Åh vad roligt med flera svar! Jag blir så glad :)
Vill svara er alla direkt, men det känns som det blir för långt inlägg om jag ska citera alla, så jag skriver bara till er såhär:
130 säkert: Vi har ungefär samma BMI, väger mer men är också längre vilket jämnar ut lite. Jag har alltid varit större, men trivdes rätt bra i mig själv i gymnasiet, då vägde jag runt 80 kilo, och även om det räknas som övervikt så skulle jag vara helt överlycklig att ta mig tillbaka dit igen. Jag tycker personligen att jag var fin då, om man tänker rent utseendemässigt, men framförallt orkade jag ju mycket, mycket mer. Jag bytte preventivmedel när jag blev tillsammans med min nuvarande sambo, för fem år sen, vilket ledde till kraftig viktökning, ca 30 kilo på några månader. Sedan dess har saken varit för tuff att ta tag i, och jag har sakta men säkert klättrat uppåt mot nuvarande vikt.
Jag är också trött på att inte få plats i stolar på diverse ställen. Skulle vilja kunna gå till läkaren utan att denne får alla möjliga åkommor att spåras tillbaka till övervikten (diverse smärtor, öroninflammation, eller slemhosta).
Jag tycker att din plan låter väldigt genomtänkt och utvecklad. Bra med delmål så att finalen inte känns lika långt bort. Själv har jag ingen lika tydlig plan, det jag tänkt mig är att äta bättre, framförallt oftare och i mindre portioner, samt dra ner på kolhydrater och kraftigt minska ren onyttig skit (tror inte att jag pallar nollvision för tillfället, bättre att ta det i steg). Dessutom tänkte jag naturligtvis även motionera oftare. Jag har börjat konditionsträning med olika dansträningsvideos på youtube, för att jag helt enkelt tycker att dans är roligt, tänkte även tätare/längre promenader och kanske även ta ut cykeln på några turer (om den nu orkar bära hela mig).
Självklart ok att skriva vikt och mått här! :) Ett förslag från mig, för att peppa varandra skulle kunna vara att skriva någon form av (inte jätteutförlig, men ändå) mat- eller träningsdagbok här. Så kan man ge råd och pepp kring hur det går?
På vilket sätt känner du att du har dålig uppbackning av familj och vänner? :/ Tråkigt att höra!
En till: Det med motivationen är svårt, just detta är en av anledningarna till att jag startade denna tråden så vi kan peppa och stötta varandra :) Har inte många barn, men många sysselsättningar (plugg + extrajobb) vilket gör att även jag känner tidsbrist, det är mycket enklare att lägga sig i soffan när man kommer hem (eller i ditt fall har lagt barnen), eller hur?
XL: Som jag svarade här uppe så har jag varit större i hela mitt liv, men verkligen gått upp massor i samband med ett preventivmedelsbyte, + 30 kilo på några månader, det sa bara pang. Innan jag insåg vad som höll på att hända var det liksom redan för sent.
Har också varit deprimerad, och har tröstätit. Detta är något jag fortfarande tyvärr går tillbaka till om jag är nedstämd.
De flesta här på familjeliv har nog barn så det är väl normen, men jag har faktiskt inte det (men det börjar närma sig). Så det är bara jag och sambon, visserligen är vi ansvariga för vår egna hälsa också, så det är ingen ursäkt. Men vi utsätter inga andra för det samtidigt. Sen äter inte vi snask varje kväll heller t.ex, men oftare än vi borde, och i större mängder. Dricka är en riktig last hos oss båda, för mig är det specifikt Cola, får huvudvärk och känner mig allmänt dålig om jag inte dricker cola på flera dagar, så illa är det.
Men nog är det tråkigt att han inte tar det hela på allvar. Sist jag försökte med något liknande lovade han att stötta med iaf motionen, även om han även då inte ville fixa matvanorna, då var jag ute på promenader mest och han lovade att följa med. När det väl kom till kritan så ville han aldrig när jag skulle gå ut, och när han valde att stanna inne var det väldigt lätt att välja samma väg. Nu säger jag inte att det är hans fel att jag inte motionerar eller äter rätt, jag är en egen person och ansvarar för mig själv, men jag tror att det kanske iaf skulle vara lättare att ta tag i situationen om man hade mer stöd.
Jag studerar på heltid och har tre timjobb vid sidan av, vilket gör att jag har ganska lite fritid och det är svårt att planera dagarna då man hastigt kan bli inringd på jobb.
Tack för jättebra tips! Ska se vad jag kan implementera i min vardag! :)
-----
Såg att detta blev jättelångt nu, men så är det kanske just när man lär känna varandra lite. Hoppas att jag svarat på alla frågor och kommenterat era texter och att ni är fortsatt sugna på att hänga i tråden och hjälpas åt! :)