• Krumelurchen

    Hur ska jag komma ur min onda cirkel?

    Jag är olycklig och nedstämd för att jag väger för mycket (90 kg, är 167 cm lång), men tröstar mig med mat/godis för att orka ta mig igenom dagen. Det är liksom den enda mysiga stunden på dagen, när jag får vara hemma och äta något gott framför tv:n (ensam helst, äter mycket i smyg).

    Jag orkar inte ta tag i min viktminskning eftersom jag känner mig så nedstämd, och är alltid konstant trött, så kommer inte igång med träning heller :(

    Det har blivit en ond cirkel där jag inte kan komma igång eftersom jag alltid är ledsen och tycker jag är misslyckad, och tycker det för att jag inte kan komma igång...

    Det är ett rätt hektiskt liv med alla måsten (två barn, häst mm), och det tar sugen ur mig och påverkar både mitt äktenskap och arbetsliv. Trivs inte på jobbet så det känns verkligen som om maten är min "enda räddning"...

    Någon som vet hur man ska komma ur detta? "Ät en morot" eller "Drick vatten" hjälper mig inte riktigt, det sitter i huvudet och jag känner mig mest eländig.

  • Svar på tråden Hur ska jag komma ur min onda cirkel?
  • dirty88

    Det är ju märkligt hur du inte kan ta tag i det trots att det är ett jättestort problem i ditt liv (kanske det största?). Hur resonerar man då?

    Att du säger att saker som "ät en morot" inte hjälper så innebär det bara att du är en för svag människa för att ta till dig det. 

    Vill du vara den personen? Nä, förstod att du inte ville det. Så gör något åt saken. Att gå ner i vikt är en simpel sak om man nu bryr sig nog för att ta sig an det hela. Ditt godissug försvinner efter några dagar.

    Det här handlar bara om ett test av din karaktär och inget annat.

  • Leola

    Ts, lyssna INTE på Dirty88 som skrev här ovanför!

    Det handlar inte om karaktär, och om det bara vore att "skärpa till sig" så skulle det ju inte vara ett problem.

    Har du läst om sockerberoende? Jag är själv det och kämpar varje dag mot det. Äter sött flera ggr i veckan, oftast varje dag, så särskilt långt i mitt kämpande har jag inte kommit. Men blir oerhört stolt över mig själv när jag lyckas hålla upp med sockret några dagar i sträck..

    Har själv knappt nån övervikt men det måste man inte ha för att vara socker(-eller mat) beroende. Jag rekomenderaf dig att läsa Bitten Johnssons bok "sockerbomben i din hjärna". Den har hjälpt mig mycket men som sagt har jag långt kvar..

  • Leola
    Dixie skrev 2014-11-18 12:57:44 följande:

    sluta handla hem en massa onyttigheter!!!


    Tänk om det vore så enkelt Har man ett beroende så är det extremt svårt att inte köpa godis...
  • dirty88

    Jo lyssna på mig. Du tröstäter. Sluta tröstäta. Det är möjligt att du är sockerberoende men det spelar ingen roll.
    Saknar människor drivet att bli en bättre människa? Har man det drivet så löser man sånt här på egen hand istället för att skylla på låtsasdiagnoser.

    Det är du själv och enbart du som sätter dig själv i den här situationen. Gör något åt det.

  • konnigulden

    Mitt tips är att tillföra nån ny rutin! Skaffa gymkort, börja gå promenader, konditionsträna - eller nått sånt. Om du gör något fysiskt som är kopplat till att "förbättra dina vanor" som att gymma 2ggr i veckan tex, då är det mycket lättare att också i huvudet fortsätta det goda arbetet du utfört genom att köpa nått nyttigt en fredagkväll. (pistagenötter mmmm..:))
    Sen när du gjort detta ett tag, då har du skaffat dig nya rutiner. (och det gör inget om du då och då förvirrar bort dig till de gamla dåliga rutinerna;))

    Försök att angripa problemet i flera dimensioner (fysiskt, mentalt) för att skapa motivation att bibehålla det också.
    Det är mitt lilla tips, som i nån mån funkar för mig. Mycket lättare att ta en burk makrill i tomatsås istället för chipspåsen som fredagsmys, när man nyss varit på gymmet. Man vill lixom inte förstöra den investeringen man nyss gjort haha. Min psykologi i ett nötskal (helst pistage ja.).

    Lycka till!

  • Dixie
    Leola skrev 2014-11-18 13:04:14 följande:
    Tänk om det vore så enkelt Har man ett beroende så är det extremt svårt att inte köpa godis...
    nä, jag förstår att det inte är så enkelt - men det kan vara en hjälp på vägen! 

    de flesta äter nog godis/choklad etc på kvällen, gärna när barnen gått och lagt sig - har man inget sött hemma på kvällen har man ju inget att äta!
  • Leola
    Dixie skrev 2014-11-18 13:32:31 följande:
    nä, jag förstår att det inte är så enkelt - men det kan vara en hjälp på vägen! 

    de flesta äter nog godis/choklad etc på kvällen, gärna när barnen gått och lagt sig - har man inget sött hemma på kvällen har man ju inget att äta!
    Självklart kan det hjälpa till att inte ha något hemma. Men för mig är det såhär att om det inte finns något sött hemma på kvällen så kan det bli så att jag köper en kanelbulle och en läsk redan på morgonen efter på väg till jobbet. Eller när man är på väg hem. Man äter ju inte bara sött hemma om man är sockerberoende.
  • Leola
    dirty88 skrev 2014-11-18 13:14:12 följande:

    Jo lyssna på mig. Du tröstäter. Sluta tröstäta. Det är möjligt att du är sockerberoende men det spelar ingen roll.
    Saknar människor drivet att bli en bättre människa? Har man det drivet så löser man sånt här på egen hand istället för att skylla på låtsasdiagnoser.

    Det är du själv och enbart du som sätter dig själv i den här situationen. Gör något åt det.


    Sockerberoende är ingen "låtsas-diagnos" 
  • Krumelurchen

    Men det känns som om jag saknar drivet. Jag känner mig misslyckad som människa på grund av det. Om det inte finns godis tar jag en macka eller något annat. Jag förstår att det krävs stora rutinförändringar för att bryta detta och jag gömmer mig inte bakom en diagnos "sockerberoende" men faktum är ju att jag inte klarar av att bryta min onda cirkel utan bara känner mig utmattad och omotiverad. Söker efter olika lösningar men inser rätt snabbt att det bara är mig det ligger på och då känner jag skam över att jag inte har kraft.

Svar på tråden Hur ska jag komma ur min onda cirkel?