När ska man berätta för exet?

Du får ursäkta TS, men det hela låter väldigt märkligt när man bara läser ditt första inlägg och sedermera dina svar på direkta frågor och funderingar...

Med risk för att jag låter otrevlig, men du verkar ha en oerhört känslokall och väldigt egoistisk inställning i hela den här frågeställningen, och man får känslan av att du pratar om dina barn som att det vore ett par "möbler" (ett bohag).

Det spelar ingen roll huruvida det blir varannan vecka, eller varannan helg... det spelar ingen roll vem som är boendeförälder eller umgängesförälder... så länge du kan flytta till din särbo, och det kommer minsann ske innan sommaren 2018 no matter what... och det är mera nice att bo på en gård än i en hyres 3:a...

Vad har du egentligen för känslomässiga kopplingar till dina barn? Du verkar inte så bekymrad utan verkar mest undra när det är lämpligt att ta samtalet om en flytt med ditt ex? Ett ex som du å ena sidan dömer ut som "not fit to be a parent" (i nuläget) men som du gärna ser som boendeförälder... och du har inget emot att bli varannan helgs mamma...

Blir lite smått brydd om du ursäktar...

Någon gång efter nyår kommer jag flytta till min särbo. En flytt på 7 mil. Just nu har exet barnen varannan helg då det inte funkar med varannan vecka. Vi kommer inte kunna ha varannan vecka när jag flyttat och han kommer motsätta sig att jag flyttar överhuvudtaget. Jag kommer dock lägga fram det som så att barnens bästa är det viktigaste oavsett vem som blir boendeförälder eller umgängsförälder. Men när är det bäst att ta upp detta med exet? Nu vet jag inte själv när flytten Blir, vi ska renovera lite först och sen ska jag säga upp min hyresrätt. Om det har betydelse är barnen 4 år och 1 år gamla. Innan sommaren 2018 är det dock klart att jag flyttar.

Hur kan det vara för "barnens bästa" att flytta sju mil från sin förälder? Låter mer som att det är för Ditt bästa.

7 mil är inte så långt. Knappt en timmes bilfärd...

Nej det spelar inte så stor roll. Givetvis vill jag ha dom på heltid då jag alltid haft det även när vi levde ihop men för att jag ska vara en bra mamma och må bra så måste jag bort därifrån jag bor nu och jag behöver även min särbo. Hade det inte varit för honom hade jag mått skit idag fortfarande och gått med på allt vad mitt ex velat oavsett vad han velat. Jag tänker mer inte gå ner mig så igen som jag gjorde pga den psykiska misshandeln jag blivit utsatt för i flera år.

Så kan ju du pendla den sträckan regelbundet, i baksätet på en bil.

Kanske du behöver tid att bearbeta? Just nu låter det som att du försöker rymma från ångest. Begripligt eftersom ingen vill må dåligt. Men kanske finns det sätt för dig att må bättre utan att dina barn behöver påverkas lika mycket av det.

Du lämnade alltså barnens pappa för bara ett halvår sedan och planerar redan att flytta ihop med nästa karl. Hur länge har du och din särbo känt varandra och varit tillsammans?