Här är en tråd för oss som plussat och har BF i oktober 2019! :D
Jag är 26 år och har bf 1/10 -2019! Ett helt underbart vis arr börja året på och ser fram emot att få njuta av en mysig mage och sen få min lilla plutt i höst!
Välkomna hit och grattis till plusset! :D
Hade världens tur och fick tid för ett vul idag. Lillen lever, mot förväntan :) 9+5 idag.
Läkaren kunde inte se ngn anledning för blödningarna. Hon sa att jag skulle ta det extra lugnt ett par dagar o vila mycket så att vi ökar chansen att blödningen snart slutar.
Men jag kommer nog fortsätta oroa mig det var ju bara en ögonblicksbild som det heter så fint, ingen vet hur det ser ut en halv timme efter ultraljudet liksom... bergodalbana verkligen!!!
Äntligen vågar jag gå med i denna tråden!
Var på VUL på blödningsmottagning idag där vi fick se ett litet hjärta picka. Pyret mätte 11 mm och ca 7+3! Har haft 3 veckor av bruna flytningar och 3 tillfällen av rött blod. Vet att faran inte är över men att få se att något finns där gör det ändå värt hur det än går nu framöver.
I höstas vid min allra första graviditet slutade det först i MF för att upptäcka 3 veckor senare att jag hade en tvilling som satt i äggledaren som snabbt opererades bort. Så MF och X på 3 veckor var hårt.
Så den här nya omgången har varit så psykiskt påfrestande med blodet och så, uppehåll sen två dagar. Hoppas att det här lugnet jag har nu får stanna i några veckor iaf :D
Är beräknad 22 oktober och har inskrivningssamtal imorgon kl 10 :)
Jag hade mitt inskrivnings samtal i tisdags. Är v 10 (9+4) idag. Vi måste vänta till v 19 för ultraljud här! Sjuuuk lång tid att vänta. Om man inte gör det privat på annan klinik 800kr för vanligt ultraljud eller 1100kr för att få en läkare med sig också. Sen rullar kostnaderna iväg beroende på vad man vill göra/testa bla bla.
Fick vinterkräksjuka delux i v 7 följt av riktigt hemsk graviditets illamående. Var hemma och sjukskriven 2 veckor och kunde inte ta hand om mig själv. Hade jag inte fått lergigan comp utskrivet skulle inget funka i mitt liv. Missar jag en tablett med en timme är hela j*la dagen förstörd. Jag har varit dålig i magen på alla sätt och en månad efter vinterkräksjuka har jag sådana mat och magproblem att jag fått magkatarr (läkarens sa det). och ändå tycker vårdgaiden och min läkare att jag borde fortsätta med snäll mat BARA.... och läkaren fråga om hen skulle sjukskriva mig igen? Aldrig var mitt svar argt och bestämt, det kan inte vara mänskligt att måsta forsätta lida. Så läkaren gav mig recepten på olika saker jag handlade direkt. I morse var första gången på en månad jag inte kände för att försvinna pga ond mage, utan rätt känsla var nog väldigt nervös mage...14gånger bättre än innan! Nu kan jag rent av känna växtvärk och att det händer något där nere. Inte bara ond arg mage ^^
Nu har jag varit på inskrivning. Känns så kul att få ta del av hur planen ser ut framöver med kub, besök hos bm, läkare, blodprover, glukosbelastning etc. Länns liksom på riktigt på ett annat sätt nu. Nästa besök med bm är först 3 juni, sjukt lång tid och jag kommer ha gjort både kub och RUL innan dess. Har fått lergigan comp utskrivet och har även köpt akupressur-armband mot mitt illamående. Fick också veta att vi kommer få tillväxt ultraljud i slutet av graviditeten för att försöka förhindra att jag får ännu ett jättestort barn. Jag ska också börja med Niferex redan nu. Nästa ?happening? blir ett läkarbesök om 1,5 vecka. Så kul att man har massa delmål att se fram emot hela tiden nu. 
Nästa vecka (9 för mig) ska jag ta blodproverna för kub:en. Förra gången var jag extremt nervös inför resultatet, men då fick vi fina siffror och behövde inte alls gå vidare med nipt. Jag har samma barnmorska den här gången och hon lugnar mig med att "det gick ju jättebra sist", men nu är jag ju ännu äldre och riskerna för kromosomavvikelser stiger ju med åldern.
Någon annan här som är 40+? Någon som vet hur mycket risken stiger med åldern? Jag behöver egentligen bara lite lugnande pepp.
Hur långt gångna är alla nu?
Jag gick in i vecka 11 idag och det känns som om veckorna bara flyger förbi. Längtar tills efter v. 12 så jag kan pusta ut lite.
Hur långt gångna är alla nu?
Jag gick in i vecka 11 idag och det känns som om veckorna bara flyger förbi. Längtar tills efter v. 12 så jag kan pusta ut lite.
Hur långt gångna är alla nu?
Jag gick in i vecka 11 idag och det känns som om veckorna bara flyger förbi. Längtar tills efter v. 12 så jag kan pusta ut lite.
Nästa vecka (9 för mig) ska jag ta blodproverna för kub:en. Förra gången var jag extremt nervös inför resultatet, men då fick vi fina siffror och behövde inte alls gå vidare med nipt. Jag har samma barnmorska den här gången och hon lugnar mig med att "det gick ju jättebra sist", men nu är jag ju ännu äldre och riskerna för kromosomavvikelser stiger ju med åldern.
Någon annan här som är 40+? Någon som vet hur mycket risken stiger med åldern? Jag behöver egentligen bara lite lugnande pepp.
Är 34 o också lite orolig. Men mer för att jag inte litar på kub riktigt det finns en signifikant risk för att kub resultatet är fel, rent statistiskt sett (kan en del statistik och hade satt in mig lite i hur de räknar när jag var gravid med första). Jag körde privat Nipt bara för att vi ville veta med säkerhet. Men det är extremt dyrt tyvärr vet inte om vi gör det den här gången igen...
Men, om man redan har ett friskt barn är ju chansen att nästa också är frisk större jämfört med om man inte har ett barn sen innan med samma partner, så det är ju positivt :D
Haha vet inte om det blev så jätte peppande men som sagt även om jag bara är 34 så är jag också orolig över åldern redan. O med mina flera stycken tidigare missfall tror jag typ att vi har en benägenhrt för kromosomfel... förmodligen helt fel tänkt men man nojar ju...
Så kanske finns det ngn annan som kan lugna oss :)