Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

helena29

Äldre 16 Feb 21:53
114 svar

Citera Visa endast Anmäl

Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Hej!
Min son är 3,5 år och nåt så OTROLIGT krävande!
Går 15 timmar på dagis. Mån, ons o torsdag mellan 8.30-13.30.
Det är mestadels gnäll, tjat, skrik, ledsen mm mm.
Ex.
-Jag vill ha min iPad här hos mormor
-den är ju hemma
- nä, den ÄR inte hemma, jag vill ha den NUUUU!!!
-då får vi åka hem till den då?
-nä, vill inte åka hem, vill ha den NUUU!! Hämta den maaammaaa! *skrik, gnäll*

Han äter en glass och slänger pinnen på golvet. Jag säger åt honom att slänga den i soporna omedelbart. Han vägrar och skriker NEEEJ! Jag säger åt honom igen. Samma visa igen och han åker upp på rummet.

Han hittar lördagsgodiset i skåpet och vill ha det idag, måndag??! Varför? Han vet mycket väl att det bara är på lördagar! Tjat och jag säger nej, tjat igen. Gnäll, skrik och jag vill det NUUU!

När han leker med kompisar är det ofta bråk om leksaker. Den är miiiin! JAG vill ha den! Han tog den! Men jag vill ha den!

Vid matbordet kan han naturligtvis INTE sitta kvar utan går iväg när han anser sig ätit klart.

En kamp att få honom tvätta händerna efter toalettbesök. VILL INTEE!!! Låter det då. Man får tvinga helt enkelt under skrik o gnäll.

Vi försöker så gott vi kan och vill såklart uppfostra honom bra. Varför är det så svårt? Vi börjar bli så otroligt trötta på denna kamp varje dag.
Vi har inte varit slappa och skämmer inte bort honom, försöker sätta tydliga gränser.

Han är så otroligt krävande i våra ögon. Ovanligt gnällig i jämförelse med andra barn.
Ovanligt känslig i jämförelse med andra barn.
Svårt att få nöjd. Vill bara ha mer/annat.
Det är så gnälligt vad det än gäller. Men värst är ju ändå när man är borta och det krånglas med mat, lek osv. Sååå jobbigt för oss föräldrar att ägna kvällen åt konflikter, trösta mm mm.
Han börjar gråta för ingenting. Känslig. Tål inte motgångar, ett nej eller att det inte går som han vill.

Behöver massor av tips, stöttning av er som känner igen er!! Eller er andra som har tips!
- «
- ‹
- Sida 9 av 11
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)
ummsumaya

Äldre 3 Mar 20:38
#81

Citera Visa endast Anmäl

Påven Johanna skrev 2015-03-03 20:28:14 följande:
Jag har 2 biobarn och 3 bonusbarn, den yngsta är 15 år.
Va trevligt

Man känner det när man läser dina utlåtanden, att du vet vad du pratar om när du pratar om barn/uppfostran.
badrap

Äldre 3 Mar 20:42
#82

Citera Visa endast Anmäl

helena29 skrev 2015-03-03 20:26:22 följande:
Jag vet inte... Men man förstår att du inte egna barn när jag läser din text.

Barn formas av arv, gen o miljö. Sen har barn olika personlighet och läggningar.

Vissa barn är lättfostrade, andra inte. Även om föräldrarna fostrar på exakt samma sätt!

Sen skulle jag inte påstå att min son beskrivs som ett monster...?!
Haha ja, det kan jag förstå att det framgår ganska tydligt även om jag med mina gener och förflutna och mina fina arv nånstans har en känsla av vilken väg jag kommer vilja gå i min fostran.. Och precis som du skriver, på det så har dem sin egna personlighet och vilja.. vackert! Självklart menade jag inte att beskriva och/eller antyda att Ditt barn, eller någons barn är ett monster. I så fall med en humoristisk inställning. Han är ju inget monster, han är ett barn men jag kan tänka mig att om jag var i den situationen hade tänkt "ditt j'vla lilla monster" några gånger och sen fortsätter man kampen om att göra bättre. Ta inte illa vid dig.

Jag kommer definitivt läsa på om uppfostran och samtidigt inspireras av er andra som lever denna för min del ännu oupptäcka värld.. Man måste ju börja nånstans..

Men Helena, du är inte ensam va? Får du mycket stöd av partner, din omgivning osv?
Natulcien

Äldre 3 Mar 20:46
#83

Citera Visa endast Anmäl

helena29 skrev 2015-03-03 19:48:09 följande:
Låter ju enkelt... Jag lyfte ju ner honom men han gick ju upp igen o igen? Vad hade du gjort i det skedet?
Ja, jag tycker inte att just sådana saker är så knepiga. Oftast slutar han efter en tillsägning och/eller fysiskt hinder. Och jag skulle inte låta honom göra det igen och igen eftersom jag skulle hindra honom att göra om det.
Natulcien

Äldre 3 Mar 20:50
#84

Citera Visa endast Anmäl

Påven Johanna skrev 2015-03-03 20:36:53 följande:
Jag tror att det är viktigt att förstå att det är viktigt för barn att göra så som din son gör. Du frågar dig varför han ber om godis på en måndag trots att han borde veta att han bara får på lördagar, men det är hans jobb just nu att göra just så. 3-åringar måste få prova sin vilja och få uttrycka den. Om de bara följde redan uppsatta gränser och regler så skulle de inte kunna utveckla den viktiga biten hos sig själva.

Det är jätteviktigt att både vara följsam (så att inte allt blir en strid) och att ge dem motstånd (när det behövs) men det viktigaste av allt är att man aldrig någonsin kuvar dem. Det är det värsta man kan göra mot barn. Efterhand som han blir äldre så kommer han också att kunna uttrycka sin vilja på andra sätt än vad han gör nu, men för det behöver han en guidad tur av sina föräldrar. Och guider brukar inte bli arga mer än någon enstaka gång, om man pillar på något tretusen år gammalt föremål eller så. Annars är de snälla, visar och förklarar, och repeterar när man glömt eller skickar kanske till och med med en en broschyr och en klapp på axeln när man haft en jobbig tur genom öknar, uppför berg och genom sunkiga marker.

Så tycker jag att föräldragärningen bör vara också. Med tillägget av enormt mycket kärlek och någon triljon kramar.
ummsumaya

Äldre 3 Mar 20:51
#85

Citera Visa endast Anmäl

Natulcien skrev 2015-03-03 20:46:46 följande:
Ja, jag tycker inte att just sådana saker är så knepiga. Oftast slutar han efter en tillsägning och/eller fysiskt hinder. Och jag skulle inte låta honom göra det igen och igen eftersom jag skulle hindra honom att göra om det.
min mamma brukade köra en grej på oss (hon var ensamstående hela våran uppväxt) hon brukade spärra ögonen i oss, då förstod vi att "nu är det allvar". Jag gör samma sak på mina barn, och dem förstår! Dem är alla under 5 år. Ja, 1 åringen är ju inte så jättelydig men hon är smart hon också.

Tar man sig själv på allvar och känner djupt inombords att "Nu räcker det!" så känner barnet av det också.
helena29

Äldre 3 Mar 20:51
#86

Citera Visa endast Anmäl

Hur hade ni gjort i denna situation?

Jag har gjort hemmagjord pizza och säger att det är dags för mat.

Sonen: " Det är bläääk pizza, jag vill inte haaa sån!" Han sätter sig inte vid bordet utan springer iväg. Jag ber honom komma o sätta sig vid bordet. Men han vill inte ha säger han.

Jag: " Då får du vara utan då om du inte vill ha" Sen sätter vi andra oss och jag låter honom va. Han börjar tjura/skrika/gnälla och komma släpandes med lillebrors babygym ut i köket och därefter filtar o kuddar. Säger åt honom att antingen komma o sätta sig vid bordet eller gå upp på sitt rum. Vi vill inte lyssna på gnäll. Han väljer rummet. Men börjar gråta kort därefter. Jag går upp direkt och ber honom följa med ner. Men det vill han inte. Säger att han inte behöver. Men gråt igen... Han kommer ner och sätter sig vid bordet och skriker/ gråter och säger att han inte vill ha pizza. Han vill ha yoghurt o knäckebröd. Han får det, sen lugn o ro och han äter sitt knäckebröd.

Ska man "tvinga" barnen att sitta vid bordet, smaka mm. Om det skriks och gnälls om att hen inte vill äta, hur hanterar man det? Be dem gå från bordet om man gnäller? Ska de " lära sig" att sitta vid bordet även om de inte vill äta?
helena29

Äldre 3 Mar 20:53
#87

Citera Visa endast Anmäl

Natulcien skrev 2015-03-03 20:46:46 följande:
Ja, jag tycker inte att just sådana saker är så knepiga. Oftast slutar han efter en tillsägning och/eller fysiskt hinder. Och jag skulle inte låta honom göra det igen och igen eftersom jag skulle hindra honom att göra om det.
Blir du aldrig nånsin arg??

Så du hade gång på gång lyft ner utan att bli arg och fortsatt så tills han gav sig?
ummsumaya

Äldre 3 Mar 21:00
#88

Citera Visa endast Anmäl

helena29 skrev 2015-03-03 20:51:28 följande:
Hur hade ni gjort i denna situation?

Jag har gjort hemmagjord pizza och säger att det är dags för mat.

Sonen: " Det är bläääk pizza, jag vill inte haaa sån!" Han sätter sig inte vid bordet utan springer iväg. Jag ber honom komma o sätta sig vid bordet. Men han vill inte ha säger han.

Jag: " Då får du vara utan då om du inte vill ha" Sen sätter vi andra oss och jag låter honom va. Han börjar tjura/skrika/gnälla och komma släpandes med lillebrors babygym ut i köket och därefter filtar o kuddar. Säger åt honom att antingen komma o sätta sig vid bordet eller gå upp på sitt rum. Vi vill inte lyssna på gnäll. Han väljer rummet. Men börjar gråta kort därefter. Jag går upp direkt och ber honom följa med ner. Men det vill han inte. Säger att han inte behöver. Men gråt igen... Han kommer ner och sätter sig vid bordet och skriker/ gråter och säger att han inte vill ha pizza. Han vill ha yoghurt o knäckebröd. Han får det, sen lugn o ro och han äter sitt knäckebröd.

Ska man "tvinga" barnen att sitta vid bordet, smaka mm. Om det skriks och gnälls om att hen inte vill äta, hur hanterar man det? Be dem gå från bordet om man gnäller? Ska de " lära sig" att sitta vid bordet även om de inte vill äta?

Du ger efter. Du går med på hans villkor. Det är ett stort misstag, för då lär han sig att med hans beteende gör du som han vill. Står du fast vid att: Nej, du får äta det som vi äter, annars får du stå dig till nästa mål mat (om det kommer ett till, annars får han sova hungrig). Min mamma gjorde som sagt så på oss, och vi lärde oss att det skadar inte henne att vi inte vill äta, det är ju vi som blir hungriga.

Du måste vara fast på det du vill. Vill du att han sitter och äter det ni äter, annars får han vara på sitt rum, så håll fast vid det. Kommer han så är det jättebra, men följ inte efter honom om han gråter på rummet, för med störst sannorlikhet är att han manipulerar dig och vet att gråta på rummet får dig och följa efter och låta honom göra som han vill sen.
Natulcien

Äldre 3 Mar 21:05
#89

Citera Visa endast Anmäl

helena29 skrev 2015-03-03 20:51:28 följande:
Hur hade ni gjort i denna situation?

Jag har gjort hemmagjord pizza och säger att det är dags för mat.

Sonen: " Det är bläääk pizza, jag vill inte haaa sån!" Han sätter sig inte vid bordet utan springer iväg. Jag ber honom komma o sätta sig vid bordet. Men han vill inte ha säger han.

Jag: " Då får du vara utan då om du inte vill ha" Sen sätter vi andra oss och jag låter honom va. Han börjar tjura/skrika/gnälla och komma släpandes med lillebrors babygym ut i köket och därefter filtar o kuddar. Säger åt honom att antingen komma o sätta sig vid bordet eller gå upp på sitt rum. Vi vill inte lyssna på gnäll. Han väljer rummet. Men börjar gråta kort därefter. Jag går upp direkt och ber honom följa med ner. Men det vill han inte. Säger att han inte behöver. Men gråt igen... Han kommer ner och sätter sig vid bordet och skriker/ gråter och säger att han inte vill ha pizza. Han vill ha yoghurt o knäckebröd. Han får det, sen lugn o ro och han äter sitt knäckebröd.

Ska man "tvinga" barnen att sitta vid bordet, smaka mm. Om det skriks och gnälls om att hen inte vill äta, hur hanterar man det? Be dem gå från bordet om man gnäller? Ska de " lära sig" att sitta vid bordet även om de inte vill äta?

Vår son, som är drygt 4 år, gör också så i perioder; d.v.s. "bryter ihop" när det är dags för middag och han ser att det är någon mat som inte är hans favoritmat. Han kan skrika: "Nej, inte sån där mat. Jag ville ju ha korv!", eller något liknande. Vi brukar aldrig servera alternativ mat, utan säger t.ex. "Ja, korv är gott, men det kan man ju inte äta varje dag, då skulle man få näringsbrist. Idag äter vi det här." Vi ger ingen annan mat, men säger inte heller åt honom att gå eller att han får vara utan mat. Oftast äter han efter en stund, men ibland petar han bara i sig yttepytte. Vi brukar inte tjata eller tvinga när det gäller mat. Han får äta det han vill av det som serveras och hur mycket/lite han vill. Det brukar jämna ut sig.
Han har dock aldrig sprungit iväg utan väljer ändå alltid att sitta med vid bordet. Men skulle han springa iväg så skulle jag nog bara säga att jag gärna vill att han sitter med oss och äter, men sedan låta honom vara. Oftast tycker jag att det fungerar bra att låta bollen ligga hos barnet och be barnet säga till när han är redo.
Natulcien

Äldre 3 Mar 21:08
#90

Citera Visa endast Anmäl

helena29 skrev 2015-03-03 20:53:03 följande:
Blir du aldrig nånsin arg??

Så du hade gång på gång lyft ner utan att bli arg och fortsatt så tills han gav sig?
Klart jag blir arg ibland. Men jag försöker att undvika att skrika i de lägena (även om det inte alltid lyckas).

Nej, jag hade inte lyft ner gång på gång. Jag hade inte låtit honom komma så långt. Jag hade hindrat honom från att ens klättra upp.

«
‹
Sida 9 av 11
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

INNEHÅLL