• Anonym (Utbränd)

    Utbränd. Byta jobb??

    Jag har gått och burit på detta länge,och behöver skriva av mig.Vore skönt att få lite nya perspektiv på min situation. Jag har vridit och vänt på allt och nu har jag kört fast,känns det som.Hoppas ni orkar läsa.

    Jag har varit på ett yrke rätt länge och till slut bestämde jag mig för att utbilda mig och byta jobb. Prova nåt annat helt enkelt.

    Sagt och gjort,jag utbildade mig till Undersköterska,fick snabbt jobb och nu har jag jobbat i flera år i detta yrke. Har upptäckt att jobbet i vården är rätt slitigt och psykiskt påfrestande,men jag har trivts rätt ok ändå,och jobbat på.

    Det har varit mycket strul i organisationen,chefsbyten,otrygga anställningar,stressigt,personalbrist,usel lön för MYCKET arbete,osv,osv.

    På dessa år jag har jobbat i vården har jag tittat in i den berömda väggen 3 gånger.
    Ja du läste rätt. Jag har fått diagnosen utmattningssyndrom 3 gånger på bara några år.

    Nu är jag tillbaka i jobb igen,men har nu allvarligt börja fundera på om detta är rätt yrke för mig?? 

    Jag funderar allvarligt på att gå tillbaka till yrket jag hade innan jag utbildade mig till Undersköterska. Jag trodde aldrig att man kunde må såhär dåligt av ett jobb.

    Hur ska jag göra? Att orka fatta ett sånt här stort beslut när man är utbränd önskar jag ingen. Fy fan vilket helvete detta är.

    Vad tror ni om detta? Skriv och ge mig lite nya perspektiv. Jag har kört fast i mitt tänk!

  • Svar på tråden Utbränd. Byta jobb??
  • Anonym (också)
    Anonym (Utbränd) skrev 2015-05-05 20:58:08 följande:

    Jag har provat många områden inom vården. Vårdcentral,psyk,gruppboende,hemtjänst,personlig ass,....har en känsla av att jag är mätt på vården. 
    Tycker inte ens att det är kul längre att jobba med människor. Jag är lättirriterad och får anstränga mig för att inte fräsa ifrån till vårdtagarna....usch,vad hemskt det låter när jag ser vad jag skriver.....detta är så ledsamt!

    Jag älskade ju mitt jobb i vården. Jag känner inte igen mig själv alls.Hur kan det bli såhär?

    Mitt gamla jobb kan jag gå tillbaka till,men då kommer mina onda axlar tillbaka som ett brev på posten. Det var lite därför jag ville byta jobb. Det var fysiskt tungt och jag fick problem med mina axlar. 

    Men kanske bättre att ha ont i axlarna än att bli så utbränd så man har självmordstankar? 

    Jag skulle vilja byta jobb helt. Till ett tredje jobb,men det har jag ju ingen utbildning till....dessutom vilket jobb är inte stressigt? Nu behöver jag ett jobb som inte är stressigt.


    Det låter ju som att du skulle må bättre av ett tredje jobb. Även om du inte har utbildning. Att få ont i axlarna är ju inte något som förbättrar situationen. Då kanske du behöver sluta det jobbet också. Tyvärr känner jag också, vilket jobb är inte stressigt? Har inte kommit på något än. Eller för min del pajar nacken(har en skada).

    Är du sjukskriven nu? Om inte så låter det ju som att du behöver bli det. Du kan ju inte gå och känna att du är på väg att nästan fräsa ifrån till dem du jobbar med. Det är inte sunt.


  • Anonym (Utbränd)
    Anonym (också) skrev 2015-05-05 21:09:05 följande:
    Det låter ju som att du skulle må bättre av ett tredje jobb. Även om du inte har utbildning. Att få ont i axlarna är ju inte något som förbättrar situationen. Då kanske du behöver sluta det jobbet också. Tyvärr känner jag också, vilket jobb är inte stressigt? Har inte kommit på något än. Eller för min del pajar nacken(har en skada).

    Är du sjukskriven nu? Om inte så låter det ju som att du behöver bli det. Du kan ju inte gå och känna att du är på väg att nästan fräsa ifrån till dem du jobbar med. Det är inte sunt.
    Jag har varit sjukskriven nu sen i mars,men börjat jobba igen på 25%. Detta att jag ville fräsa ifrån mot vårdtagarna hände strax innan jag blev sjukskriven. Nu har jag helt enkelt inte råd längre att vara hemma.Därför har jag börjat jobba igen,men eftersom jag är inne på utmattningssyndrom nummer 3,så är jag egentligen rädd för att gå tillbaks till jobbet. men som sagt,Jag har inte råd att vara hemma längre nu. det känns som ett fruktansvärt jobbigt läge. jag borde nog inte jobba,men jag måste. Vem ska annars betala mina räkningar? Ensamstående som jag är också.
  • Anonym (Utbränd)
    Anonym (slutade) skrev 2015-05-05 21:07:43 följande:
    Låter ju nästan som att du inte borde jobba alls på ett tag...och inte fundera på yrkesbyte heller <3 kanske att du behöver vara sjukskriven ett tag och bara släppa tankar på allt?
    Jag har varit sjukskriven sen i mars,men måste nu börja jobba eftersom jag inte har råd att vara hemma längre.
  • Anonym (också)

    Det var ju inte så länge du var hemma. Det är inte bra att gå tillbaka för tidigt. Tråkigt att ekonomin ska styra. Men jag vet hur det är. Jobbade 80% när jag blev sjukskriven så min ersättning baserss ju på det. Är också ensamstående med ett barn.

    Jag hoppas att det löser sig för oss båda. Men ibland känns framtiden som en groda utan ben.

  • Anonym (Utbränd)
    Anonym (också) skrev 2015-05-05 18:25:36 följande:

    Sitter med precis samma tankar som dig. Skillnaden är att jag satsat 4,5 år på högskolan och inte har något annat yrke. Jobbar inom vården.

    Men ska jag ändå byta jobb? Är det jobbets fel att det blir så här? Eller kommer det alltid att finnas inuti? Blev utbränd 2008 och känner mig inte återställd. Hur är det för dig? Har du känt att du kommit tillbaka till samma läge som du var innan?

    Varför valde du att sluta med ditt första yrke? Är det också slitigt?


    Du jobbar också fast du inte känner dig helt återställd? Har du något annat jobb på gång?

    Ja sannerligen känns framtiden som en groda utan ben.Det var en bra beskrivning
  • Anonym (också)

    Jag har jobbat men känner ju att jag aldrig kommer att bli som innan 2008. Just nu är jag sjukskriven igen sen mars. Och jag har inte kommit upp i heltid någon gång sedan 2008.

    Har inget annat jobb på gång. Vill ju så gärna vara kvar på mitt där jag trivs.

  • Anonym (varit där)

    Du börjar jobba för tidigt helt enkelt, det är därför du inte blir frisk. Det är ju inte så att du fått utmattnignssyndrom 3 gånger på några år utan du har fått det en gång och inte blivit frisk ännu.
    Jag vet hur svårt det är att tänka logiskt när man är sjuk men jag hade en strategi att ta hand om en sak per dag, även om det var så lite som att säga upp ett abonnemang.
    Steg ett för dig tror jag är att bena ut vad du egentligen vill. Det kan ju inte ha varit någon nyhet för dig när du började jobba att man som USK jobbar både kvällar, helger och delade turer. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att bli folk är ju sjuka dygnet runt. Jag antar att det i grunden är så att du just nu saknar ork och det är därför du inte har något som du kallar socialt liv och då är det enklaste att skylla det på arbetstiderna istället för att inse att det är en del av din sjukdom.
    Trivs du med arbetet så ska du ju inte skaffa dig ett nytt yrke utan istället försöka få det du har att fungera. Trivs du inte med det så är det dags att gå vidare. Ta ett papper skriv + i en kolumn och - i den andra och så skriver du på + eller - sidan allt med det yrket du har idag och ser vilken kolumn som får mest poster. Vad man måste tänka på då är att försöka göra det med en frisk hjärna, dvs sånt som är negativt just nu när man är sjuk men som annars är positivt är ju inte i grunden negativa poster.
    Om + sidan överväger så är det dags att ta itu med nästa stategi för att få arbetet som USK att fungera i praktiken. Om - sidan överväger så är det dags att gå vidare och då har du också en "mall" för vilka krav du ska ställa för ett nytt jobb. Ex om kvällsarbete är ett absolut minus så är ju ex jobb på restaurang helt uteslutet.

    Det viktigaste för dig just nu är att tillåta dig att vara sjuk. Skillnaden i inkomster mellan att vara sjuk 100% eller 75% kan ju inte vara så stor att det påverkar nämnvärt. Själv jobbade jag inte på totalt 4 år från jag först fick min diagnos, började på 100%, sedan 75%, sedan 50%, jobbade sedan 3 månader heltid innan jag däckade igen och blev 100% sjukskriven och började trappa upp långsammare igen. sista året hade jag ingen ersättning alls men med facit i handen var det värt de lånet jag fick ta att verkligen återhämta mig. Jag fortsatte i samma yrke men hos ny arbetsgivare och med lite andra arbetsuppgifter. Jag har jobbat i ett år nu och det fungerar bra.

  • Anonym (Utbränd)
    Anonym (varit där) skrev 2015-05-06 08:46:45 följande:

    Du börjar jobba för tidigt helt enkelt, det är därför du inte blir frisk. Det är ju inte så att du fått utmattnignssyndrom 3 gånger på några år utan du har fått det en gång och inte blivit frisk ännu.
    Jag vet hur svårt det är att tänka logiskt när man är sjuk men jag hade en strategi att ta hand om en sak per dag, även om det var så lite som att säga upp ett abonnemang.
    Steg ett för dig tror jag är att bena ut vad du egentligen vill. Det kan ju inte ha varit någon nyhet för dig när du började jobba att man som USK jobbar både kvällar, helger och delade turer. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att bli folk är ju sjuka dygnet runt. Jag antar att det i grunden är så att du just nu saknar ork och det är därför du inte har något som du kallar socialt liv och då är det enklaste att skylla det på arbetstiderna istället för att inse att det är en del av din sjukdom.
    Trivs du med arbetet så ska du ju inte skaffa dig ett nytt yrke utan istället försöka få det du har att fungera. Trivs du inte med det så är det dags att gå vidare. Ta ett papper skriv + i en kolumn och - i den andra och så skriver du på + eller - sidan allt med det yrket du har idag och ser vilken kolumn som får mest poster. Vad man måste tänka på då är att försöka göra det med en frisk hjärna, dvs sånt som är negativt just nu när man är sjuk men som annars är positivt är ju inte i grunden negativa poster.
    Om + sidan överväger så är det dags att ta itu med nästa stategi för att få arbetet som USK att fungera i praktiken. Om - sidan överväger så är det dags att gå vidare och då har du också en "mall" för vilka krav du ska ställa för ett nytt jobb. Ex om kvällsarbete är ett absolut minus så är ju ex jobb på restaurang helt uteslutet.

    Det viktigaste för dig just nu är att tillåta dig att vara sjuk. Skillnaden i inkomster mellan att vara sjuk 100% eller 75% kan ju inte vara så stor att det påverkar nämnvärt. Själv jobbade jag inte på totalt 4 år från jag först fick min diagnos, började på 100%, sedan 75%, sedan 50%, jobbade sedan 3 månader heltid innan jag däckade igen och blev 100% sjukskriven och började trappa upp långsammare igen. sista året hade jag ingen ersättning alls men med facit i handen var det värt de lånet jag fick ta att verkligen återhämta mig. Jag fortsatte i samma yrke men hos ny arbetsgivare och med lite andra arbetsuppgifter. Jag har jobbat i ett år nu och det fungerar bra.


    Tack för ditt långa svar.Jo jag visste givetvis att det var jobb kvällar helger och delade turer i jobbet som uska, Men jag tänkte att jag provar så får vi se. Och nu känner jag att det jag borde göra är att lämna vården helt.Jag har jobbat dygnet runt känns det som i flera år. Mina dagar har sett ut såhär: Äta,jobba sova,äta jobba sova,och jag har i princip inte haft någon fritid överhuvudtaget. Jobbet har tagit alldeles för stor plats i mitt liv. Eftersom jag har jobbar hela tiden har jag inte kunnat ha ett socialt liv. Har inte kunnat gå danskurser som jag så gärna vill gå på. jag anmälde mig till en matlagningskurs för några år sen,men fick sluta eftersom jag jobbade dom kvällarna kursen var. och då hade jag redan betalt kursen. 

    Och jag har gjort ett stort antal listor med plus och minus med mitt jobb som uska,och kommit fram till att jag nog borde lämna vården. jag har haft svårt att veta vad jag vill,tyvärr,men nu har det börjat klarna att vården nog inte är ett jobb för mig.

    men då sticker en annan fråga upp sitt fula huvud. Vad ska jag jobba med istället? Som inte är så stressigt som vården,och ett jobb med mån-fre tider?
    Då blir svaret det jobbet jag hade innan. Det var inte lika stressigt plus att det var "normala" arbetstider. men då kommer jag garanterat få ont i mina axlar igen.

    jag är förvånad över hur du har klarat dig ekonomiskt att vara hemma i fyra år??
    Man har ju hört att när man går hemma sjuk så har man det inte precis bra ekonomiskt. Så länge skulle jag aldrig kunna vara hemma,även om jag skulle behöva det. Min anställning är på 75% det blir ju inget kvar i sjukpenning med den procenten.

    dessutom tar inte min läkare mig på allvar. Nu när jag blev sjuk igen tredje gången ville han knappt sjukskriva mig,och sa kort "byt jobb". Borde väl byta läkare,men var ska jag ta orken och energin ifrån att kräva min rätt till hjälp? 
  • Anonym (varit där)
    Anonym (Utbränd) skrev 2015-05-06 10:02:08 följande:
    jag är förvånad över hur du har klarat dig ekonomiskt att vara hemma i fyra år??
    Man har ju hört att när man går hemma sjuk så har man det inte precis bra ekonomiskt. Så länge skulle jag aldrig kunna vara hemma,även om jag skulle behöva det. Min anställning är på 75% det blir ju inget kvar i sjukpenning med den procenten.
     

    Jobbar du bara 75% så får du ju sjukpeng för de procenten så skillnaden mellan lön och sjukpeng blir ju samma oavsett vilken %-sats man jobbar.

    Det är klart att pengarna in blir mindre men kostnaderna sjunker ju också. För min del så försvann 7 mils pendling med bil varje dag så bara där sjönk ju mina utgifter med ungefär 1500 i månaden.

    Så länge jag hade sjukpeng så hade jag inga problem att klara mig det var svårare när jag blev utförsäkrad och inte fick in några pengar alls. Men min filosofi är att allting löser sig frågan är bara på vilket sätt. Nu har jag alltid haft en ekonomi som bygger på att jag kan ställa om från en dag till en annan, så jag behövde inte ha in mer än ungefär 3000 i månaden för att "överleva" och på något sätt gick det var månad. Lite försäljning på Tradera, en god vän som ringer på dörren och undrar hur jag klarar mig och lämnar en tusenlapp som tack för att jag finns, en gammal fordran jag har som jag får återbetald.

    Min fördel var nog att jag visste att om det absolut inte går en månad så får jag ju söka ett jobb och börja jobba och tjäna pengar så jag behövde bara leva dag för dag egentligen. Jag tror tom det var en stor hjälp i mitt tillfrisknadne att kunna leva så i stunden och slippa oroa sig för framtiden eller grubbla på vad jag glömt under dagen.

    Nu klarade jag mig hela vägen fram till jag kände mig mogen att börja jobba igen och sökte nytt jobb.
  • Fjärilslarv

    Men ts det du beskriver är vardagsmat för de som arbetar inom vården. Man gör ju praktik när man går omsorgutbildningen som ger en behörighet att anställas som usk, träffade du inte på detta då?

Svar på tråden Utbränd. Byta jobb??