Nu måste det få ett slut

Jag kan inte förstå hur hunsad man kan bli... den här mannen utsätter dig och din fina son för psykisk misshandel, din son vägrar träffa honom, mannen förnedrar både dig och sonen. Du gör slut men tillåter honom att inte acceptera det? Hur mesig kan du bli, kvinna? Varför stannar du hos en elak och manipulativ man som inte gör någon av er glad? Varje gång du nästan lyckas lämna så smörar han, gråter lite kanske, lovar att han älskar dig... och du går på det varje jävla gång. Inse att det är en teater som du spelar med i. Stackars din son som tvingas se att mamma låter sig förnedras gång på gång. Otroligt faktiskt. Du borde ta din son och flytta långt bort från detta avskum och skaffa dig lite ryggrad och ett bättre liv på köpet. Om inte för din egen skull så för sonens. Tror även att du bör ta en låååååång paus från män överhuvudtaget för de dåliga männen kan lukta sig till dålig självkänsla på kilometers avstånd...

Jag förstår inte mitt eget beteende.Visst är det så, jag låter mig bli hunsad och nedtrampad.Faller tillbaka när han blir ledsen.Skäms för att jag inte bara gör nåt och beter mig som en riktig mes.Men det är så svårt när man är mitt i det.

Men jag vet ju vad jag måste göra och det måste ske omgående.

Du fastnar nog i att försöka förklara för mannen. Strunta i det. Du har redan förklarat. Men han accepterar det inte och då ger du upp. Du har en lägenhet där du bor med sonen? Bara packa dina saker och åk dit. Förklara inte mer, vänta inte på att mannen och du ska diskutera er fram till en separation. Det tåget har gått för länge sen. Bestäm en dag då du flyttar och bara gör det.

Det är inte lätt men det handlar om att distansera sig. Ge dig inte in i fler försök att förklara, han får helt enkelt vara ledsen. Du måste tänka på dig själv och ditt eget mående och även om din son inte mött mannen på länge så vet han förstås om att han finns där och "ställer till" det för dig. Du är bara halvt närvarande i ditt vanliga liv. Det tar på kraften att leva två liv som du egentligen gör, speciellt när det inte är bra i ena halvan.
Klipp idag- på riktigt nu! Sedan tar du bort honom på alla kanaler du kan ha (mess, mobilnummer, mail osv) . Om du vill vara schysst kan du tala om för honom att även om han försöker kontakta dig kommer du inte att svara så det är ingen idé att han tjatar. 

Han kan kalla dig ego eller vad han vill - det spelar ingen roll! Det är inte han som bestämmer! Ta makten öve ditt eget liv så kommer du snabbt märka hur mycket bättre du mår.

Det är ju inte upp till mannen att bestämma om du vill göra slut eller inte. Det är enbart upp till dig. Skaffa lite ryggrad och säg en gång för alla till honom att det här är ditt beslut. Punkt slut. Ge dig inte in på diskussioner eller låt honom manipulera dig till att stanna genom att ge dig dåligt samvete och utlova guld och gröna skogar. Bryr han sig om att han konstant gör dig ledsen?

För dig och din sons skull, ta fram ditt kurage och gör det du måste. Du kommer bli så stolt över dig själv när du väl gjort det.

Tack för svaren, det är precis det jag behövde få höra (även om jag i hjärta vetat det hela tiden)

Jag tror många har problem just med att man önskar att man ska skiljas i samförstånd men går inte det så kan man ju inte stanna i flera månader extra för att man på något vis ska jobba fram ett samförstånd. 

TS, du är inte ensam om att ha svårt att lämna en misshandlande partner. Jag har sett det så många gånger, både irl och här på FL. Offret för misshandeln stannar kvar alldeles för länge i relationen, man kan inte förklara varför.

Har du stöd av vänner och familj? Det kommer att kännas lättare då. Oavsett vilket, så vet jag att du klarar det här. Du är starkare än vad du tror och du förtjänar så mycket bättre än det där aset till man.

Tack! Jo, du har rätt.Det är att steget som är jobbigt.Förstår inte varför jag inte bara gör det.Vet ju att det inte kommer finnas ngn framtid för oss och att jag vill bli lycklig och vara den där glada och positiva personen jag förut var.

och du har en otrolig fördel mot många andra i din sits: ett eget boende!