Pappan kan inte trösta - barnet får panik

Nej det är du inte. Men du är väl dotterns mamma? Är det inte ditt jobb att uppfostra henne? Särskilt om pappan inte klara av det. Hur tror du det blir för henne sen ute i riktigt världen när ni båda två lär henne att det är okej att bete sig hur som helst när någon inte ger än det man vill/behöver ha?

Det var nog det dummaste jag hört. Ditt barn kanske kan vara med i tv om några år bland de andra bortskämda, övercurlade odågorna.
Klart som sjutton det är din uppgift att uppfostra ditt barn så att det kan vistas bland andra människor. Det är aldrig ok att kalla någon fula saker eller att slåss.

[quote=76329429][quote-nick]ominte skrev 2016-02-11 22:22:48 följande:[/quote-nick]Nope. Jag är inte hans talesman.

[/

Fast som föräldrar måste ni ju stå enade. Jag markerar väldigt tydligt för dottern om hon beter sig illa mot pappa och han gör detsamma om hon är elak mot mig. Vilket gör att hon finner det lönlöst att göra något dumt ich förvänta sig tröst efteråt.

Men gällande din man TS, har han även problem med känslor mot dig och sin övriga familj? misstänker du någon störning eller finns det svek längre bak i historien? Är han intresserad av sitt barn och tar han likvärdigt ansvar?

Kontakta skolkurator eller psykolog.

Låter ju som en bortskämd övercurlad svärande odåga ja... Bryter ni inte beteendet nu blir det ju bara etter värre ju äldre hon blir.

Men shit vad är det för folk här nuförtiden. Otroliga auktoritära idioter som tycker att föräldrar ska ha makt över sina barn, täppa till munnen på dem men absolut inte ta sitt eget vuxenansvar!? Det var DET jag skrev i ts, inte hur jag får mitt barn att sluta vara arg på sin pappa. Att stå enad front mot barnet är inte min kopp te. Betacksr mig för såna kommentarer .

Tycker synd om era barn som inte får det bemötandet ett barn behöver i sin frustration. Ilska och aggressivt beteende är tecken på otrygghet och sökande efter bekräftelse.

Jag kommer inte läsa ot-inlägg from nu utan endast såna som svarar på min ursprungsfråga

Hon beter sig såhär bara när hon blir frustrerad på hans oförmåga. Annars inga problem öht . Jag förstår precis varför hon blir arg för jag blir också det när han är såhär mot mig. Jag tröstar och bekräftar hennes känslor men hon kommer inte sluta hata som pappa så länge han agerar ointresserat.

Han har problem med känslor helt och hållet, även mot mig. Jag misstänker någon typ av npf men han vägrar ta till sig det. Tyvärr kommer han förlora oss pga att han vägrar ha insikt..

Fast det är ingen som säger att du inte ska trösta henne för det hon är ledsen för. Inte heller någon som säger att det är konstigt att hon bli ledsen och arg när pappan inte klarar av att känslomässigt trösta henne och hon kanske känner sig ignorerad. Men ni eller du då om pappan inte klarar av det borde ändå tala om för flickan att det inte är okej att bete sig så. Man har ingen rätt att slåss bara för att pappa sårar henne.

Även om hans beteende även gör dig arg så borde du ju försöka förklara för dottern att pappa inte gör det för att vara elak, utan att han älskar henne men han har svårt för visa kärlek och närhet och att trösta. Människor är olika.

Det handlar ju inte om att underlätta för honom eller göra hans jobb utan du gör det för att dottern ska må bättre.

Nej nej nej. Klart att du är hans talesman, och han är din. Ni ska alltid stå enade inför barnet. Sen kan ni skälla på varandra i enrum, men att låta dottern säga så till din pappa är ju fruktansvärt. Och du säger ingenting om det.

Min dotter kom hem från sin pappa och de hade varit osams om något, jag visste inte vad. Dottern sa att hennes pappa var en jävla idiot, och jag höjde direkt rösten med ett skarpt "hey". Sen sa jag att självklart är man arg på varandra ibland, men såna ord säger man inte, speciellt inte till sin pappa. Och då visste jag inte ens vad som hänt! Det är aldrig någonsin ok att bete sig så. Att du ts har problem med din man är väldigt tydligt, men att du använder ditt barn som vapen, för det gör du, är fruktansvärt.

Men vad händer när du inte är där? Pappan måste ju ändå ibland vara själv med dottern. Hur löser han det då?

Jag får intrycket av att dottern beter sig som hon gör för att hon vet att du alltid tar hennes parti. Hon kan bete sig hur som helst och du säger ändå inte ifrån. Då finns det ju ingen anledning att sköta sig.

Min dotter som snart fyller 12 är aldrig så dramatisk och gnällig och känslomässigt överdriven som när mormor är på besök. För hon vet att mormor alltid tar hennes parti. Mormor förstår inte, för hon är ju s a s alltid på plats när det händer men vi och morfar (som ibland hälsat på själv) bara himlar med ögonen när ungen drar igång värsta utbrottet och mormor slår knut på sig själv för att vara henne till lags.

För att du inte ska hamna i kläm så måste du backa.
Kommer de inte överens så får de lösa, ta en prommenad, åk och handla eller vad som helst. Sen kan du och dottern prata om vad som hänt i skolan eller andra saker hon inte vill ta med pappan men hennes konflikt med pappan måste de lösa. Är ju klart som tusan att pappan inte kan göra något åt saken när du är där och dottern har bestämt sig för att hon ska skrika sig till din uppmärksamhet genom att bete sig illa mot pappan.

Och är du på plats och hon skriker elaka saker så är det din uppgift som förälder att säga att det är där inte ok. Så där säger man inte åt någon, oavsett hur arg man är. Man får tänka men man måste också lära sig att vara tyst. Pappan har mycket att jobba på men den här biten måste du också ta. Annars signalerar du till dottern att det är ok att bete sig så.