Umgås ni med barnen i den andra förälderns vecka?

Nja, det där låter lite väl "needy" från föräldern. Varför skulle man kontakta barnet för att bjuda in på middag under den andre förälderns vecka eller be barnet titta förbi? Tycker att man får respektera barnets tid med och hos den andre föräldern. Om sen barnet själv på eget bevåg tittade förbi en snabbis ibland är en annan sak. Men att uttrycka önskemål om att det skulle ske? Nej, absolut inte.

Varför ställer du frågan? Hnadlar det om att du saknar barnet? Eller litar inte på att barnet har det bra hos den andre och vill ha koll? Känner du dig ensam? Vad handlar det om att du har detta behovet? Eller den andre föräldern då om det är du som drabbas.

Min bästa vän och hennes ex man gör det,eftersom barnen mår bäst av det och att föräldrarna vill.När det inte är mammans/pappans vecka så hämtar föräldern från förskola/skola och umgås lite,går på bio eller fikar,eller träffar vänner.Tills andra föräldern kommer hem.Det är verkligen inget som stör utan snarare naturligt för både barn och vuxna.Barn har knappast bett om att få vara utan ena föräldern vv.I början gjorde föräldrarna detta 2-3 ggr/vecka men idag några år senare ca 1ggr/vecka.Barnen får ringa när de vill,om de vill träffas mer ordnar föräldrarna det.Jag och min man hade likadant,våra tjejer var då 9 och 4 år.Dom skulle mått väldigt dåligt om de tvingades vara utan sin mamma/pappa varannan vecka så vi hade tät umgänge vilket var tryggare för barnen.

@jenny99, det låter som att din vän, och du själv förresten, då var överens med den tidigare partnern om när och hur ni skulle umgås med barnen.

och @anonym (noll), för min del ställer jag frågan för att stilla min nyfikenhet på den allmänna inställningen (Familjeliv får representera allmänheten )

Absolut. Varför ska jag inte umgås med min dotter och hennes mamma? För att det inte är min vecka? 

Här har det varit öppna dörrar och vi hjälper varandra om det behövs.

Frågan gällde umgänge med barnet. Utan den andra föräldern.

Det låter bra. Har det varit barnen som själva fått tala om var de är, eller har ni vuxna pratat om det innan?

Vi försöker vara behjälpliga för varandra om det behövs. Nu är hon såpass stor att hon klarar sig själv för det mesta men det kan alltid dyka upp något. Hon är tonåring och har fullt upp vilket innebär lite tid tillsammans för oss båda. 

Hej Luminorbase, tack för ditt svar. Det låter bra, men min fråga handlar inte om när man försöker hjälpa varandra. Utan syfte att hjälpa din expartner, skulle du kontakta barnet och bjuda på fika eller något annat i den veckan som hon är hos sin andra förälder? Skulle du meddela den andra föräldern? Fråga om det går bra? Eller skulle du lägga på barnet att själv tala om var det är?

Någon annan som vill dela med sig av sina erfarenheter?

Här ringer mamma/pappa ett par gånger på "fel" vecka men inte mer än så om det inte är något speciellt och planerat som tex födelsedagar. . En vecka går så fort och då vill ju både barn och förälder ha det "ifred"... Det är ju så få timmar efter skola och jobb liksom.

Yngsta brukar följs med sin mamma till stallet på pappas tid ibland men mer än så brukar det inte vara..

Jag känner ingen som kör en hel vecka (7 dagar) i stöten. Fast då syftar jag iof till yngre barn, upp till nio års ålder ungefär.

En nyfiken fråga - telefonsamtalen, vad pratas det om då? Vad som hänt i veckan? Eller görs det upp planer för nästkommande vecka (då barnet ska till den andre föräldern)? Eller både och?

Ja alltså barnen pratar med sin förälder i telefon, de pratar nog om allt möjligt som förälder-barn pratar om. .. Men ja mamma skickar gärna meddelanden via barnen medan pappan enbart pratar med barnen kan man väl säga.

Både och. Vill jag göra saker så hör jag av mig och tvärtom.