Ni som kommit vidare TILLSAMMANS efter att den ena haft en affär...

Snabbt svar är att den som varit otrogen måste vara helt ärlig om vad den gjort och orka med alla de stadier som den bedragne måste gå genom.
Den som bedragit måste vara beredd på att göra nästan allt i sin makt och förändra sitt beteende helt och hållet.
Då kanske kanske den som blivit bedragen kan komma så långt att den förlåter människan. Själva otroheten/affären behöver man inte förlåta men man kanske kan lära sig att leva med den. Processen tar nog i många fall minst ett år innan den bedragne kommit så långt att den kan bestämma sig i vilken riktning det lutar åt. Dvs fortsätta eller lämna.

Livet därefter kommer aldrig att bli som det var tidigare. Det är ju såklart på gott och ont men för den bedragne oftast ont då det liv som den hade ju visat sig vara en lögn och personen som den levt med visat sig vara en annan. Undantag finns ju såklart. Det finns dom som får det mycket bättre än tidigare också.

Det finns många liknelser man kan göra för sig själv som beskriver en otrohetsaffär på ett bra sätt.

Tänkt dig att du har ett fint årgångsvin som du lyckats komma över! Du är stolt över det vinet och visar det med glädje för dina bekanta. En dag ruttnar korken bort och ut rinner ett surt stinkande odrickbart vinäger.

Du kan limma ihop en tallrik som går i 20 bitar så att den ser hel ut , men vågar du äta på den?

osv osv.

Bara ditt eget hjärta vet vad som är rätt för just dig.

Hej!

Jag har vart i den situationen... jag va otrogen.. :(
Nått jag ångrar livet ur mig.
idag är det 1 ½ årsen, och vi lever fortfarande tillsammans.
Orkar inte skriva så mycket om de här, men vill du prata
privat kan vi göra det!

har ert liv blivit bättre nu eller sämre?

Jag är den bedrgna! Det har varit jävligt tufft att komma dit jag är nu. Det är långt ifrån bra, men hyfsat okej. Jag gjorde valet för ett par veckor sedan att "glömma" vår historik. Allt från vår första träff till dagen då livet rasade. Det är mitt sätt att hantera all skit, börja om från början liksom. Jag kommer nog aldrig känna den trygghet jag kände innan. Jag kommer nog inte känna den villkorslösa kärlek jag kände innan. Men på något sätt har jag tagit beslutet att acceptera allt detta. Nu är det extra jobbigt då den som var den andra vägrar släppa taget. Människan har trakasserat oss i 8 månader nu, dock mindre nu sista månaden/månaderna.

Har varit svårt att lägga fokus på att reda ut alla tankar man har när man inte får vara ifred.

Min sambo ångrar sig och försöker verkligen få mig att må bättre. Som det skrevs högre upp så känns allt vi upplevt som en lögn, och det är nog det jobbigaste. Men det verkar som om det går att komma vidare.

Man kan väl säga så som att de har gått väldigt upp och ner. Väldigt mycket ner i början...
Men över lag har vi de bättre nu, vi pratar mer med varandra,
min sambo har fått förståelse för hur jag kände, och varför.
men visst har vi fortfarande svackor...
Dock har jag nu fått börja ställa krav... jag har legat platt på mage och bara gjort allt för att visa min ånger och få tilliten tillbaks.
Men nu har jag insett att jag måste stå upp för mig själv och börja göra saker som jag själv mår bra av och inte ligga platt på mage längre... för i de långa loppet kommer inte vårt förhållande bli bra då.. om jag bara nedvärderar mig själv. Men de har tagit väldigt lång tid för mig att komma hit då jag känt sån skuld och skam,... vilket oxå är rätt. de ska jag göra och ha gjort. men man måste kunna förlåta sig själv.

I vilken sits är du?

jag är den bedragna och du låter precis som min fru. Det börjar bli bättre mellan oss också och hon har också börjat våga stå upp lite för sig själv.
Det tycker jag är bra och en förutsättning för att man ska komma vidare. Hon har alltid lagt sig platt tidigare pga skam oavsett vad vi bråkat om.

Det är viktigt att kunna bråka om "normala" saker igen utan att detta ska ligga och förstöra.

Låter rätt kört på alla beskrivningar. :/ Är man otrogen så är bandet för alltid brutet tror jag.

Tack för ditt svar! Jag tror att det gått för kort tid i vårt fall och att det är därför jag inte kan säga åt vilket håll det lutar.

Ena dagen vill jag flytta, går på visningar och tänker mig fullt in i ett liv som skild och dagen efter vill jag såååå gärna se nått hopp och stanna kvar.

Han gör allt nu. Men det känns försent på sätt och vis. Men nu gör han verkligen alla rätt... Kanske kan människor göra hemska hemska fel under en lång tid och sen bättre sig, komma till insikt och förstå vädret i sitt liv...

Förstår att du ångrar dig enormt. Min man brottas med skuld och skam och sorg dagligen och jag kan ärligt säga att hur dåligt jag än mår av hans handlingar skulle jag aldrig vilja byta plats med honom... Han har det nig ännu värre...

Starkt av dig!

Hur lång tid har det gått sedan allt rasade? I vårt fall var det en lång affär och allt uppdagades för två månader sedan. Det känns väldigt otryggt fortfarande och som du skriver är känslan att de tidigare åren tillsammans bara varit en lögn. Jag har svårt att både gå framåt eller ifrån.... Starkt av dig att våga ta ett beslut och leva bredvid honom igen.