• Kurren

    Pratar knappt och snart 3 år

    Nu är dottern 2 år och 8 mån och det går fortfarande segt med talet och jag blir mer och mer stressad och orolig. Nått ord till kan hon men det är mest ?mamma? ?nej? och ?hejdå?. Hon kommunicerar mest med ansiktsuttryck och pekar. Hon låtsaspratar mycket och tonaliserar bra men det är inga riktiga ord då. På dagis kan hon bli frustrerad ibland på andra barn och då knuffas, men det blir mindre och mindre av det iallafall, flesta dagar har hon ?betett sig fint?. Logopeden som jag kontaktat har träffat henne 2 ggr och tycker att hon kommunicerar jättefint och har uteslutit oralmotoriska problem, vi har introducerats för takk, men varit lite dåliga att tillämpa det hemma. Hörseln är checkad och normal. Motoriskt är allt normalt, hon cyklar på trehjuling och springer fort och tycker om att rita. Hon kan koncentrera sig bra, älskar när vi läser och sjunger gör henne och kan peka ut sakerna vi frågar om. Dock är hon intresserad av att härma det vi säger. Vi uppfattar att hon förstår det vi säger till henne, uppmaningar att göra olika saker. Hon är väldigt glad, energisk och busig. Om det är någon som känner igen sig och vill berätta hur det gick sen så skulle jag bli hemskt glad. Jag lutar mer åt att hon har en lindrig utvecklingsstörning och att vi har särskola och jobbiga utredningar att se fram emot.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-12-19 22:13
    Hon är inte intresserad att härma det vi säger eller läser för henne, ska det stå.

  • Svar på tråden Pratar knappt och snart 3 år
  • Ellie

    Det låter exakt som en beskrivning av vår dotter. I den åldern sade hon mest "da-da", men kunde säga pappa, mamma, dä (där) och några djurläten.

    Hennes hörsel var perfekt. Hon verkade förstå oss. Ville dock inte härma våra ljud/ord. Motoriskt inga problem. Älskade att måla, klättra, springa, sjunga, läsa, koncentrerade sig bra osv.

    Hon fyllde 3 år i mars. Däromkring kom hon igång med många fler ord, men använde nästan enbart vokaler, och ingen annan än vi hemma förstod någonting. Det kunde låta "oa" = sova, eller måla.
    ga gii ie ee = jag vill inte det osv. Vi var inte heller så flitiga med TAKK. Hon blev frustrerad flera gånger per dag när vi inte förstod henne.

    Vid midsommar ungefär hände det något, och hon började helt få lite mer ljudkombinationer. Över sommaren gick det sedan helt plötsligt att förstå henne. Det har kommit successivt under hösten, och nu är det bara enstaka ord, inte ens varje dag, som vi inte förstår. Hon talar i långa meningar. Har lite svårt för vissa ljudkombinationer som S följt av N, K, T, P i början av ord; nö=snö, ka=ska, tor=stor osv, men hon kan säga S bra när det kommer en vokal efter. Nu har hon även mycket lättare med det sociala samspelet, och leker med andra barn.

    Kort sagt, dottern var som er dotter. Språket kom successivt mellan 3-4 års ålder, och hon gör sig nu förstådd mycket bra, och verkar helt normal-intelligent, älskar bokstäver och siffror just nu, och försöker skriva ord. Jag är inte orolig för framtiden. Hon var lite språkligt sen, men verkar komma ikapp.

  • Kurren

    Tack snälla Ellie för svar!! Hoppas innerligt att det blir samma för vår tjej som för er! Behövde få höra att det kan bli bra! Kom er tjej snabbt i kapp jämngamla med talet?

  • lövet2

    Äldste sonen kunde säga 4 ord på sin 3-årsdag. Mamma, pappa, tutte (napp) och nej. Annars pekade han och sade Dä. Vi märkte att han förstod vad vi sade i alla fall.
    Vid 3½ år hade han ett ordförråd på över 100 ord, och sedan kom han i kapp med ordförrådet. Däremot pratade han väldigt otydligt, så vid 6 år fick han gå hos talfröken. Där gick det fort att börja prata rent.

    Nu är han vuxen och fortfarande inte särskilt pratsam. Så där normalt norrbottniskt tystlåten. Det visade sig också att han var/är väldigt intelligent och har alltid haft lätt för sig i skolan.

Svar på tråden Pratar knappt och snart 3 år