag har aldrig bråkat men jag känner att det närmar sig, jag kommer att explodera snart om hon fortsätter såhär.
Det är ändå hela terminen vi ska skriva uppsats. För min del måste hon absolut inte sitta här men det är väldigt trevligt med sällskapet och att ha någon att prata med när det blir för tråkigt och enformigt och skönt att kunna diskutera olika tankar om vad som ska vara med och inte. Men just maten är en bitch för även om jag föreslår att hon ska planera som ovanför så gör hon det inte och hon är absolut inte öppen för förslag vad det gäller att testa mat.
Vad ska jag göra? Säga ifrån? Jag är rädd att det skulle riskera vår vänskap om jag sa ifrån "på skarpen" om att hon får ta tag i sin planering/mat (hon är nästan stolt över att hon inte planerar saker och hon tror hon är en "finsmakare"). Men samtidigt skulle vår vänskap verkligen riskeras om jag får ett utbrott någon dag när jag är hungrig för då är jag verkligen inte snäll och kan inte hålla tillbaka från att säga elaka saker, det är som att hjärnan kopplas bort och jag ångrar mig alltid efteråt. Vad gör man?