• RobinSparkles

    Startat ivf i Umeå november 2018

    Hallå världen..

    Efter många års kämpande så fick jag och min sambo en liten cell inuti magen, förhoppningsvis så delar den som den ska och en liten kommer ur om nio veckor.

    Det är det vi hoppas på, dock är vi väldigt medvetna att det kan resultera i ingenting så förhoppningarna är inte så höga.

    Däremot skulle jag vilja komma i kontakt som just nu får igenom samma sak.

    Kanske vi kan jämföra symtom eller spy lite galla, som dessa vaginala tabletter som man ska ta 3 gånger per dag.

    Tacksam för svar.

    Har inte berättat för familjen än utan vi håller det hemligt.

    Skulle vara roligt med lite sällskap.

  • Svar på tråden Startat ivf i Umeå november 2018
  • Pomona

    @Pigilin - Hur har det gått? Jag håller tummarna på att du fått ett positivt resultat!

  • SevenSeas
    Pomona skrev 2019-02-27 17:41:46 följande:

    Tråkigt att läsa om trasslet inom familjen @SevenSeas. Kan lillsyrran vara avis måntro? Att plötsligt kanske inte vara i fokus längre eller kanske själv vill ha barn? Tyvärr verkar det ju som om du vet var du har henne nu. Skaka av dig vad hon har gjort och låt henne växa på sig några år. Be the bigger person! Kanske hon inser hennes beteende snart eller så gör hon inte det. Men jag skulle ju akta mig att säga fler saker som du inte vill att hon ska säga vidare till någon, tills du känner att du kan lita på henne igen.

    Hmmm... din mor. Låter ju nästan som min mamma. *ler brett* Vi har ju sagt till familjen i julas att vi kör IVF och nästan alla blev glada utan min mor som konstaterade ?Jaha, men vi får se hur det går?. Superpositiva 40-talisten.... men jag tror lite att det är som @RobinSparkles skriver att det kan vara en inställning på att inte få för höga förhoppningar redan nu, utan hon försöker att vara lite cool. Vilket hon alltid är, by the way. När syrran min berättade för min mor att hon skulle gifta sig fick hon responsen ?Är det nödvändigt?? efter en lång tystnad, så jag om någon vet att familjen kan reagera på skumma sätt ibland. Vi tror ju inte heller att min mor kommer att kunna hålla på hemligheten att vi kör IVF till folk hon umgås med, så vi får ju se hur många som vet om det om någon månad. Trots att vi flertalet gånger har påpekat att detta är inget hon ska sprida vidare utan att hon håller detta för sig själv.... ja, familjen... säger bara det....

    Och sist men inte minst - Njut bara njut av tiden @SevenSeas! Fokusera på dig och din framtid och låt skumma familjen komma i andra hand just ju. Fokusera framåt, inte bakåt! Tänk på att du slipper IVF-karusellen och att det är över!


    Ja det känns väldigt tråkigt måste jag säga, fast egentligen fattar jag inte varför jag bryr mig. Min familj har alltid varit så här... Kanske hon blir lite avis för att hon inte längre får stå i centrum, har inte tänkt på det så. Hon har tre barn, bor i hus, är gift och har körkort - vilket är betydligt mer än vad jag har så enligt henne själv så har hon samlat på sig mer "vuxenpoäng" och det har även hänt vid några tillfällen att hon "klappat mig på huvet" och kallat mig för lillasyster, trots att jag är tre år äldre än henne. Jag bryr mig varken om henne eller hennes skvaller och pratat har vi inte gjort sen den dagen då hon sa att vi ALDRIG NÅNSIN skulle prata med varandra igen. Jag behöver inte uppdatera varken henne eller någon annan i familjen om vad som händer i min kropp, vilket känns fantastiskt skönt att slippa. Jag har ångrat både en och flera gånger att jag, över huvud taget, berättade för min familj om våra försök.

    Tråkigt att din mamma är lika positiv och förstående som min :( Tror absolut att det kan ligga nåt i det som @RobinSparkles skriver, att det blir nåt slags försvarsmekanism, tycker dock det är väldigt ledsamt att höra på hennes negativa kommentarer. Jag hoppas verkligen att din mamma håller tyst om detta, då det är vad ni har bett henne om och jag håller både tummar och tår att det blir Er tur vid nästa försök <3
  • RobinSparkles

    Hallå tjejer..

    Det har gått en ganska långt tid sist jag skrev.

    Hur går det för alla?

    Själv är man i 22 veckan, man känner rörelse i magen.

    På något sätt känns det fortfarande som det är surrealistisk.

    Jag ser magen växa, jag känner rörelser.

    Men ändå känner jag inte riktigt der alla pratar om.

    Känner ingen koppling med bebisen,...

    Kan det vara så att man är helt utmattad för. Jobbet att man inte helt enkelt känner något?

    Hur ska det kännas?

    Tacksam för svar.

  • SevenSeas
    RobinSparkles skrev 2019-04-14 00:36:32 följande:

    Hallå tjejer..

    Det har gått en ganska långt tid sist jag skrev.

    Hur går det för alla?

    Själv är man i 22 veckan, man känner rörelse i magen.

    På något sätt känns det fortfarande som det är surrealistisk.

    Jag ser magen växa, jag känner rörelser.

    Men ändå känner jag inte riktigt der alla pratar om.

    Känner ingen koppling med bebisen,...

    Kan det vara så att man är helt utmattad för. Jobbet att man inte helt enkelt känner något?

    Hur ska det kännas?

    Tacksam för svar.


    Känner igen mig i det du skriver. Är i v. 23, magen växer som bara den och både jag och min sambo kan känna rörelser, men jag känner liksom ingen koppling till bebisen. Det är knappt att jag fattat att hen finns där.

    Jag personligen tror att det är någon form av försvarsmekanism som slagit till, åtminstone för min egen del. Hur man "ska" känna? Jag vet inte, men vad jag har hört från andra så ska allting vara så rosa-skimmer-glitter-och-regnbpågs-enhörnings-snutte-gulle-gull-och-fluffiga-moln-plutte-nuttigt under hela graviditeten, men ärligt talat så bryr jag mig föga om det, utan tar det med en STOR nypa salt och tänker att min graviditet är min och jag har rätt att känna som jag känner. Ett tips är att prata med din BM om detta, var ärlig och säg hur du mår och hur du känner.
  • RobinSparkles

    Tack @sevenseas för ditt svar.

    Det kan visst vara en försvarsmekanism, som gör det att man slår ut de glada känslorna.

    Kanske att det går så snabbt,

    Kanske bara rädd att misslyckas..

    Skönt att höra att du känner likadant.

    Kopplingen kanske kommer när barnet är ute..

    Jag ska prata med BM, kandke blir ändring när föräldrakurserna börjar.

    Blir kanske mer på riktigt..

    Vem vet, vi kanske hamnar i samma grupp utan att vi vet om varandra.

    Kram

  • SevenSeas
    RobinSparkles skrev 2019-04-17 11:38:20 följande:

    Tack @sevenseas för ditt svar.

    Det kan visst vara en försvarsmekanism, som gör det att man slår ut de glada känslorna.

    Kanske att det går så snabbt,

    Kanske bara rädd att misslyckas..

    Skönt att höra att du känner likadant.

    Kopplingen kanske kommer när barnet är ute..

    Jag ska prata med BM, kandke blir ändring när föräldrakurserna börjar.

    Blir kanske mer på riktigt..

    Vem vet, vi kanske hamnar i samma grupp utan att vi vet om varandra.

    Kram


    För min del tror jag det handlade om en rädsla för ännu ett misslyckade. Försök att hitta sätt som, för dig, kan få det att bli mer verkligt och jag tror att det är jätteviktigt att du tar upp dina tankar och känslor med din BM, hen kan säkert ge dig tips och råd.

    Förhoppningsvis kommer kopplingen innan barnet är fött, men om inte så hoppas jag innerligt att det kommer direkt efter.

    Haha, ja det skulle vara nåt det - att vi hamnade på samma föräldraträff ;)
  • Pomona

    Hej,

    Tja, för oss går det inte lysande. IVF4 slutade med endast ett ägg befruktat som delade sig felaktigt = ingen insättning och IVF5 så hade kliniken gjort ett handhavandefel som gjorde att våra 6 ägg som plockades ut torkade ut i en petriskål över en natt. Är så besviken och ledsen just nu och vet inte vad man ska göra. Menar, hur länge ska man orka vara inne i den här IVF-karusellen? Tar ju på krafterna med behandlingarna och känner ju att man snart inte orkar detta mer när allt bara går så dåligt.

    Känns bara skönt att veta att detta fungerar för många, vilket ni är levande bevis för @SevenSeas och @RobinSparkles. Hur mår ni och hur går det för er?

  • RobinSparkles

    Hej Panoma


    Pomona skrev 2019-08-20 17:32:10 följande:

    Hej,

    Tja, för oss går det inte lysande. IVF4 slutade med endast ett ägg befruktat som delade sig felaktigt = ingen insättning och IVF5 så hade kliniken gjort ett handhavandefel som gjorde att våra 6 ägg som plockades ut torkade ut i en petriskål över en natt. Är så besviken och ledsen just nu och vet inte vad man ska göra. Menar, hur länge ska man orka vara inne i den här IVF-karusellen? Tar ju på krafterna med behandlingarna och känner ju att man snart inte orkar detta mer när allt bara går så dåligt.

    Känns bara skönt att veta att detta fungerar för många, vilket ni är levande bevis för @SevenSeas och @RobinSparkles. Hur mår ni och hur går det för er?


    Hej.

    Jo, det blev en liten pojk till slut.

    Förlossningen var hemsk, men det ska vi inte prata om nu.

    Jag hoppas verkligen det har vänt för dig och att skrivande stund så önskar jag att du har ett litet barn i magen/famnen.

    Hur går det för dig?
  • Pomona

    Hallå!

    Nej, här fortsätter vi envist att köra på trots massa misslyckanden. Är inne på IVF 7 just nu, vilket blir vår sista då varken kroppen eller psyket klarar mer just nu. Bytt medicinering och hade ÄP nu i veckan. Så nu håller vi en tumme för vetenskap och kunskap och att det går hem den här gången. Än så länge har resultatet från sista ÄP varit det bästa hittills, så nu jklar är det väl ändå vår tur!

    Ska dock ställa oss i äggdonationskön efter jul om detta misslyckas igen, så då blir det väntan igen. Hörde att det var 2 års väntetid i Umeå... känns så jobbigt att veta det...

    Alla ni som fortfarande hänger på tråden - Ha en mycket skön jul och ni som kämpar vidare - lycka till!

  • RobinSparkles
    Pomona skrev 2019-12-12 21:08:47 följande:

    Hallå!

    Nej, här fortsätter vi envist att köra på trots massa misslyckanden. Är inne på IVF 7 just nu, vilket blir vår sista då varken kroppen eller psyket klarar mer just nu. Bytt medicinering och hade ÄP nu i veckan. Så nu håller vi en tumme för vetenskap och kunskap och att det går hem den här gången. Än så länge har resultatet från sista ÄP varit det bästa hittills, så nu jklar är det väl ändå vår tur!

    Ska dock ställa oss i äggdonationskön efter jul om detta misslyckas igen, så då blir det väntan igen. Hörde att det var 2 års väntetid i Umeå... känns så jobbigt att veta det...

    Alla ni som fortfarande hänger på tråden - Ha en mycket skön jul och ni som kämpar vidare - lycka till!


    Hur gick det för er?

    Jag hoppas det gått bra för alla!
Svar på tråden Startat ivf i Umeå november 2018